Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXX. Gustaf Cronhjelm. A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
nät. Men detta betydde dock ej, att drottningen
och hennes gemål försonat sig med Cronhjelm. Såsom
kanslipresident deltog Cronhjelm i de underhandlingar,
som ledde till - fredssluten med Sverges fiender,
Ryssland undantaget. Men året gick ej till
ända, innan han var skild från riksråds- och
kanslipresidentsembetena och förbjuden att visa sig
vid hofvet. Han ville ej tåla arfprinsens inblandning
i underhandlingarna och gaf denne, å en otillständig
och förebrående fråga, det alldeles riktiga svaret,
att han ej var hans kungliga höghet någon redovisning
skyldig. Sådant kunde den för sin ovärdige gemål
ytterligt-svaga drottningen ej fördraga; ännu var
ej öfvergången från enväldet till ständernas välde
fullbordad, och hon kunde således taga hämnd. Glädjen
deröfver var dock icke långvarig, ty Cronhjelm var
ej den man, som böjde sig för maktmissbruk. När
ständerna i början af 1720 sammanträdde, ingaf han
till dem en skrift, hvilken föranledde öfverläggningar
i sekreta utskottet. Man ville, så vidt möjligt,
skona drottningen och sökte derför att i stillhet
ställa saken till rätta-, äfven Cronhjelm gick i
eftergifvenhet så långt han kunde, för att bespara
drottningen en förödmjukelse. Allt syntes vara i
godo uppgjordt och Cronhjelm skulle åter inträda
i sina embeten. Men då möttes han af den nu till
konung upphöj de arfprinsen-gemålen med en intrig,
som fullständigt blottar Fredrik I:s föraktliga
karaktär. En från Finland flyktig prest vid namn
Brenner - » en utmärkt bof", enligt Horns uttryck -
hade angifvit Cronhjelm för förrädiska stämplingar
med Ryssland, och på denna grund lyckades konungen
förhindra Cronhjelms återin-träde. Men hemliga
utskottet, som i denna sak gick till väga med lika
mycken klokhet som bestämdhet, fogade sig ej i detta
vackra påhitt af konung- Fredrik, hvilken sjelf
gifvit sig det vittnesbörd att vara "bekant för sin
ärlighet». En skarp skrifvelse från utskottet öppnade
genast för Cronhjelm rådkammarens dörrar. Derjämte
beslöt utskottet en undersökning om upphofvet till
Alträdet (se texten sid. 102),
Brenners angifvelse. Han erkände, att den var
lögnaktig, men tillade - och det påståendet kunde han
ej förmås att återkalla ^- att han dertill blifvit
lockad och trugad af, bland andra, riksrådet och
öfver-ståthållaren, grefve Taube. Denne var en af
konungens och drottningens trognaste handtlangare-,
vid sakens behandling i rådet framstår han i en sådan
dager af simpelt verktyg, att Brenners obevisade
påstående ingalunda är osannolikt.
Åter insatt i rådet, blef Cronhjelm dock utestängd
från kanslipresidentskapet. Hofvet ville väl försona
sig med Arvid Horn, hvilken nu såsont landtmarskalk
var en mäktig man, och förekom derför ständernas
önskan om hans inträde i rådet, der en ledighet
"yppat sig. Ständerna beslöto på samma gång, att
kanslipresident s-embetet skulle öfverlemnar åt Horn,
hvari denne efter ett kanske ej alldeles oförstäldt
motstånd fogade .sig, dock under förbehåll, att
Cronhjelm skulle hållas skadeslös. Dermed afsågs,
att han borde återfå sin plats som president i
kommerskpllegium, men då ständerna ej härom fattade
beslut, utan blott framburo en önskan, så bibehöll
konungen vid detta embete den till. hofpartiets
hörande. De la Gardie. I riksrådet stannade Cronhjelm
till sin död. Jämte sin befattning som ordförande
i lagkommissionen var han också kansler för Upsala
universitet, hvars akademiska konsistorium derlill
utsett honom 1719; förut, under Karl XII:s regering,
hade han någon tid skött kansleriatet för det 1668
upprättade universitetet i Lund. Såsom kansler vårdade
han sig nitiskt om universitetets angelägenheter,
öfvervar akademiska
konsist oritts sammanträden, när han hade tillfälle
att besöka Upsala, vakade .öfver räkenskapernas
ordentliga förande och tidiga afsltitande och
så vidare. En samtida intygar, huru han till »de
akademiska fädernas innerliga glädje» höll tal till
dem på latin; »ty det språket med färdighet kunna tala
och skrifva, som Cronhjelm kunde, är uti mångens tanke
en hufvudsak hos en stor man», tillägger berättaren.
Cronhjelms storverk, som förvissar honom om ett
odödligt -minne, är Sverges rikes lag. Antagen å
1734 års riksdag, blef den 1736 stadfäst att gälla
från l September sistnämnda år, då den hunnit blifva
tryckt och till alla landsändar behörigen utkomma,
Cronhjelms förtjenst om detta verk är ej blott,
att han med oförtröttadt nit och drift sammanhållit
och påskyndat kommissionens arbete. Honom tillkommer
ock, framför hvarje annan, äran af den korta, klara,
kraftiga stil, som gör detta lagverk till ett så
beundransvärdt mästerstycke. Detta finnes intygadt
i en riksdagshandling, som säger, att Cronhjelm,
»förutom all annan lof värd sorgfällighet vid dttta
verk, också haft det besvär, att han sjelf omsatt
alla lagbalkar n a pä en tjenlig och kort lagstil,
som ej utan mycket arbete och möda ske kunnat». Sjelf
har han härom offentligen yttrat: »Verket
är ej stort och vidlyftigt, utan litet och kort, men
kortheten är just det, som särdeles har förorsakat
möda och omhugsande, ja, så, att man ofia har måst
använda några timmar till att påfinna ett enda
laggillt och lämpligt ord.»
Den belöning, Cronhjelm åtnjöt för det arbete, han
under ett fjerdedels århundrade nedlade på lagverket,
bestod deri, att 1731 års riksdag genom en deputation
betygade honom sin tillfredsställelse och tacksamhet
samt beslöt att öfver honom slå en medalj, Detta
beslut förnyades 1734-, en skådepenning om femtio
dukater blef då slagen samt till honom, hans familj
och lagkommissionens ledamöter öfverlemnad. Derjämte
blefvo hans son och måg af ständerna rekommenderade
till befordran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
