Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXVIII. Frans Michael Franzén. Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder blef han student vid Åbo universitet och vid
sjutton och ett halft magister. Det hade dock varit
nära, att denna så .lofvande bana blifvit för alltid
afbruten, ty efter faderns plötsliga död skyndade
han hem, för att hjelpa modern med skötseln af
husets vidlyftiga ekonomi. Hans håg låg likväl åt
lielt andra böcker än kontoböckerna, och hellre än
med dem sysselsatte han sig med författandet af
små skådespel, hvilka hans systrar hjelpte honom
att uppföra, till dess han snart på allvar och till
lycka för den fosterländska vitterheten återgick till
sina studier. Kort derefter, vid knappa aderton år,
uppträdde Franzén såsom skald, och det med sådana
stycken, som Menniskans anlete, Den gamle knekten
med flera, hvilka genom litterära läseböcker och
samlingsv*erk mest hafva gått till efterverlden.
De infördes i Stockholmsposten, försedda med ett
loford af den allrådande, men mycket stränge
vitterhetsdom-maren Kellgren och mottogos af
allmänhetens förtjusning. Sublimare toner hafva väl
heller aldrig utgått från en ader-tohårig ynglings
lyra än dessa:
Men den högsta skönhet feltes I, naturen: - kronan
fel£es Än i skapelsen; Till dess menniskan ur gruset
Hof sitt ansigte i.ljuset, Hof upp ögonen.
I, som ropen: det är ingen, Ingen själ fördold i
tingen: Allt är stoft, ej mer. Dårar, blott till
källan stigen: Sen ert anlete och tigen, Rodnen,
höljen er.
"Det var i Saimen på en ö» deremot blef med sin
gammaldags hjertlighet och sin lugna helgjutenhet, som
man vore böjd att till-skrifva en mognare författare,
samt uppburen af en mot innehållet svarande §nkel
melodi, en af sin tids mest älskade och sjungna visor,
hvilket en och annan af de äldre i våra dagar ännu
med glädje torde erinra sig från sin barndom.
Dessa stycken tillhöra hvardera en af de båda
hufvudafdelningar, i hvilka Franzén indelade sina
ungdomsdikter, Selma och Fanny samt Naturbilder,
och jämte dem många
andra af dessa odödliga visor, i hvilka hans
diktareande med största klarhet uttalat sig. De drag,
som bäst känneteckna desamma, äro en varm kärlek för
naturen och menniskorna, särskildt i de förbindelser
dem emellan, som naturen sj.elf knutit, i familjen-,
en liardt när barnslig renhet, parad med den fullmogne
mannens vishet-, en oskyldig hängifvenhet åt stundens
fröjder, . genomträngd af en liflig känsla af deras
förgänglighet, samt slutligen, tryckande sin prägel
på och förklarande samtliga de öfriga dragen, en
djup fromhet.
Det förstnämnda draget visar sig alldeles tydligt i
hans val af ämnen för sin dikt. »Bilder af naturen
och mennisko-lifvet, i synnerhet det husliga och
landtliga», möta oss ej blott i de båda förut nämnda
diktcyklerna från hans ungdom, Hitan han återkom
hela sitt lif igenom till dylika. Utan att inlåta
sig på ett ängsligt symboliserande, som i hvarje
yttre föremål söker inlägga en djupare betydelse,
hvilken ofta ej finnes der för någon annan, fattade
dock Franzén hela den yttre verkligheten, naturens
och menniskolifvets, såsom »sym-
Frans Michael Franzén.
bolen blott för något högre». Och den sinnrikhet, med
hvilken hans skaldeblick förstod att uppfatta tingen,
»ej hvad de synas, men hvad de betyda», bar städse
karaktären af en barnslig fantasis oskuld. Den store
Esaias Tegnér, hans bäste vän och varmaste beundrare,
kunde derför ej finna något vackrare uttryck för
betecknande af näktergalens sång, än då han i Axel
skildrar den med de orden:
"Den sången klingade i jdalen
Så öm, så oskuldsfull, så ren,
Som något qväde af Franzén."
Hans oskuld var också af det äkta slaget, som för att
bevaras ej behöfde i någon klosterlik åfslutenhet
draga sig undan ur verlden. Tvärt om älskade han
verlden och njöt med glädje hennes håfvor: rosornas
doft, blommornas ånga, kärlekens fröjd, vänskapen
och sjelfva ålderdommen, som för honom- endast hade
karaktären af en bevarad oskuld. Ty han, om någon,
förstod att följa mästarens bud och bruka verlden,
som brukade han henne icke. Han kände sin slägtskap
med stoftet, men han gräfde ej ned sig deri, han
föraktade ej blommorna, derför att de vissna så lätt,
och f orsakade ej glädjen att trycka den förtroliga
handen i dag, fastän han visste, att han kanske aldrig
mera skulle få trycka den, utan såg snarare deri ett
skäl mera att njuta glädjens korta ögonblick. Denna
sannt humoristiska lifs-uppfattning, glädjen åt
lifvet, trots dess förgänglighet, är det, som åt en
del af Franzéns sånger skänker ett så egendomligt
behag och särskildt gör hans dryckesvisor, sådana som
Champagnevinet, Glädjens ögonblick och Goda gosse,
glaset töm! till de skönaste uttryck för på ^en gång
en förfinad lef-nadsnjutning och ett fromt sinnelag.
Denna kärleksfulla blick, som på en gång
omfattar jord och himmel, är det som utgör
motsatsen och dock enheten mellan skaldens Selma och
Fanny och af honom tecknas i dessa öfvermåttan
sköna rader: "Här nere himlen vara Jag tyckte vid
den, förras syn, Men denna underbara Upplyfter mig
till skyn.
Jag lärde af dem båda, Hvad dubbel skönhet lifvet
har. Vi henne dubbel skåda, En är hon, som hon var."
Denna humoristiska och i sann mening humana
lifsåskåd-ning hvilar ytterst på den djupa
religiositet och den starka sedlighet, hos honom ej
’åtskilda, som vi gifvit namnet fromhet och anse vara
sjelfva grundtonen i hans väsen. Fromheten är det,
som låter honom i sin naturåskådning ej stanna vid
panteism, utan i allt söka efter någon personlighet,
och som i kärleken låter honom betona ej dess
romantiska, utan dess sedliga sida-, den är det,
som adlar hans. ofta framträdande barnsliga enfald
till manligt allvar och vishet och som öfver sjelfva
lusten vid det jordiska och förgängliga gjuter ett
himmelskt återskimmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
