Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXX. Gustaf Cronhjelm. A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
hållandena hemma, Under sådana omständigheter
måste missnöje med enväldet uppstå, ett missnöje
ej blott förestafvadt af adelns åtrå att vinna
tillbaka sin förlorade makt, utan ock af grundade
farhågor, att riket fördes mot branten, af sin
undergång. Sannolikt hafva bevekelsegrunder af båda
slagen medverkat till rådets.beslut, att år 1710
sammankalla en utskottsriksdag till öfverläggning
om de vådor, som hotade landet. Yid detta tillfälle
förde Cronhjelm ordet hos ridder-skapet och adeln i
den åldrige och sjuke friherre Clerks ställe. Han
föreslog, till de svåraste behofvens afhjelpande,
ett sammanskott af förmögnare personer och lemnade
sjelf ett bidrag, som torde hafva varit större än
de flesta andras. Cronhjelm var strängt »konungsk»
och hade ingen del i de planer rörande en förändring
i regeringssättet, som förmodligen redan nu af
handlades och som 1714, under den då af rådet, till
konungens synnerliga missnöje, sammankallade riksdagen
förenades. Väl hade Cronhjelm deltagit i besluten,
såväl att låta konungens syster taga plats i rådet,
som att kalla ständerna till 1714 års riksmöte, men
han gjorde det uteslutande med hänsyn till rikets
nödställda belägenhet och sedan han fåfängt väntat
underrättelse om, att konungen ämnade hemkomma. I
bref till Karl hade han oförtäckt framställt sakernas
sanna beskaffenhet, uppmanat konungen att återvända
samt, utan att framställa anklagelser mot någon,
låtit tydligt förstå, att konungens hemkomst vore
oundgängligen nödvändig, emedan man eljest hade att
frukta "faseliga händelser». ,
Emellertid hade Cronhjelm fått på flera uppdrag,
än de nämnda, dela sin arbetskraft och sitt
nit. De bördor, under hvilka allmogen dignade, de
våldsamheter och prejerier, hvarmed den af åtskilliga
myndigheter hemsöktes och hvaremot riksstyrelsen
ej förmådde skydda den, hade alstrat ett missnöje,
som i Vestergötland bröt ut i uppror. Konungen hade
med anledning häraf befallt rådet att förordna en
undersökningskommission, i hvilken Cronhjelm, då
ännu hofkansler, blef ordförande. Sannolikt ådrog
sig Cronhjelm i denna befattning många ovänner. En
så mäktig man som landshöfdingen i Bohus län,
amiral Sjöblad, blef af kommissionen, på grund af
många förbrytelser och egennyttiga handlingar,
dömd att mista lif, ära och gods; han blef dock
sedermera benådad. Men konungens förtroende stärktes
af det sätt, hvarpå Cronhjelm skött såväl detta
ordförandeskap som det vid 1710 års riksdag, och
Cronhjelm fick derför det kinkiga uppdraget
Gustaf Cronhjelm.
att undersöka flottans förvaltning, hvilkens
räkenskaper äfven på den tiden voro orediga, och
. sedermera det ytterligare att särskildt vårda
sig om sjörustningarna. Med hvilka svårigheter han
i sitt sistnämnda uppdrag hade att kämpa, har han
sjelf beskrifvit i ett bref, der han säger: »Det är
mäkta svårt att fatta ett visst beslut, när penningar
och andra nöd-, vändigheter tryta, när postgången är
både långsam och oriktig, när inlöpande tidender äro
mycket skiljaktiga och mot hvarandra stridande, när
konjunkturerna äro så föränderliga och förbistrade,
att man alltid måste lefva mellan hopp och fruktan-,
och när man, med allt detta, skall likafullt rätta
sig efter order och instruktioner från Bender, hvilka
ofta äro sju eller åtta månader gamla.»
För någon tid var väl konungens förtroende till
Cron-bjelm ’miiiskadt, möjligen på grund af ovänners
hemliga anklagelser, men förhållandet ändrades
efter konungens hemkomst från Turkiet, då Cronhjelm,
bland annat, förordnades tiil Sverges främsta ombud
vid den allmänna fredskongress, hvilken år 1716 var
till-ämnad, men ej blef af. Kort efter Karl XII:s
död blef han president i det några år förut åter
upprättade kommerskollegium.
Till drottning Ulrika Eleonora och hennes usle
gemål kom Cronhjelm genast i spändt förhållande,
af anledningar, hvilka båda belysa och hedra hans
karaktär. Då de nya makt-hafvande i baron Görtz’
person sökte ett slagt-offer åt det allmänna ,
missnöjet, motsatte sig Cronhjelm drottningens och
de öfriga rådsher-rarnas olagliga beslut att ej låta
Görtz dömmas af
hofrätten, utan öfverlemna honom åt en särskild
»kommission», en för det afsedda äjidamålet
behörigen inrättad blodsdomstol-, Cronhjelm vågade
ock, sedan dommen fallit, i rådet yttra, att Görtz
ej fått tillgodonjuta lagliga rättegångsförmåner,
samt påyrka mildririg af det skymfande tillägget till
dödsdommen, att bödeln skulle i galgbacken nedgräfva
den afrättades kropp. Ytterligare misshagade han
drottningen, när han i rådet uppmanade till allvarliga
mått och steg mot de riket öfverhängande farorna,
af hvilken påminnelse drottningen och andra, som
blott sysslade med sina egna intressen, ej kunde
undgå att känna sig träffade. Visserligen blef
Cronhjelm kanslipresident 1719, sedan först Horn,
missnöjd med drottningens försök att sätta sig öfver
grundlagen, begärt afsked från detta embete och af
drottningen afskedats äfven ur riksrådet, samt derpå
hans efterträdare såsom kanslipresident, grefve Erik
Sparre, inom mindre än en månad trött-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
