Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från och om Holland. II. K. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oeh om Holland.
ii.
, et är ej blott genom sina strider mot naturen, som
det lilla Holland åt sig förskaffat en aktningsvärd
plats i historien. Dess häfder hafva att omtala
ännu flera strider på krigets blodiga fält,
och nästan hvarje fläck af detsamma förvarar
minnet af någon sådan, vare sig från den tid,
då landets gamle inbyggare värnade sina moras mot
Caesars segerrika härar, eller då, med kort afbrott
under åttio år, i slutet af 1500- och början af
1600-talet, den blodiga fejd utkämpades, som gjorde
slut på Spaniens hårda välde i landet, eller då med
hafvets tillhjelp nedgjordes de mäktiga härar, som
den öfver-modige Ludvig XIV i Frankrike skickat att
intaga det värnlösa landet. Men också var det en tid,
då hela Europas ögon hvilade på det lilla Holland,
antingen för att betrakta och efterlikna dess många
prof på en högt uppdrifven krigskonst eller afvakta
de myndiga Generalstaternas utslag i frågor, i hvilka
vår verldsdel hade de djupaste intressen - då vår
store Gustaf Adolf med skäl kunde kalla Hollands
nuvarande konungaresidens Haag för theatrum mundi,
såsom medelpunkten för Europas politiska lif.
De teckningar, som här framställas, äro vyer från
denna stad, hvilka, på samma gång de återkalla i
minnet denna storhetstid och dess förnämsta män, äfven
varit skådeplatsen för de sorgligaste förvillelser
af ett eljest så nyktert folk. Yid sidan af den
täcka Vijver - en liten sjö midt i staden -, som vår
teckning visar, reser sig Binnenhof, i äldsta tider
gr e f värn as af Holland stamslott, sedan bostad för
ståthållarna och samlingsplats för Generalstaterna med
mera. På en af dess gårdar, framför den byggnad, vår
teckning visar, och som innehåller Generalstaternas
för detta sal, var år 1619 den 13 Maj en schavott
upprest, på hvilken den sjutioårige Oldenbarnevelt
fick böja sitt gråa hufvud under bödelsyxan. Med
vemod måste man
Söndagsmorgon i Rotterdam.
Stadshuset i Haarlem.
Kötthallen i Haarlem.
betrakta stället för verkställandet af denna dom,
som så illa lönade en lång, förtjänstfull lefnad. Ty
Olden-barnevelts namn är i Hollands historia hvad
Axel Oxenstjernas är i vår.
Född i midten af 1500-talet, egnade han sin ungdoms år
åt det då började befrielsekriget, men utbytte snart
svärdet mot pennan. För sin lärdom och duglighet
upphöjd till ett af republikens förnämsta embeten,
rådspensionär i provinsen Holland, ledde han, jemte
sin store samtida, Hollands Gustaf Wasa, den ädle
prins Vilhelm af Oranien och sedermera tillsammans
med dennes son Moritz, den unga fristatens öden
och betraktades under hela denna, tretioåriga
verksamhet med vördnad af alla Europas hof och
furstar. Det tolfåriga stillestånd, som år 1609
ingicks med Spanien, var också hans verk-, men
just denna utan tvifvel för landet högst nödiga
tid att draga andan under sin långa strid var
orsaken först till brytningen mellan Oldenbarnevelt
och Moritz, hvilken senare önskat fortsättning
af kriget, samt sedan till utbrottet af den
inbördes oenighet i religionsväsendet, som söndrade
provinserna. Visserligen gjorde sig Oldenbarnevelt,
genom sin maktfullkomlighet och sin uteslutande
hänsyn till provinsen Hollands intressen, skyldig
till öfverdrift i sina åtgärder, men illa lönades han
för sina stora tjenster mot fäderneslandet, då han
genom ett fåtal bland Generalstaterna arresterades,
anklagades för alla möjliga brott mot staten och
slutligen, såsom nämndt, afrättades.
Om Oldenbarnevelts lif och gerningar, process och
afsättning är så mycket skrifvet, utan att ännu vår
tid kan afgöra, om han blifvit med rätt eller orätt
anklagad. Säkert är, att hans dom var för hård, och
lika säkert är, att hvad än han gjort, han menat väl
och med uppriktighet kunde från schavotten på denna
plats till folket rikta dessa ord: Mannen, gelooft
niety dat ick een
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
