Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alträdet. X+ - Från och om Holland. K. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
ställen, liksom hon i allmänhet fordrar mindre
fuktighet än systerarten.
Hvad alen duger till, spörjes dagligdags. Veden,
ehuru underlägsen björkens, lemnar ett godt bränsle
och behöfver - åtminstone hvad angår klibbalens -
ej precis tagas »från skogen», liksom denna al-art
der ej heller tränges om utrymmet med andra träd,
enär honr som vi nämnt, gerna håller till godo med
kärr och lågt liggande stränder, der nya
och snabbväxande skott snart uppskjuta från de
afhuggna stubbarna; af »vana vid vattnet» är det
väl äfven hon gör så god tjenst, använd såsom virke
till undervattensbyggnader. Alvirket är mycket
lätt och har derför vunnit användning i den mindre
slöjden. Alrotsborden känna vi till litet hvar, liksom
våra landtmän eller, rättare, deras boskap nog förstå
sig på allöfvet och våra skärgårdsboar på albarken,
med hvilken de färga sina nät.
X+.
ooh om Holland.
i.
tidskrift har i ord och bild under årens, lopp
skildrat naturen och menniskolifvet från jordens
mest skilda länder. Mycket återstår dock ännu, och vi
skola här påkalla våra läsares uppmärksamhet för några
bilder från ett land, som, fastän ej mycket aflägset
från oss och bebodt af ett folk, hvars öden i mycket
likna våra egna, dock kanske är mindre kändt än de
flesta andra. Den resande, som från vårt land styr sin
"kosa söder ut, ilar förbi dess gränser, angelägen att
vid Rhens mårigb e sjungna stränder, i parislifvets
ysterhet, bland Eoms herrliga konstskatter eller
i Neapels yppiga natur skaffa sig minnen från en
vistelse »utomlands», ehuru han kanske redan förut
känner det mesta af dessa herrligheter. Kanske skola
ock derför våra läsare utan knöt med oss taga en liten
af väg till - Holland, detta lärftets, tobakens,
sillens, kortligen detta prosans land tycka kanske
de flesta; detta idoghetens, konstens, frihetens land
säga de, i hvilkas själ dyka upp svaga minnen af dess
folks jättelika kamp för sin tillvaro och sin frihet
eller en kanske lifligare hågkomst af Rem-brandts och
van Dycks odödliga mästerverk. Och för visso äga detta
land och folk mycket af intresse på såväl naturens
’som konstens, vetenskapens och historiens ’område!
’Den spanske konungen Filip II, sorglig i åminnelse,
lär hafva yttrat, att Holland var det land, som
låg närmast underjorden, och ehuru han med tanken
på sina upproriska, kätterska undersåtar hade sin
särskilda mening härmed, har dock detta yttrande
ännu i dag i bokstaflig ’mening en sanning, den
hemska sanningen .nämnligen, att_större delen af
detta land ligger lägre än Nordsjöns vattenyta och
skulle dränkas i dess vågor, ,om- ej menniskokraften
och menniskosnillet förstått att förebygga detta öde,
som kanske dock, trots allt motstånd, en dag skall
gå i fullbordan. Redan i detta förhållande ligger
emellertid en stor del af det intresse, detta land
erbjuder. Allt sedan dess vattendränkta. moras,
hvilka i forntiden liksom vägt mellan att vara haf
och land, började bebos, har dess inbyggares lif
varit en ständig kamp mot naturen, som gjort allt
för att förstöra det. Man kan derför säga, att;
nästan hela landet är -en eröfring från oceanen,
ehuru danna eröfring ännu ej är hvarken fullständig
eller ens viss.
Att i detalj beskrifva detta intressanta tusenåriga
krig mellan hafvet och Nederländerna, kan ej här komma
i fråga,. Vi vilja blott med omnämnande af de största
nederlagen och segrarna visa betydelsen af detsamma.
Redan i sjette århundradet omtala gamla urkunder en
stor öfversvämning, och man kan säga att sedan dess
hvarje ö, hvarje vik, ja, snart sagdt, hvarje stad
har att berätta om någon sådan. Yi påminna blott
om de stora öfversvämningar, hvilka i slutet af
1200-talet bildade de båda vikarna Zuiderzee och -
Dollart. År 1241 steg genom Nordsjöns påträngande
vattnet i floden Maas öfver sina bräddar och begrof på
en natt i sina vågor sjutiotvå byar och hundratusen
menniskor; i början och i slutet af 1700-talet ägde
två förskräckliga öfversvämningar rum; 1825 blefvo
ej mindre än fyra provinser satta under vatten
och ännu in på 1850-talet vältrade Rhenfloden en
gång sina vattenmassor öfver stora sträckor af det
omkringliggande landet? Kortligen, man beräknar sedan
sex århundraden tillbaka en stor öfversvämning på
hvart sjunde år, ocK nian kan häraf förstå detta
folks lidanden och strider och lära att beundra det
mod och den uthållighet, med hvilka det först skapat
och sedan bevarat sitt land.
De fiender, som på detta sätt med förenade krafter
sökt lägga Holland under vattnets rike, äro morasen,
floderna och hafvet. De förstnämnda hafva naturligtvis
varit lättast att besegra genom att omgifva dem med
vallar och sedan utpumpa och torrlägga dem. Stora,
numera fruktbara och tätt bebodda, så kallade
Folders hafva på detta sätt vunnits för odling och
bebyggande. Det hittills största företaget af denna
art var torrläggningen af Haarlemsjön, som utbredde
sin yta mellan städerna Amsterdam, Haarlem och Leiden,
hvilka den ständigt hotade med öfversvämning. På den
mark, i hvilken fordom farkosterna sänkte sina ankare
och öfver hvilken hela flottor i blodiga strider
svafvat hän, der framrusar nu järnvägståget bland
åkerfält och trädgårdar och prydliga boningar. Under
åren 1840-53 omgärdades och utpumpades den väldiga
vattenmassan. För närvarande är man betänkt på,
att på samma sätt eröfra södra delen af Zuiderzee.
Med icke mindre arbete och kostnad har man skyddat
sig mot flodernas öfversvämningar. Ingärdade,. liksom
kanaler, mellan höga vallar, men ändock fyllda till
brädden, erbjuda dessa en egendomlig anblick med sina
farkoster framglidande högt öfver det .omkringliggande
landet, från hvilket tusentals väderqvarnar upphemta i
floderna vattnet från de många kanaler, hvilka sakna
allt annat aflopp: en anordning, som väl berättigar
holländarnas talesätt att »mala vatten».
Den svåraste striden har dock varit mot oceanen, mot
den stormiga Nordsjön. Yi hafva nämnt, att största
delen af landet ligger under dess vattenyta, Till
skydd för den öfversvämning, som hafvets stigande
nödvändigt’skulle åstadkomma, har naturen bildat de
jämnlöpande kedjor af kullar, »Dynerna», som skydda
södra delen af kusten. På norra delen deremot hafva
inbyggarna sjelfva fått uppkasta väldiga bålverk
(de Dijks) af jord, trä eller granit, så att från
mynningen af floden Ems till Scheldes; utlopp nästan
hela kusten är en enda fästningsvall, på h vilkens
jättehöga bastioner tornen utgöras af väderqvarnar,
som utpumpa vattnet, portarna af slussar, hvilka vid
ebbtiden utsläppa flodernas vatten, och utanverken
af de skansklädda öarna utanför. Men det är ej nog
att denna fästning en gång finnes der. Med aldrig
hvilande kraft löper hafvet till storms mot dessa
dyner, slussar och vallar, söker stänga hamnarna med
sandbankar och lyckas äfven här och der rycka till sig
ett stycke af landet. Öerför är nian ock på ständig
krigsfot mot denne ihärdige fiende, och en här af
ingeniörer under en särskild afdelning af styrelsen,
kallad »De Waterstaat», har till -uppgift att med
alla de medel, som stå erfarenheten och vetenskapen
till buds, möta hans anfall och reparera de lidna
nederlagen; och lika hemska, som dessa varit, lika
storartade äro de segrar, som Holland vunnit öfver
hafvet. Hela dess tillvaro är ju en sådan seger, och,
hvad mera är, med denna fiende hafva holländarna mer
än en gång bekämpat andra, då de med flit öppnat
sina slussar och vallar, för att dränka i vågorna
visserligen sitt eget land, men på samma gång de
.främmande härar, som kommit att göra slut på dess
sjelfständighet, Fransmän och spanjorer hafva mer än
en gång fått erfara verkan af dessa öfversvämningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
