Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad du ock blifvit, min Hulda. Jag känner ej en
gnista svartsjuka mot Detlof. För att kunna missakta
honom genom en enda misstroendets tanke, skulle jag
visa, att jag ej förstod mig på en dylik karaktär. Ni
voro båda vid den tiden för unga att hafva förenat
era öden. Han har verkligen dröjt fyra år att komma
tillbaka, men då han nu kommer, kunna vi båda vara
öfvertygade, att han känner sig utan fara kunna
återse dig, och du, en öm maka och mor, har ännu
mindre att befara.»
»O, tack, tack! Du är den ädlaste af män och du har
nu vältat den sista tyngden från mitt hjerta. Jag
tror fullt och fast, att hans och mitt möte skall
afgå utan någon förlägenhet.»
»Det får du ej anse alldeles säkert, men jag hoppas vi
skola få se honom så ofta, att förlägenheten snart
afnötes. Tyst, jag tror det är din fars röst! Då få
vi höra något närmare.»
-
XII.
Svärfars meddelande.
Det var Huldas fader, patron Berthel, som inträdde.
»Svärfar är mer än vanligt välkommen», yttrade
baronen, framräckande sin hand och hjertligt tryckande
den, som med enkel fryntlighet sträcktes mot honom.
»Nå, hvarför är jag mer än vanligt välkommen?» Far
och dotter helsade på hvarandra lugnt, men varmt.
»Jo, jag hade i dag ett enskildt ärende, icke åt
tinget, men till dommaren, för en af mina torpares
räkning, och då nämnde Reuterdal, att svärfar nyss
rest derifrån, qvarlemnande en för honom mycket
brydsam nyhet om vår grannes hemkomst, Reuterdal
lefver alltid i den smickrande öfvertygelsen, att
han varit en lycklig rival till Detlof. Han tror
som kungsord lagmanskans hemliga försäkringar,
att parti varit å bane mellan fröken Selma och
den unge grefven, och att det troligen kommit till
stånd, om icke den förfärlige doktor Murman bortjagat
grefvinnans äldsta vänner. Sedan kom sorgen, och långt
innan sorgårets slut hade Reuterdal dragit stora
vinsten ur äktenskapsurnan. Men berätta nu allt,
svärfar! Häradshöfdingen hade ej fattat, om Detlof
komme hem på besök eller på fullt allvar.»
Att baron Patrik hade så mycket att förmäla på en
gång, kom måhända deraf, att han ville lemna sin
hustru tid.
»Vår käre härädshöfdings förvillelse», menade
patronen, »är icke, nota bene på visst sätt, utan
grund. Om grefvinnan haft inflytande öfver sonen,
hade hon visst icke begärt något bättre, än att få
sina och lagmanskans planer att gå ihop, men unge
grefven satte sin fasta vilja mot partiet, Anneberg
var en präktig egendom, men han var ej den man, som
kunde se bort från det, som fattades, åtminstone på
ena sidan. Och det visar bäst, huru hederlig han var
och ännu är, ty bedrager jag mig icke, är det en affär
i samma väg, som nu resolverat honom att komma hem och
ingå på mina planer. Han inträffar i dag åtta dagar.»
»Kära pappa», utbrast den unga friherrinnan med något
hastig röst, »hvad var det för en särskild nyhet,
och hvarifrån har pappa fått den?»
»Den gåtan är visst litet simpelt ihopkommen, men
måhända derför icke osannolikare än många andra. Jag
hade dock icke alls fäst mig vid den, om ej grefvens
bref kommit samtidigt.»
»Nu måste svärfar skynda på», inföll baron Patrik,
»eljest kan Hulda blifva sjuk af otålighet. Hon är
ännu mera nyfiken än jag.»
»Jo, saken är den, att jag i förrgår hade bref
från vår gamle vän doktorn, och deri berättar han,
att deras husmamsell hört från sin syster, som är
hushållerska i öfverste C–s hus, att öfverstens
systerdotter, en ’grufligt rik’ fröken visst, så sades
det åtminstone, skulle gifta sig med den nyutämnde
kaptenen vid öfverstens regemente, unge grefve Detlof
M., som för icke länge sedan kommit från Tyskland
och nu ett par månader varit på Orsta, öfverstens
egendom. Så lydde gåtans uppränning. Emellertid
tror jag, att det är ett blott sqvaller, ty i går
kom grefvens bref, icke mångordigt, som vanligt,
men med bestämd förklaring, att sedan han
nu fullbordat alla forskningar för den krigshistoria,
hans gamle chef var sysselsatt med, och icke kunde
göra honom vidare hjelp, var han ledig att få
beskåda sitt gamla, nu nya hem, sedan det blifvit
ombygdt och allt annat förbättradt. Ja, han tillade,
att han trodde sig komma att ingå på min plan om
anläggningen af bomullsspinneriet, ty han behöfde
verksamhet. Och får jag honom härtill, skall hans
affärer gå upp. Vattenfallen nedanför Landsby,
liksom tomtplatserna på utkanten och skogsvirket,
äro förträffliga. Och då jag har rörelsekapital,
skulle det blifva ett för oss båda lyckligt bolag.»
»En alldeles utmärkt plan», inföll baronen.
»Giftermålet kan dock derför icke vara så
otroligt. Kanske kan just det vara orsaken, att han
vill höja sin ekonomiska ställning, hvilken för öfrigt
gått in i ett helt annat skede, sedan svärfar, allas
vår mästare i ekonomi och industri, tagit Landsby på
arrende. Icke hade väl chefen kunnat hålla honom i
utlandet under två särskilda resturer. Den sista har
räckt i närmare två år.»
»Jag har icke skickat honom mer, än ett par obetydliga
poster. Han antager, att hela arrendet, trots mina
förbättringar, åtgått för byggnadskostnaderna. Men det
har det icke, så att han har medel för inredningen,
som han velat bestämma sjelf. Men två rum, salen
och sängkammaren bredvid, har jag låtit måla och i
senare rummet insatt de hjelpligaste möblerna efter
auktionen. Men för salen är jag rådvill.»
»Det vet jag råd för. Här befinner sig, uppe i ett af
de gamla, obegagnade rummen, den salsmöbel, som jag,
för att hjelpa upp auktionssumman, till skäligen högt
pris inköpte, nota bene vid den auktion, som måste
göras efter gamle grefvens död. Svärfar får säga,
att svärfar köpt den af mig, emedan den tillhört hans
familj. Jag har redan tänkt på detta och nyss sett
på möblerna. Det är tolf stolar och två soffor af
skulpterad ek med svart tagelklädsel. Och de befinna
sig i godt stånd. Men här prata vi ensamma. Hvad tror
du, Hulda, om giftermålet?»
»Det tillåter jag mig ej tro någonting om, men deremot
undrar jag, hvad han så länge lefvat af utrikes.»
»Kors, har jag glömt nämna, att han under ett och ett
halft år varit anställd som fäktmästare och äfven som
lärare i gymnastik vid ett stort, tyskt, enskildt
institut, der han haft utmärkt väl betalt? Det
brefvet fick jag på våren, då ni ännu voro i södra
Frankrike. Men nu måtte jag väl gjort tillräckligt
besked för mig, för att få träffa dottersonen? Jag
kommer eljest med uppdrag från min kära hustru,
att ni i morgon, på hennes namnsdag, behagade komma
på morgonen och stanna hela dagen. Då kunde vi under
förmiddagen gå upp och se på grefvens villa. Ni hafva
blott sett den på yttersidan.»
»Den hedrar svärfars artistsmak och kunde gerna stå
i sjelfva Italien. Hvad menar min Hulda om förslaget?»
»Jo, jag går in derpå. Men hvarför säger pappa nu
alltid grefven? Förr hette det löjtnanten och nu
kunde det väl heta kapten.»
»Det kommer deraf, kära du, att då han sändt mig
sina olika utländska adresser, det alltid, förutom
löjtnant, stått grefve. Titeln gjorde honom väl nytta
der ute.»
-
XIII.
Han komer.
Så snart patron Berthel lemnat måg och dotter – den
driftige mannen hade aldrig tid till öfverlopps –
slöt Patrik med djup hjertlighet hustrun i sina armar.
»Ja», sade han, beundrande, »just så skall en
renhjertad och pligttrogen qvinna, en hängifven
maka bete sig under en sådan stund, som du nyss
genomgick! Har din far haft någon aning om det,
du anförtrott mig?»
»Icke allenast en aning; han fick mitt hela
förtroende den der morgonen, då jag kom hem
från Landsby och visste, att du skulle komma på
förmiddagen.»
»Du vände dig icke till din mor?»
»Nej, jag älskar henne dotterligt varmt, men ehuru
pappa är affärsman, är han i vissa ömtåligare punkter
vida mindre realistisk än mamma. Jag kände just då,
att om jag med mina upprörda känslor kommit till
henne, skulle hon utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
