Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södertelge. Herman Sätherberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"114
Södertelges fornhistoria är ej den minst märkvärdiga
bland våra småstäders. Staden har till och med sina
politiska anor, alldenstund här hållits ej mindre
än tio riksdagar, hvilket vi kunna finna af följande
gamla inskription, som förvaras i rådhusets kansli:
it Söder Tel g e stad».
"Här har jag fagert grönskat långt öfver tusend’ åhr.
Af Helga Drottning Ragnhilds jag mig herömma får;
Hon byggde "upp min kyrkia, här har hon ock sin graf
Emellan Målarns vikar och Beltens salta haf.
Thet visa svenska skrifter och gamla permebref
Att riksdag tio gånger häruti hållen blef.
Jag 1650 af våda kom i brand;
Men 1719 af Ryssens mordska hand;
Min kyrkia blef bevarat igenom himblens mackt,
Mitt rådhus begge gånger, värdto uti aska laggt;
Men then och all min byggnad ånyo färdig blef,
När tusen och sjuhundra och trettiofem man skref;
Mitt bröd jag tungt förvärfvar uti mitt lilla bo.
Men lätt om jag får tjena min Gud och Kung med roo."
Inskriptionen finnes att läsa, i gyllene bokstäfver,
på en svartmålad tafla, hvilken lärer blifvit uppsatt
som en prydnad uti det efter ryssarnas härjningståg
1719 uppförda rådhuset vid stora torget, hvilket
numera är stadskällare, sedan det nya rådhuset
blifvit uppbygdt.
Vår uppgift är dock icke här att af handla
Södertelges historia, utan få vi hänvisa dem,
som vilja taga närmare kännedom härom, till den
intressanta afhandlingen af Skoglar Westfelt om
»Södertelge och dess omgifningar» (Stockholm 1870),
i hvilken man bland annat får läsa en på historiska
handlingar grundad skildring af det olycksöde, som
drabbade staden och omgifvande trakt vid ryssarnas
härjningar ofvannämnda år.
Vårt syfte är nu blott att skildra de mest framstående
sidorna af våra dagars Telge. Om det behagar den
ärade läsaren, så låtom oss derför här göra en liten
lustfärd till den för sin sköna natur, sin vackra
kanal, sin kallvattens-kuranstalt och - sina goda
kringlor välbekanta staden.
Ehuruväl järnvägen, till följd af de talrika bantågen,
plägar anlitas af flertalet Telgebesökande, begagnas
dock sjövägen med förkärlek af många. Den är ock
sannerligen inbjudande! - På hvilken väg behagar
läsaren följa oss? Ar dagen varm, så tror jag att vi
föredraga, framför de qväfva järnvägskupéerna, någon
af de beqväma ångbåtar, som dagligen anlöpa Telge. Att
under den korta tiden af några få timmar vaggas fram,
en vacker sommardag, på den sköna Mälaren, är af ett
synnerligt behag för hvar och en, som har öga för
naturens fägring.
Alltså: Till sjös! »Maskinen i gång!»
Mälaren har fått namn om sig att vara en af vår
verlds-dels vackraste sjöar-, och vi behöfva ej
länge ila fram på dess glittrande böljor, förr än
vi erhålla beviset på, att den ock förtjenar detta
namn. Hvilken rikedom af ständigt vexlande vyer,
hvilka ståtliga fjärdar, hvilka leende holmar och
sund och hvilka landskapstaflor, se’n, af stolta
herregods, idylliska landtgårdar och täcka villor,
som oupphörligt träda våra blickar till mötes! Tiden
ilar fort, under betraktandet af en sådan natur,
och vi befinna oss snart inne på den farled, som från
Björkfjärden svänger in till Telge viken, genom det
underbart sköna Linasundet.
Denna del af Mälaren förtjenar, i och för sig sjelf,
en lustfärd-, men, för att få ett rigtigt begrepp om
hela nejdens fägring, bör man dock skåda densamma
ej blott från den synpunkt, som erbjudes från det
mellan de löfrika stränderna framilande fartyget,
utan från någon af strandens högre belägna partier,
till exempel från den vackra kullen, der ruinen efter
den borg, som fordom försvarat inloppet till Telge, är
belägen. En sådan förening af vild romantik och
leende, fridfulla taflor, som denna trakt företer,
finner man ej mångenstädes i vårt land. Lefde vi
ännu i sagornas och myternas tidsålder, skulle
vi tro, att nejden vore ett fridlyst hemvist för^
bevingade alfer; och med litet fantasi till hjelp,
tycka vi oss se dem sjelfva, i luftig dans, under
hvalfven af de lummiga löfpartier, som bugta sig
omkring de vassbevuxna, smala vikar, hvilka mellan
de låga landtungorna skära in och bilda hela detta
sund till den skönaste vattenläbyrint.
Vi färdas vidare och styra in i Telge viken, der först
den vackra egendommen Lina fängslar våra blickar,
och derefter det täcka landtstället Snäckviken,
hvars romantiska natur utgör den skönaste afslutning
på vårt galleri af lefvande Mälarevyer.
Och så äro vi framme vid hamnbryggan.
Här möter dig nu, min läsare, en frestelse, i
samma stund du sätter foten i land. Liksom den till
någon af sö-derhafsöarna ankommande seglaren, vid
första stegen i land, plägar omringas af en skara
infödingar eller som fordom den vilsne riddaren i
ödemarken omsvärmades af nejdens lockande sirener,
sei\ du dig här i ett nu omgifven af en skara af
stadens fagra döttrar - alla med korgar i händerna,
Men låt dig ej af detta sistnämnda omen - korgarna -
af-skräckas, ty de sköna fria allesammans till dig -
eller, rättare sagdt, till din kassa.
»Köp mina goda kringlor, bäste . herre!» ljuder det
omkring dig från höger till venster.
»Åh! Telgekringlor! -Hvad kostar påsen?»
»Tjugofem öre, herre lilla!»
»Än den der?»
»Allt för tjugofem öre, herre lilla!»
.
»Tjuserskor! Vi ta’ edra påsar!»
Försedda med vår lätta matsäck af de blanka,
rara Telgekringlorna, börja vi-vår vandring förbi
slussen, som här med sina portar och sin slussbro
vackert presenterar sig för oss - en illustrerad
begynnelsebokstaf till det lefvande, naturpoemet:
Telge kanal.
I stället att vika till höger på den väg, som leder in
i den lilla staden, följa vi utefter kanalen, hvilken,
lik ett vattradt band, bugtar sig fram mellan sina
höga, af saftig grönska betäckta stränder. Vår blick
möter nu flera, på andra sidan om kanalen belägna,
gårdar och täcka villor, samt hvilar derefter
med behag vid den vackra Svängbron, som på sin
pyramidformiga, höga midtelpelare liksom hänger i
luften, sammanknytande den allmänna landsvägen med
sjelfva staden.
Vika vi här af till höger, så komma vi genast fram
till stadens torg-, men låtom oss hellre denna gång
fortsätta vår vandring utefter kanalen, ty den ler ju
mot oss så vackert med sina blomsterprydda gräsmattor
och bjuder svalka i skuggan af vajande lof kronor.
Efter en kort vandring äro vi framme vid den lilla
sjön »Waren», hvilken afskär Södertelge kanal i två
delar (den ».Norra» och den »Södra kanalen»). Denna
sjö är med sina kajer och bryggor en beqväm inhamn
för staden. En mängd små båtar, förtöjda vid kajen,
locka till lustfärd på den lilla sjön.
Se, der kommer en karl, bärande ett par åror!-»Hör på:
kunna vi vid tillfälle få oss en båt och en roddare,
som för oss till viken der borta, der vi se bantåget
ila öfver den höga bron?»
»Ja, det är just mitt göra, att ro herrskaperna
öfver sjön.»
»Nåväl, vi komma snart igen.»-Men låtom oss nu gå
. att bese badanstalten. I ett annat kapitel skola
vi fortsätta vår lust vandring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
