Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor händelse, skildrad för våra små läsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
att han vid framkomsten var fullt öfvertygad om
ingenting mindre, än att han -räddat lifvet på
far och mor. Sådant der påskyndade mognaden. Det
visade sig också på vår hjelte, hvilkens värdiga
och återhållsamma uppträdande till fullo ådagalade,
att han, för den dagen åtminstone, afstått från alla
anspråk på att vara ett litet barn och på de omätliga
förmåner, som deraf följa.
Den der lille, nykomne kusinen hade - som väl så många
dylika hafva - ett det allra löjligaste ansigte och en
mängd fula grimaser. Nino kunde icke se på honom med
annat än förakt, men hade den takten att låta detta
vara en hemlighet mellan sig och sin mamma. Det var
dock icke nog med att pysen var ful, han var på köpet
en den värsta skrikhals, och för ett ögonblick, då
ingen mer än de två voro inne i rummet, hade Nino en
alldeles oemotståndlig lust att nypa honom i näsan,
men var nog herre öfver sig sjelf, att i stället
lägga händerna i kors på ryggen. Att nypa den andre
i näsan-ja, det kunde hafva gått an förr i verlden,
innan man hade varit med om något sådant som i dag!
så mycket som en enda gång svikit en god föresats,
vore så beskedlig och räckte upp ena handen. För den,
som icke vet det, är det kanske så godt vi tala om
på förhand, att ingen, säger ingen enda af de hundra
händerna, skall våga sig fram, och det af ganska
riktiga skäl. Nå, Nino hade hvarken skägg eller
visdom, han var bara ett litet barn, och dermed är
svaret så mycket lättare gifvet: han bröt nog sina
föresatser oftare, än han höll dem - men hvad gör
det, om han aldrig lät sitt samvete söfvas, om ångern
följde förseelsen i spåren och med den uppsåtet att-
nästa gång vara bättre på sin vakt?
VI.
Pappa Beppo, som icke såg längre än näsan var lång,
märkte ingenting, men hans äkta hälft, som var en
fin qvinna, såg så mycket mer. Hon meddelade det åt
farmor, som var en dylik, och på köpet en med stor
erfarenhet-, båda upptäckte de, att det ^var något
med gossen», och att det, med riktig behandling,
skulle blifva en karl af honom. Med tillhjelp af god
vilja och en smula tålamod, lyckades de också
Tre på en häst.
(Teckning af ’Pinelli.)
V.
Hemresan var behaglig för hela sällskapet,
undantagandes Nero, som stulit och alldeles ensam
uppätit en ,hel, stor ost och nu slet så ondt af
matsmältningen, att kan knappt kunde gå. Det är så:
straffet blir alltid synden likt. Nino, som var
tokig i konfekt, hade nog, fore den stora händelsen,
kunnat vara i stånd att äta upp så mycket, man lagt
för honom af den varan, naturligtvis med den verkan,
att han nu haft lika trefligt som Nero ., men som det
nu var, hade han bara ätit lagom och resten hade han
i fickan åt farmor - stackars farmor, som icke varit
med på festen och väl kunde behöfva litet konfekt
att trösta sig med!
Nu kommer en svårare fråga; förblef Nino trogen,
riktigt trogen, de vackra föresatser, han fattat
denna dag?
För att riktigt förstå hvad den frågan innebär,
borde man egentligen på ett ställe samla ihop en
hundra stycken gubbar med grått skägg, sådana,
som i allmänhet anses utgöra just det hederligaste
och visaste folket, och sedan skulle man anhålla,
att hvar och en i samlingen, som icke
så småningom att hämma de dåliga anlag, han kunde
hafva och i stället utveckla de goda - och när
allt kommer omkring, månne det icke är i detta,
som hemligheten af all uppfostran besticker sig?
Då frihetskampen utbröt, gick Nino med som frivillig,
fast han hade det godt hemma vid qvarnen, så godt
nästan, som någon dödlig kan hafva. Han följde sin
öfvertygelse, fast hans bröllopsdag redan var utsatt,
och hvarken farmor, mor eller fästmö försökte hindra
honom från det. Hans far var den ende, som hade sina
tvifvelsmål om det precis var så rätt gjordt - men
han tordes icke komma fram med dem.
Nino stred som en man vid Magenta-, lyckligare,
än så mången fosterlandsvän med hjertat på rätta
stället, behöfde han ej med lifvet gälda sin pligttr
o genhet. Det beskärdes honom, att få för sina
barn förtälja om. det ärofulla minnet, och ehuru
han är blygsam, som hvarje verklig hjelte och alltid
förtiger sina egna åtgöranden, kan han dock vid sådana
tillfällen med en ädel mans sjelfkänsla säga, om än
helt tyst, till sig sjelf: »Ditt land är befriadt,
och i det verket har du din andel."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
