- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 /
42

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lessingsstoden i Braunschweig. Th. E. - Charlataneriet och dess hjelpmedel. C. B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nära tre tioåra lärareverksamhet der har höjt
Dresdens skulpturskola till en af de allra
främsta i Europa. Aftäckandet af sitt sista
verk, Luthermonumentet i Worms, fick han aldrig
upplefva. Detta, det figurrikaste hittills af verldens
samtliga offentliga monument, fullbordades efter hans
död af hans lärjungar Donndorfooch Kietz.

Lessings graf (på Braunschweig^ Magni-kyrkogård) blef
för ett par år sedan prydd med en vacker minnesvård,
rest af medlemmar

af Weimars hofteater. I Hamburg på Gänsemarkt har man
för afsigt att uppresa en staty af Lessing. Segrare
i konkurrensen blef professor Schaper (Berlin) -
meningarna om den blifvande statyns konstvärde
äro dock ganska delade. Den står djupt under
Biet-schels. Bietschel hatade allt konkurrensoväsen,
och det är heller icke prisbelöningen i någon täflan,
utan direkt beställning, som vi hafva att tacka för
hans yppersta verk.

Tli. E.

och

hjelpmedel.

L enniskan vill bedragas», säger ett gammalt ordspråk,
och dagliga exempel bevisa riktigheten af denna
sats. Hade vi ej en sådan benägenhet, vore mycket
annorlunda här i verlden-, många sorger, många
bekymmer skulle då kunna undvikas och balanskontot
med vår herre blefve säkerligen ej så stort, som nu
är fallet.

Bedrägerierna kunna indelas i tvänne slag, de medvetna
och de omedvetna. Till mensklighetens heder måste vi
medgifva, att de senare äro betydligt öfvervägande.

Och anor räknar detta fel flera, än något annat, ty
det var säkert det första vår moder Eva begick. Denna
dam gick säkerligen ej med fullkomligt medvetande af
det oriktiga i sin handling och bet i det olycksdigra
äpplet. Man bör väl antaga, till hennes urskuldande,
att hon, i’ likhet med oss andra menniskobarn, först
en tid gick och sneglade på den förbjudna frukten och
funderade och parlamenterade med sin öfvertygelse,
tills sjelfbedrägeriet kom och hviskade i hennes
öra, att Guds mening endast var, att hon ej fick
uppäta alla äpplena: - ett enda förmenade han henne
ingalunda.

Med all tillbörlig aktning för läkarekonsten, måste
man medgifva, att äfven der spelar inbillning och
sjelf bedrägeri en stor roll. Naturen är odisputabelt
den förnämste af Esku-lapi söner, men hos många
personer har tron på medicinens kraft gått så långt,
att de ej anse sig kunna blifva friska den förutan,
och en sådan öfvertygelse är ofta tillräcklig att
högst väsendtligt kunna inverka på vårt kroppsliga
välbefinnande.

I gamla tider trodde man, att hvarje sjukdom hade
sitt specifika botemedel, och denna öfvertygelse
föranledde till sammansättandet af så kallad
universalmedicin. Främst bland dessa står det
beryktade teriaket, som bestod af sextio olika ämnen,
hvilka hvar for sig ytterligare voro sammansatta af
ända till aderton särskilda beståndsdelar.

Uppfinnaren, Andromachus, affattade receptet på
vers och lade det knäböjande för sin kejsares
fötter. Denne blef så förtjust öfver den stora
uppfinningen, att han befallde, att teriäkets
beredande alltid skulle beledsagas af festliga
ceremonier. I Italien bibehöll sig detta bruk ända
till 1787, då de sista trumpetstötar förklingade,
hvilka antydde den vigtiga tilldragelsen. Till och
med under slutet af konung Frans’ herravälde fanns
teriaket att köpa på landets alla apotek, och de för
preparatet nödvändiga huggormarna insamlades under
regeringens officiella kontroll.

Fastän detta medel numera försvunnit från skådebanan,
så är tron på dylik undermedicin ingalunda utdöd, och
man. behöfver bara kasta en blick i våra tidningar,
för att finna utpuffade piller, extrakter, tinkturer
med mera, hvilka tillskrifvas de märkligaste
egenskaper.

Yi skola här något närmare skärskåda de oskadligaste
af dessa humbugens älsklingsbarn och börja
till exempel med de så talrikt förekommande
»Bröst-bon-bon», bröstkarameller, och dylika
fabrikatér.

Då sötsaker, gummi och några andra slemgifvande ämnen
mildra retning till hosta,-så inbillar sig någon
företagsam man, att han, genom att hopkoka några
dylika saker, ^uppfunnit» ett nytt läkemedel. För
att nu riktigt få det i svang, utstyres det med all
upptänklig elegans och prålar vanligtvis med något
utländskt namn. Genom attester och puffar kommer
det med i farten och inbringar sin upphofsman stora
summor. Men denne har vanligtvis ej en gång begrepp
om, hvad hosta egentligen är, och inbillar sig
följaktligen att genom ett sim-

pelt fe-medel, som går ned genom matstrupen,
kunna lata ett ondt, som sitter i lungorna och
luftstrupen. Det barocka häri ligger ju i öppen dag!

Mången af mina läsare torde kanske anmärka det
o skadliga i detta misstag och att en bit sådan
»Bröst-bon-bon» etc. vanligtvis smakar godt och bara
derför kan användas. Men bättre njutningsmedel köpas
mycket billigare, och då det just är denna läkekraft,
som ej existerar, hvilken betingar det höga priset,
så står man här inför ett bedrägeri.

En skada är, att flera verkligen bra fabrikatér måste,
till följd af oriktiga uppgifter från fabrikantens
sida, upptagas bland humbugens skara. Härtill
kunna räknas, till exempel, flera så9 kallade
»Helso-chokolader». Kakaons närande egenskap är
allmänt känd, och detta ämne kan derför med skäl
rekommenderas, men somliga fabrikanter blanda andra
saker deri och skrifva sedan långa afhandlingar om
det nya fabrikatets underbara verkningar hvilka måste
väcka misstro.

Jag ber det täcka könet, att ej för mycket vredgas
på den djerfve, hvilken vågar lyfta en flik af den
slöja, som döljer toaletten och dess hemligheter,
denna det sköna slägtets Achilleshäl; men, äfven med
fara för egen säkerhet, måste jag röra dervid -. dock
naturligtvis så lätt som möjligt, för att icke såra.

Ingen kan väl tro, det jag inbillar mig, att den
vackra rodnaden på mina landsmaninnors kinder
är något annat, än ungdommens och helsans rosor,
eller att deras fina hy skulle behöfva konstens
hjelp, för att få denna klara hvithet, hvilken så
mycket beundras. Nej, så blind kan ingen vara, och
lyckligtvis är det gemena bruket af smink temligen
okändt här uppe i gamla Sverge!

Yår hud är, som bekant, försedd med en hel massa
porer, genom hvilka utdunstningen sker. Då detta är
porernas ändamål, kan man lätt begripa det oriktiga
i att fullproppa dem med en hop ofta farliga saker,
hvilka ej blott tilltäppa dem, utan äfven införa
främmande ämnen i kroppen.

Det i handeln vanligen förekommande hvita sminket
innehåller för det mesta blysalter, hvilka äro skarpa
gifter för den djuriska organismen. Deras användande
är derför förenadt med verklig fara. Tager man nu
det så kallade fransyska, giftfria sminket, så står
man sig föga bättre, ty det innehåller vanligtvis
lerjordssalter, och dessa äro de ämnen, hvarmed man
- hvitgarfvar läder. En treflig utsigt! Nog kan väl
hvar och en önska sig hvitt skinn, men garfvadt - fi
donc! Detta blifver emellertid den slutliga följden,
och om man betraktar den sträfva, grådasldga huden,
på till exempel Thalias tjenare, så är detta i
verkligheten intet annat, än en i första stadiet
varande garfnings-process.

Det finnes personer, som ifrån barndommen blifvit
be-gåfvade med »guld öfver öronen» eller, för att
tala mindre förblommeradt, fått en hårfärg, som den
-afundsjuka elakheten fastar vara röd. Hvilken god
undersåte kan väl i dessa farliga tider med godt mod
segla fram på lifvets haf under denna kommunismens
och nihilismens glödande fana? Man kan under sådana
förhållanden lätt tänka, att fen rödhttfvalie
individen studerar med största intresse de många
annonser öm harfärgriingsmedel, hvilka öfverflöda
i våra tidningar. Nio tiondedelar af dessa ämnen
innehålla, efter hvad undersökningarna visat, de
giftiga blysalterna, och den öfriga tiondedelen
lapislösning med mera. Menniskans hår innehåller
svaf-vel och detta tillsammans med bly bildar
svafvelbly, hvilket är en svart förening, och härpå
grundar sig användandet af detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1881/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free