Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid verldens ända. Manfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid verldens ända.
Det är icke särdeles ovanligt att höra uttrycket:
»jag önskar honom till verldens ända!» och af det
sätt, hvarpå det säges, och af de omständigheter,
hvarunder det sker, är lätt att förstå, att man unnar
den åsyftade individen allt annat än godt. Äfven vi
önska nu att vår värde läsare må göra en utflygt
till verldens ända, men detta gäller dock icke
den antydda, af de fromma önskningarna antagna
förvisningsorten. Här ar blott fråga om det lilla,
idylliska Trosa, hvilket, liksom en utpost mot hafvet
och ett slags Finisterre för den enda landsväg,
som leder dit – en afgjord skilnad alltså mellan
Rom och Trosa, då till det förra »leda alla vägar»,
men till det senare »blott en väg» –, af skämtet
tilldelats det ominösa namnet »verldens ända».
Kanske har man med denna benämning också velat antyda,
att förnöjsamhet och fiärdfrihet hålla på att afträda
från verlden, ty så vidt vi kunnat finna, äro just
dessa de, utmärkande egenskaperna för detta lilla
samfund. »Den raka vägen är den bästa», tyckes
vara Trosa-bornas valspråk, åtminstone att dömma
af deras gator, hvilka alla fyra gå parallelt
med hvarandra. Ett och annat litet snedsprång
har man visserligen tillåtit sig, i form af små,
gräsbevuxna gränder, men det är icke stort att
tala om.
Den anspråkslösa kyrkan äger ingenting
anmärkningsvärdt. En liten gränd leder från
kyrkogårdsporten till vestra gatan,
Rådhuset i Trosa.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
der uppmärksamheten företrädesvis fästes vid tvänne
antika portklappar – den ena försedd med årtalet
1731–, hvilka äro ganska massiva i förhållande till
de små portarna.
Går man gatan fram, uppnår inan snart en stor,
parklik trädgård, hvilken af sin ägare, en af stadens
köpmän, helt oegennyttigt upplåtes till allmänt
begagnande. Här finnes kägelbana, skuggrika bersåer,
och på en med sittplatser rikt försedd väg uppnår
man lätt en höjd, hvarifrån man har en vacker och
vidsträckt utsigt öfver staden, nejden der omkring och
den närbelägna hafsviken, med sina holmar och skär.
När vi återvända ned i trädgården, skola vi finna,
att en del af densamma med sina tält, bersåer,
bladgrupper och statyetter samt med sin omedelbara
närhet till stadskällaren, hvilkens serveringslokal
under sommaren den ock utgör, är, hvad en stockholmare
skulle kalla, en »Hasselbacke» i miniatyr.
Man kan icke beskylla Trosa att ej vara ett framåtsträfvande
samhälle; tvärt om har det under de se-
Parti från Trosa.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
nare åren skaffat sig både stenläggning, gatubelysning
och en ny hamnskoning af granit, med mera.
De förnämligaste byggnaderna äro: stadskällaren –
hvilken äfven innehåller rådhuslokal och sparbank
–, telegrafstationen, det lilla nätta apoteket,
der tidningar och böcker finnas att tillgå, samt
slutligen de tvänne för badgäster afsedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
