- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 /
10

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jönköpings vattenledning. Carl von Porat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jönköpings

(Se teckningen å sid. 13.)

^ varje resande, som en sommardag dröjer sig qvar
i den trefna staden vid Vetterns södra strand,
för att på närmare håll taga i betraktande dess
vackra omgifningar, underlåter helt visst ej att
göra en utflygt till vatten-le dningshassängerna,
belägna på omkring en fjerdingsvägs afstånd sydvest
om staden. Är det dertill helgdag, så behöfver han ej
lida brist på sällskap eller vägvisare, ty en mängd
"grupper och personnager» plägar dä vara på vandring
dit upp "till Vattenledningen^, såsom det heter i
dagligt tal, för att, mången kanske för hundrade
gången, taga det vackra arbetet i ögonsigte samt i
dess närhet njuta ett stycke landtlif och fröjda sig
åt naturens skönhet. Om nu också barn och korgar på
armen samt fosterländska toner på tungan röja, att
största delen af lustvandrarna utgöres af sannskyldiga
infödingar, så hör man dock ej sällan på vägen andra
lefvande språk än småländskan och ser annat snitt på
gångkläder och polisonger än det sedvanliga inhemska,
hvilket, utom Bsedekers rödpermade resebihang, vittnar
om, att äfven långväga främlingar anse ett besök vid
Jönköpings vattenledning mödan vardt.

Det är nu femton år, som denna vackra anläggning
spridt sitt gagn. Men långt innan-den kom till
stånd, hade behofvet af en sådan varit synnerligen
kännbart. Ty Vetterns vatten, hvaraf man förut
begagnade sig, kan visserligen vara klart och bra att
segla och byka i, men derför att det är förmånligt
för kläder och byk-kar, är det visserligen icke så
för tänder och magar. Vettern är ock en nyckfull
granne. Den ena dagen kan han ligga lugn som en pudel
vid strandens fot, den andra kan han med stormande
passion våldsamt slita i vågbrytare och strandvägar
(enligt statistiska uppgifter blåser det nordan i
Jönköping omkring ett hundra åttio af årets dagar),
och af de strandhugg, han då gör, blifver vattnet ej
mera njutbart. Så länge stadsborna nödgades dricka
Vetterns vatten, var också Jönköping, tvärt emot
hvad sedan blifvit förhållandet, illa beryktadt
för sin sjuklighet och mottaglighet för smittosamma
farsoter. När så järnvägen i början på sextio-talet
kom med sin bank längs Vetterstranden och drog ett
stort streck öfver alla vattenhemtningsbryggorna samt
derigenom äfven försvårade tillträdet till sjön,
blef tanken på en vattenledningsanläggning allt
mera oafvislig.

Tanken tog snart gestalt. År 1864 var allt klart
till arbete, och det bedrefs med den raskhet, att
anläggningen redan i slutet tå följande år kunde
öppnas till allmänt bruk.

De nuvarande bassängerna, fyra till antalet, äro
belägna på ett område, inköpt från egendommarna Åsen
och Torpa. Öfversta bassängen, eller hålldammen,
är bildad genom instängning af den från Åsens
rika och goda källor kommande Junebäck, hvilken
sju tusen fot från dem blifvit mellan tvänne
klippväggar indämd medelst en väldig mur, hvari
ensamt den murade stenmassan utgör mer än fem hundra
kubikfamnar. Härigenom har erhållits en bassäng af ett
hundra tjugosex tusen qvadratfots yta och rymmande
öfver tio millioner kannor vatten. Höjden öfver
Vetterns yta är tre hundra fem fot-, , af ståndet
från staden nio tusen fot.

Ett stycke nedanför denna hålldam ligga i vinkel mot
hvarandra två filtrerbassänger, med tillsammans elfva
tusen tre hundra qvadratfots yta. I den största af
dessa, som är helt ny, emedan vattenledningen för ett
par år sedan utvidgades, mynna genom långa ledningar
tvänne bäckar, Ulfstorps-och Hökabäckarna, hvilka
komma hit med ett sådant tryck, att ett springvatten
af sjutio fots höjd här kunnat anbringas. I den
mindre bassängen, som får sitt vatten från hålldammen,
kastar ock en vattenkonst, sammansatt af sju strålar,
sitt prasslande perlskum femtio fot i höjden.

Från dessa bassänger ledes vattnet genom sand- och
gruslager in uti samlingsbassängen, som har sin plats
i vinkeln mellan sina båda grannar. Denna rymmer tre
hundra sextio tusen kannor vatten, som af det höga
trycket - han

ligger två hundra tretiotvå fot öfver Vettern - snart
pressas ned i det nät af rör, hvilket till en längd
af ungefär en och en half mil förgrenar sig i staden.

De källor, som förse vattenledningen, gifva under
sommaren minst fyra hundra tusen kannor vatten om
dygnet, hvadan tillgången är så riklig, att man icke
blott låter vattenledningen äfven tjena industriens
behof, utan ock kunnat anbringa vattenkastare
och springvatten på flera offentliga och enskilda
platser. Naturligtvis är vattenledningen ock afsedd
att lemna ett verksamt biträde vid släckningen af
eldsvådor, och antalet brandposter, som är anbragt på
olika punkter i staden, går redan mycket öfver ett
hundra samt ökas alltjämnt. Hvarje strålrör lemnar,
med en kastvidd af ett hundra till ett hundra fyratio
fot, två hundra kannor vatten i minuten, men dessa tal
kunna ytterligare ökas, emedan vattnet, i händelse
af behof, kan tagas omedelbart från den öfre, stora
hålldammen.

En telegraf- och telefonledning sätter betjeningen vid
bassängerna i snabb förbindelse med vattenledningens
hufvud-kontor i staden.

Medan vi äro inne på sifferkapitlet, så vilja vi till
sist nämna, att vattenledningen i sitt nuvarande
skick kostat i rundt tal tre hundra tusen kronor,
hvaraf bränvinsförsäljnings-bolaget i skilda poster
bidragit med ej mindre än två hundra tretton tusen
kronor. Skilnaden mellan dessa summor förräntas
och amorteras med inflytande vattenafgifter, hvilka
till exempel 1879 uppgingo till vid pass tjugoett
tusen kronor.

Men det är icke för att fördjupa oss i siffror,
qvadratfot och brandposter, som vi begifvit oss till
Jönköpings vattenledning - det är för att se den
berömda utsigten derifrån.

Vid vår ankomst svajar *i dag Sverges blågula flagga
från sin stång på höjden, alldeles som om vi varit
väntade, och knappt hafva vi tagit plats på de
för besökande utställda sofforna, förr än de båda
springvattnen börja spela. Solen närmar sig just sin
nedgång. Öfre hälften af det glittrande perl-r egne
t, hvilket stiger öfver trädtopparnas skugga, är
belyst af hennes strålar, hvarigenom vattenperlorna
få utseendet af att vara ifrigt i farten med att
släcka de vackra regnbågar, hvilka strålbrytningen
framkallar.

Men bortom perlregn och trädtoppar breder sig ut
en tafla, i stånd att draga ögat från det närmaste,
så vackert detta än är. Der, i den breda och djupa
dalen, ligga de tre sjöarna, Vettern, Munksjön
och Eocksjön, bärande sin skyddsling, staden, på
speglande vågor. Och kring spegeln fogar sig en ram,
värdig taflans skönhet; särskildt fångas ’ blicken af
den långa höjdsträckningen vid Vetterns östra strand,
som med sitt violetta skimmer erinrar om alpsjöarnas
djup-färgade infattning.

Enskilda partier och föremål tilldraga sig ock
uppmärksamheten. Här stannar ögat en stund vid den
närmaste stadsdelen, Förstaden, som med sina många,
nybyggda qvarter synes liksom vilja rycka ut emot oss
och som redan sändt några »blankare» till det vid
foten" af vår kulle belägna herresätet Torpa. Der
passera Munksjö halmberg, Limugnens sparrissängar,
skolornas palats, fabrikernas skyltvakter,
jätteskorstenarna, den ena efter den andra, revy för
oss. Här höjer den fridstift ande Göta hofrätt, liksom
en aristokrat bland småfolk, sitt mörka plåttak öfver
grannarnas tegelpannor. Der lyser östra stadskyrkans
solbeglänsta kors en högre frid öfver stad och bygd.

Och så glider ögat öfver hemmen och verkstäderna
för menniskors äflan och afund ut till det af Erik
Dahlberg byggda kapellet i öster, hvilket, förlagdt
just i kanten af östra församlingens begrafningsplats,
sträcker ut sina hvita utsprång, liksom en dufva,
hvilken under sina vingars fridfulla skygd vill
församla alla sina vilsekomna och lefnads-trötta barn.

Men lif rör vid död: utmed kyrkogården löper
järnvägsbanken. Ett tåg kommer just nedringlande från
de östra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1881/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free