Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid gamla verldens slut. B-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g-amla verlden.®
stora geografiska upptäckternas årtionde - det
sista på fjoitonhundråtalet - räknar äfven sjövägen
till Ostindien bland sina eröfringar. Historien har
vissa tidpunkter, åt hvilka hon liksom förbehållit
skickelsedigra händelser, som omstörta gamla och
skapa nya förhållanden. En sådan tidpunkt var det
antydda årtiondet.
Efter nära hundraåriga ansträngningar, hvilka i
förhållande till hjelpmedlen väl må kallas storartade,
hade portugiserna från udde till udde seglat längs
Afrikas vestra kust, tills omsider Bartholomeo
Diaz år 1487 nådde Kap Tormen-toso (stormiga udden,
som sedan fick namnet Goda-Hoppsudden). Först elfva
år derefter, 1498, eller samma år, som genuesaren
Kristoffer Kolumbus på sin tredje resa slutligen
fann det fastland på andra sidan Atlantiska hafvet
(vid Ori-nocos mynning), hvarefter han länge letat
och hvarom han vid sitt besök på Island 1477 utan
tvifvel hört talas, fullföljdes Diaz’ upptäckt af
Vasco da Garna, som då kringsegläde Afrikas sydliga
udde och, fortsättande längs denna verldsdels östra
kust norrut, fann verldshafvet äfven der för sig
öppet och följaktligen vägen till Indien.
Denna upptäckt, om än genast från början till sin
fulla vigt uppskattad, kunde dock icke på lång tid
i någon nämnvärd grad tillgodogöras. Behofvet af
lifligare samfärdsel och vidsträcktare varubyte
hade ännu icke sporrat menniskosnillet att utfinna
de hjelpmedel, i form af sjödugliga fartyg, hvilka
sedermera i så väsentlig mån främjat odlingens
utbredning och befästat de mellanfolkliga intressenas
gemensamhet. Först ett hundra sextio år efter Diaz’
upptäckt hade holländarna, hvilkas sjöfart då nått
en jämnförelsevis betydande utveckling, vunnit sådan
erfarenhet i afseende på trafikerandet af sjövägen
till Ostindien, att de insågo såväl behofvet
som fördelen af att vid den nya stråkvägen för
verldshandeln inrätta en anhalt-station. Ingen plats
var dertill lämpligare, än Stormiga udden. De grundade
der, efter blodiga strider med hottentotterna, landets
urinvånare, en koloni år 1.652 och behöllo den till
1795, då den öfvergick i händerna på engelsmännen,
hvilka under tiden höjt sig till jordens första
sjöfarande nation och grundat sitt nu obestridda
herravälde på verldshafven. Visserligen återlemnades
kolonien 1806 till holländarna, men efter Napoleon
Ls fall blefvo engelsmännen åter herrar på platsen,
och under den utveckling, sjöfarten sedan vunnit,
och de eröfringar, den geografiska vetenskapen gjort,
har Kapkolonien nu vuxit ut, så att den omfattar
sydligaste delen af Afrikas ett tusen åttio mil långa
fastland och utgör omkring sju tusen qvadratmil, med
en befolkning - för hela engelska kolonien räknadt -
af nära sju hundra tusen invånare, deraf ej fullt
hälften tillhör den hvita rasen.
Landet har ett herrligt klimat, men är bergigt och
vat-tenfattigt och derför ej synnerligt rikt på
produkter, åtminstone hvad beträffar höglandet. Der
odlas hvete, hafre, korn, vin af utmärkt beskaffenhet
och sydfrukter. Kolonisterna hafva infört europeiska
husdjur-, den inhemska faunan har att uppvisa flera
antiloparter, buffel, zebra, qvagga, lejon, panter, hy
ana, giftiga ormar, åtskilliga fågelarter, deribland
de mycket omtalade Kapdufvorna, med mera.
Vid foten af det verldsbekanta Taffelberget, en
stenjätte , med nästan lodräta väggar och omgifven af
två mindre berg, Djefvulsberget och Lejonhufvudet,
ligger koloniens hufvud-och förnämsta handelsstad,
Kapstaden, reguliert indelad genom vackra gator och
ståtliga alléer af poppel-, ek- och barrträd. Staden,
som räknar omkring tjugonio tusen invånare, är i
dubbelt afseende blomstrande: genom sin handel, som
skapat välmåga, och genom sina blommor, som skapat
trefnad. Framför hvarje boningshus, som i regel är b e
struket med någon bjert . färg, finner man nämnligen
väl vårdade blomsterrabatter, skuggade af vinrankor
och fruktträd, det hela erbjudande en ytterst
angenäm anblick. Stadens natursköna omgifningar,
terrassformigt höjande sig från hafsstranden,
äro öfverströdda med täcka och särdeles beqvämt
inredda villor, hvilka skänka äfven liflighetens
behag åt det af naturen rikt utrustade landskapet,
under sommarmånaderna gästadt af till och med mycket
långväga främlingar. Så är det ganska vanligt, att
till exempel engelska familjer, bosatta i Indien,
här tillbringa den vackra årstiden, som börjar med
September, för att njuta af det herrliga klimatet
och den under sommaren rådande sydostliga vinden,
hvilkens helsobringande egenskaper förskaffat den
benämningen »doktorn". Under vintermånaderna herrskar
nordvestvinden, med hvilken ofta följer en obehaglig
dimma, som, så att säga, tager sitt hufvud-qvarter
i denna trakt, tills hon alldeles jagas bort af
vårvinden. Det händer då äfven, att de högsta
bergstopparna täckas af snö.
Alla sjöfarande nationers fartyg besöka Kap och alla
nationer, snart sagdt, hafva representanter bland
Kapstadens eller Kapkoloniens befolkning. Äfven
svenska flaggan synes ofta der-, åtskilliga svenskar
äro äfven der bosatta. Sedan länge hafva de förenade
konungarikena der varit företrädda af en konsul.*
Vi meddela å sidan 45, efter en från Kap oss benäget
tillsänd fotografi, en afbildning af svenska konsulns
hus i Kapstaden, hvars åsyn äfven i denna form hos
dem af våra läsare, hvilka under senare åren någon
längre eller kortare tid vistats i sydligaste delen af
gamla verlden, säkerligen skall väcka endast angenäma
minnen. Med sitt synnerligen fördelaktiga läge, i
stadens midt och i närheten af guvernörsbyggnaden,
sitt palatslika omfång, sin smakfulla stil och
sin solida och dyrbara inredning, är den byggnad,
der svensknorska konsulatet för närvarande är
inrymdt, en af stadens förnämsta. Från dess torn
of v erfar blicken den herrligaste tafla, främst
staden och Taffelviken med de många, på redden
liggande fartygen, sedan slättlandet bortom vikens
andra strand, med dess vid horisonten uppradade
bergkammar, och så på andra sidan det kolossala
Taffelberget. I afseende på byggnadens inre må här
blott en enda detalj omnämnas. I en af dess salonger
utgöres hela takmålningen af den - svensk-norska
unionsflaggan. Framför byggnaden ligger den prydliga
trädgarden, prunkande med klimatets praktfullaste
och mest välluktande blommor och försedd med en
utsökt samling fruktträd samt vinrankor, hvilka
senare inkläda så helt och hållet verandan, att
solstrålarna ej förmå genomtränga de deraf bildade
lefvande väggarna.
Den genom Suez-kanalen för Europa öppnade ginvägen
till Ostindien och Asiens östra länder har väl i
någon mån minskat trafiken på farleden förbi Kap,
men dock icke i sådan grad, som man kanske kan vara
böjd att tro. Den hastigt tillväxande verldshandeln
behöfver söka nya vägar, utan att öfvergifva de
gamla, och södra Afrika ensamt, såsom en nära nog
nyupptäckt verldsdel, har ännu långt ifrån blifvit
den marknadsplats, hvartill det af naturen är ämnadt
och som det utan tvifvel äfven en gång skall blifva,
när den högre odlingen fått säkert fotfäste i »de
svartes verldsdel» och spridt sina välsignelser
deröfver. B-m.
* DenQ nuvarande svenska konsuln derstädes,
C. G. Åkerberg, är, liksom företrädaren,
J. Letterstedt, infödd svensk och har, liksom denne,
förstått att icke, blott intaga en högt aktad plats
inom det samhälle, Oder han vistas, utan äfven att på
ett sätt, som står öfver allt beröm, representera det
land, hvars intressen han är satt att bevaka. Åkerberg
är född 1828 i Södermanland, reste, efter genomgången
kurs vid Teknologiska institutet, år 1851 till Kap,
för att der verkställa qvarnbyggnader, men fann sådan
trefnad i det lifskraftigä gamhället, att han der
slog ned sina hopålar för alltid och snart såg sitt
arbete rikligen lönadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
