Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tureholm. Manfred - Bortom järnvägarnas och telegrafens råmärken. Karl Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
anföra dem, han och ingen annan, och slutligen lät
hän ock öfvertala sig och drog- åstad, i spetsen för
sina män. Det var, efter våra begrepp, en besynnerlig
krigshär. En af våra dagars paradhjeltar skulle icke
ens velat göra honnör för den. Icke heller kunde
dess föresätta värf skattas högt. Visserligen var
den,trakt, man ville eröfra, vidsträckt nog, såsom i
omfång mätande sig med hela Göteborgs och Bohus län,
men det hela var så godt som en vildmark.
Buschovius, åtföljd främst af sin vapendragare
med en väldig musköt och sin klockare med bibeln
och andra gudeliga böcker, marscherade, som sagdt,
med sin här genom skogarna mot Särna, till hvars
kyrkoby de anlände tidigt på morgonen tionde dagen
efter uppbrottet. De kringrände byn, medan dess
invånare sofvo fridens sömn, ej ens drömmande om
fienders närhet. Förvåningen var visst ock större än
förskräckelsen, när de, uppstigna, funno sig vara
omringade, väl icke af en mur af järn, men af sina
grannar Elfdaling-arna och andra dalamän. Oberedda
på sådant främmande, stodo de skäligen handfallna,
när den svenska härföraren mellan sina adjutanter,
vapendr agaren och klockaren, trädde fram till dem,
der de samlat sig på kyrkvallen och, sitt egentliga
kall likmätigt, lät ordens åska föregå gevärens.-
Han sade sitt ärende, visade sin fullmakt, sjlorde
om Särnagubbarna ville behandlas som vänner, det
vill säga välja Sverge till sitt fädernesland, eller
som fiender, det vill säga stanna qvar under norska
kronans lydno, dervid de i
förra fallet tillbjödos frid och säkerhet, men i
senare fallet hemsökelse med eld och svärd. Lika
egendomligt, som detta eröfringskrig börjat,
lika efterföljansvärdt slutade det äfven, ty den
presterliga härföraren behöfde ej låta utgjuta en
droppe blod: hela bygden gaf sig för kraften af
hans vältaliga ord. En bevekelsegrund till den snara
underkastelsen låg väl ock kanske i påtagligheten, att
den barske Elfdalspresten kunde sätta sina hotelser
omedelbart i verket.
I parken vid Tureholm.
(Teclming af C. S. Hallbeck.}
Låtom oss nu fortsätta vår färd - måhända på samma
väg, der Buschovius drog framo till anfall och
eröfring.
Från den högt belägna Åsens by sänker sig vägen
hastigt ned mot Dalelfven, hvilken vi på färja
passera, då vägen sedan i omkring en och en half mil
med branta backar förer oss oupphörligt uppåt, till
ett nybygge, "Hållstugan" kalladt, af det skäl att
de resande vanligen här rasta ett par timmar under
den långa färden genom de sterila vildmarker
och skogssträckor, som föra till Särna. Af det inre
Dalarnes på en gång milda och brokiga folklif finnes
ej mera något spår. Landskapet är väl på sitt sätt
mäktigt och tilltalande, men karaktären af ödslighet
stegras understundom än mera genom de hemska spåren af
skogseldens härjningar. Stillheten och dysterheten bry
tes blott här och der vid anblicken af något nybygge,
någon till landsvägen utmynnande nybyggesstig eller
någon liten vattenspegel, framglän-sande mellan
trädens mörka stammar, eller då helt plötsligt
tranans gälla trumpetstötar låta höra sig. Den
allt ifrån Hållstugan nästan i rak riktning gående
landsvägen, med sitt långa perspektiv, begränsas
länge af en hög bergsfond - Näck-sjÖberget -,
efter hvilkens passerande landskapet blifver mera
öppet, och då vi äfven lemnat bommen, der vägafgift
erlägges, bakom oss, utbreder sig, liksom genom ett
trollslag, ett landskap af mera mjuk och leende art,
en verklig kontrast till det, som under vår långa
skogsfärd omgifvit oss: detta är Särna kyrkby, som
med grönskande, med löfträd kransade kullar möter
våra blickar.
Den utsigt, som tecknaren härjämte meddelar, är tagen
från en af de högre punkterna. Bakom den glänsande
Särna-sjön (genom hvilken Dalelfven flyter) utbreda
sig ofantliga skogssträckor, med till sist i fondens
midt, på två och sju åttondedels mils afstånd,
fjället Städjan med sin spetsiga topp. Det är in i
denna trakt och till detta senare vi i det följande
skola utsträcka vår färd.
Karl Ekström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
