Print (PDF) - On this page / på denna sida - På slagfältet. Anderson-Edenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga, på nåder genom yttre tvång, som lade hämmsko på
vidt sträfvande lystnader. Men dessa återfall i brott följdes
af skärpta straffdommar och segervinnarens ära blef allt mer
dyrköpt, utan att folkmedvetandet ändå ville tillerkänna den
ett oomtvisteligt värde.
* * *
Huru långt har menskligheten kommit nu? Och hvart vänder
hon sina steg? Går hon emot eller ifrån slagfältet? Är den
andliga atmosfär, hvari hon lefver, ännu icke så renad och
frigörande, att hon med oöfvervinnelig afsky måste vända
håg och tankar bort från de lagrar, hvilka, vattnade af
folkens tårar, växa upp ur genom kriget i förtid öppnade grafvar?
Händelser, som fyllt samtiden med fasa, gifva ett
obevekligt svar på dessa frågor. Men för hoppet om ett bättre,
erkännom det, ligger likväl nu en ljusare bana, än i våra
fäders tid. Och detta hopp står så nära visshetens gräns,
att det ensamt ålägger hvar och en förpligtelsen att främja
hvarje sträfvan, som söker kulturarbetets yttersta mål: frid
på jorden, som söker föra menskligheten så långt fram, att
hon, liksom på teckningen här nedan, blott har ett stumt vittne
qvar af det sista slagfältet, ett vittne, som talar om
barbariets sista dödsryckning, men omkring hvilket naturen med
helande hand i förnyad uppblomstring uppslagit ett nytt
kapitel i menniskoslägtets historia.
Andersson-Edenberg.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
