Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Tycho-Brahe-dag. Skiss af Abel Sylvester - Uttydningar - Rättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
En annan dag talade jag med min mor, som ej nog
kunde berömma Ivarsson. Han hade skrifvit och genast
underrättat henne om min sjukdom, och vid hennes och
Augustas ankomst till staden hade han lemnat dem sitt
rum och sjelf skaffat sig en annan lokal, hjelpt
dem vaka och på allt sätt visa,t sig vänskapsfull
och uppmärksam.
»Ja, mamma kan vara öfvertygad om, att Hugo är en
bra pojke», tillade jag; »kunde han endast lära sig
att bättre taga vara på penningar!»
»Åh, det lär han sig nog med tiden», svarade min mor.
En varm och vacker eftermiddag i slutet af Maj,
då våra kappsäckar voro inpackade och vår afresa
ifrån Lund bestämd till morgonen derpå, satt jag
i Ivarssons rum vid öppet fönster och såg på, huru
beställsamt min mor, Augusta och Hugo skyndade fram
och tillbaka i den lilla trädgården, för att i en
berså af syrener ordna ett kaffebord, till hvilket jag
- högtidsgästen - ej fick komma förr, än allt var i
ordning stäldt; mitt tillfrisknande skulle nämnligen
firas uti det gröna, på samma gång som vi skulle taga
afsked af Hugo Ivarsson. Min mor bredde en snöhvit
duk på bordet, Hugo och Augusta plockade blommor
till buketter, hvilka sattes i vaser och gröna blad
fästes på duken, för att det hela skulle få ett mera
festligt utseende. Jag tyckte mig aldrig förr hafva
sett Augusta så liflig och behaglig; hon var en bra
och bildad flicka och vann allt mer, efter hand som
man lärde känna henne.
Ivarsson hade sin hvita studentmössa på nacken
och såg, som vanligt, jovialisk ut. Hans rock var
prydd med en högröd tulpan, troligen en skämtsam
present af Augusta, som deremot hade fått en gren
af en »förgät mig ej» i sin halsduksrosett. Mamma
kom med sockerskålen och gräddkannan på en bricka
och gaf något uppdrag åt min syster, som skyndade
upp i rummen, åtföljd af sin trogne riddare. Båda
återkommo strax derefter, Hugo bärande ett fotogénkök
och Augusta en kaffe-kittel, som de ställde på
ett stenbord, under ett skuggrikt kastanjeträd. De
hjelptes åt att tända lampan under den lilla kitteln,
men Tördjupade sig i ,ett så intressant samtal, att
de ej blefvo varse, att kaffet pöste öfver, förr än
min mor, som händelsevis kom der förbi, gjorde dem
uppmärksamma härpå. Augusta rodnade mycket förlägen,
men Ivarsson följde min mor bort till lusthuset och
hade der ovanligt mycket att säga henne.
»Nej, detta går för långt, hedersgästen glömmes
rent bort - döt är inte vardt att vänta på någon
inbjudning», mumlade jag, svepte plaiden omkring mig
och gick ned i trädgården.
»Nå, nu har väl kaffet fått tid att klarna?» frågade
jag vid mitt inträde i lusthuset.
»Ja, nu är allt klart», svarade Hugo, med strålande
blick.
Mamma och jag placerades i soffan, Hugo och Augusta
togo plats på tvänne trädgårdsstolar. Kaffet var
utmärkt, de varma bullarna likaledes, småbröden goda
och sällskapet trefligt.
»Här är ett bref till kanditaten», sade värdens son,
en halfvuxen pojke, hvilken inkom i lusthuset. Jag
mottog brefvet med någon förlägenhet, ty jag såg, att
det var dfrån Heloise. Mamma och Augusta .betraktade
mig med oro, liksom de anat något ledsamt. Jag ögnade
hastigt igenom de få raderna och uppläste derefter
högt biljettens innehåll: »Bäste Victor!
Jag skrifver i dag, för att helt uppriktigt säga
dig, att jag aldrig vågar gifta mig med en person,
söm brukar gå i sömnen och skjuta med revolver. Då
krossade du endast en
simpel spegel, men en annan gång kan det blifva
en dyrbar trymå eller kan det falla dig in, då du
blir gift, att skjuta din hustru, hvilket obehag
jag inte vill utsätta mig för och hoppas derför du
ursäktar, att jag bryter vår förbindelse. - Äfven
får jag härmed underrätta dig om, att jag i går blef
förlofvad med löjtnant Alarik Hjelmsköld. Tant
Marianne ber helsa och jag ber dig glömma
Heloise Ehrenfelt.»
»Nu kan jag hafva skäl att gratulera dig», sade min
mor och räckte mig handen.
»Ja, det yar sannerligen den gladaste underrättelse
jag kunde få!» utropade jag, lätt om hjertat.
»Hvad ungherrarna äro ombytliga», sade Augusta.
»Inte alla, det kan jag försäkra», inföll Hugo
lifligt.
»Det är inte så lätt för en yngling att bedömma en
flickas värde, då han endast träffat henne.på baler
och promenader», sade min mor.
»Det är verkligen sannt. Man bör åtminstone hafva
reda på, om hon kan koka kaffe», sade jag och såg
skälmaktigt på Hugo, som svarade: »Deruti kan du
hafva rätt.»
Augusta rodnade och min mor smålog.
Ivarsson hostade, reste sig upp med kaffekoppen i
handen och sade med högtidlig ton: »Mitt herrskap,
vi äro församlade här, för att på ett enkelt och
anspråkslöst sätt fira Yictors tillfrisknande, men
som jag ej af naturen är ämnad att blifva någon
Demosthenes, säger jag endast på österländingens
bildrika språk: ’Be cheshm, kosa amedid’.»
»Hvarför ej tillägga: ’Måtte din skugga aldrig blifva
mindre’», inföll Augusta leende.
»Barikallah!» utropade jag, som äfven nyligen läst
Zohrab af James Morrier, hvarifrån vi alla hemtat
vår österländska visdom.
»Din mor har äfven gifvit mig i uppdrag att för
dig tillkänna-gifva din systers förlofning med
handlanden.... kan du gissa hvem?» frågade han,
helt och hållet kommen ur sin roll som talare.
»Handlande!» utropade jag och såg förvånad ifrån den
ene till den andre, »hvad är det för en handlande?»
»Hugo Ivarsson, sin fars kompanjon», svarade min mor.
»Ja, jag har efter mogen öfverläggning och på min
fars ifriga uppmaning öfvergifvit mina studier»,
sade Ivarsson, »och skall hädanefter», tillade han
med en affärsmessig min, »med största nöje i verlden
väga upp socker och kaffebönor i min butik, i fall
det behöfs, och då med glädje påminna mig, att jag
friade och fick ja vid en kokande kaffekittel.»
»Hvars innehåll pöste öfver, liksom edra känslor»,
tillade jag och afslutade dermed det prosaiska
talet. Jag gratulerade hjertligt det unga paret,
hvarefter vi tömde våra kaffekoppar.
Sedan Hugo och Augusta promenerat en stund i
trädgården, återkommo de till lusthuset, der jag
satt och samtalade med min mor och uppgjorde planer
för framtiden.
»I dag har det varit en lycklig dag!» sade Ivarsson
med strålande ögon.
»Således en kontrast till den olyckligaste i mitt
lif», svarade jag med en suck.
»Genom hela vårt lif går lyckan och olyckan, liksom
ringarna i en kedja, den ena sluten inom den andrå»,
sade Hugo. »Hade ej dina motgångar inträffat, så
hade du ännu varit bunden vid en tanklös, egoistisk
varelse, och jag hade ej blifvit bekant med Augusta,
således påstår jag- det var ingen Tycho Brahe-dag.»
»Derom skola vi låta någon opartisk dömma», svarade
jag och bjöd min mor armen, emedan aftonen kändes
kylig för oss, men varm och solbeglänst för det
förlofvade paret.
TJttydnin^ar.
Lösning af Logogryfen i föreg, häfte, sid. 352:
Frostblomman, hvaraf fås orden: ostron, Rån, tam,
famn, f råns, fot, f ar, mor, Amor, man, mal, lam,
sol, moln, last, ros, bot, tro, mat, ro, ost, sta f,
Otos, mast, ton.
Lösning af schackuppgiften i föreg, häfte, sid. 352:
Uppgift n:r 7. Af W. J. Dobrusky. 1. Da6-a8, Sb6-aS :
; 2. Le5-g7,
Ld5-e4: ell. K-e4: ; 3. La2-e6 ell. - blif.
- Eller: l.....,
Ld5-a8: ; 2. Te4-f4: o. s. v.- Eller: 1. .. ..,
Ld5-e4: ; 2. La2
-e6fo.s. v.- Eller: l....., K-e4:; 2. La2-bit
o. s. v. - Eller:
l....., Sf8-d7; 2. Da8-e8 o. s. v.
Lösning af Schackgåtan i föreg. >häfte, sid. 352:
Blott oden, som saknat har, vet hvad jag lider,
Förstår mitt hjertas qval och tysta strider.
Min blick mot fjärran ser, hän öfver vågen, Ack, dit,
der bort hon for med sorg i hågen! En dyster natt
uti min själ sig sprider! Blott den, som saknat har,
vet hvad jag lider!
(Saknod. - Goethe.) Lösning af Charaden i föreg,
häfte, sid. 352: Spåntak.
Kättelser.
Sid. l, 8:e raden nedifrån står: Sent det var, som
Timon valde en maka; läs: Sent omsider det var etc.;
sid. 7, första spalten, 4:e raden uppifrån står:
uttänj; läs tänj; sid. 222, första spalten, 21:a
raden nedifrån står: Det händer, när bönen andas;
läs: Det härdar etc.
Stockholm, C. E. Gernandts Boktryckeri, 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
