- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 /
137

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från och om Holland. II. K. S. - Kaninen. W. A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

Landt-verrader len, icJc lieble opreclit, ende
vroom gehandelt, åh een goet Patriot, ende dw
sol ick sterven (män,6 tron icke, att jag är
en landsförrädare; jag har handlat redligt och
fromt och såsom en god patriot; och som sådan
skall jag dö). Kanske var hans fall nyttigt för,
statens lugn; man kan emellertid ej utan djup
rörelse läsa om denne mans sista dagar eller
betrakta den lilla mariginalanteckning, som för
hans dödsdag finnes’skrif-ven i deputerades från
provinsen Holland protokollsbok vid notisen om hans
afrättning: »En man af stor förmåga, arbetsamhet,
förstånd och kunskaper, ja, singulier i allt; den,
som står, må se till, att han icke faller, och vare
Gud hans själ nådig. Amen!" Vi lemna denna plats
med dess dystra minnen, men vår väg för oss en minut
derefter genom .>.> Gevangenpört» (fängelseporten),
hvilkens låga hvalf varit skådeplatsen för en ännu
svartare otacksamhet, en ännu svårare förvillelse -
ett skådespel, som dertill saknar den regelbundna och
skenbart lagenliga gång, som tillhörde förfarandet
mot Oldenbarne-velt. Yi mena bröderna De Witts mord.

Vi skrifva år 1672. På höjden af sin makt och
blomstring, _såg dock Holland sin sjelfständighet på
det allvarsammaste hotad, enär Ludvig XIV, gynnad
af krigslyckan, redan stod med sina härar midt i
landet. Den man, hvilken, liksom sina förfäder af
huset Oranien, stod närmast att leda landets försvar,
var genom ett beslut af Generalstaterna afstängd
från all möjlighet dertill, ett beslut, som af den
berömde statsmannen, rådspensionären Jan de Witt
åstadkommits och med energi upprätthölls. Snart hotade
fienderna hufvudstaden och förskräckelsen häröfver
förvandlades snart i hat och förföljelse mot Jan
de Witt och hans broder Cornelius. Ett mordförsök
mot den förre och en anklagelse mot den senare,
för stämplingar mot prinsens af Oranien lif, voro
yttringarna af motpartiets hat; och under det Jan de
Witt i sjuksängen och hans broder i fängelset dömdes
till o verksamhet, blef prinsen af Oranien vald till
ståthållare och öfverbefälhafvare i kriget. Men hatet
mot de båda bröderna hvilade ej.

Lockad af ett falskt bud, begaf sig, den 20 Augusti
1672, Jan de Witt till Gevangenport i Haag att besöka,
sin broder, och snart fingo de båda erfara meningen
med det falska budskapet. En rasande folkhop, som nu
visste sig hafva båda i sitt våld, stormade fängelset,
sedan staden blifvit genom en annan list blottad på
sin obetydliga militär. Jan

Amsterdamporten i Holland.

Stora kyrkan i Haarlem.

de Witt satt vid sin fångne broders sjukbädd, läsande
i bibeln, då massan störtade in och ryckte dem båda
ned i den port, teckningen här nedan visar. Ett hål
i ett litet fönster är märket efter den kula, som
redan i trappan sändes rådspensionären. Nu frigåfvos
bröderna åt den sämsta pöbelns våld. På det grymmaste
lemlästade och sargade, uppgåfvo de båda olyckliga
offren för denna förvillelse snart andan, men ej
ens de döda kropparna skonades för yttringarna af en
djuriskhet, som kommer en att rysa vid blotta tanken
derpå. Det mod och den kraft, holländska folket
snart derefter visade vid försvaret af sitt land,
hafva knappt kunnat utplåna den skamfläck, som detta
dåd fästat vid året 1672.

Till dessa knapphändigt tecknade bilder från ett
land, om hvilket sä oändligt mycket skulle vara att
säga och hvartill vi möjligen framdeles återkomma,
må det här slutligen tillåtas oss att erinra våra
läsare om några senare data ur Hollands historia.

När Napoleon I höll på att förverkliga sin dröm om
ett verldsvälde, slogo hans djerft flygande örnar
äfven ned på de från hafvet vunna landsträckorna
kring Ehens, Scheldes och Maas’ utflöden, med ett
ord, i konungariket Nederland, af hvars provinser
Napoleon 1806 bildade konungariket Holland och på dess
tron uppsatte sin broder Ludvig. Denne, saknande sin
broders kraft och ärelystnad och i alla händelser för
svag att stå vid ett bräckligt statsroder i denna
stormupprörda tid, nedlade fyra år derefter sin
.värdighet. Till holländarnas fromma skedde detta
dock ej, ty deras land införlifvades, indeladt i
departement, omedelbart derpå med kejsare-dömmet
Frankrike.

Kärleken till fädernejorden och dess frihet hade dock
ej urartat hos den tidens holländare. Trots de ringa
Utsigterna till framgång och den uppenbara fara,
de dervid löpte, började de i Amsterdam 1813 ett
befrielsekrig mot sina inkräktare och hade dervid
sådan framgång, att redan den l December proklamerades
prins Wilhelm af Oranien såsom suverän furste af
Nederländerna. Den 31 derpå följande Mars erhöll
landet sin statsförfattning och den 23 Mars 1815
utropades regerande fursten till konung, under namn
af Wilhelm I, hvarpå den i Europas historia mäktigt
ingripande Wien-kongressen samma år återställde
konungariket Nederländerna inom dess gamla gränser.

K. S.

iarslägtet, till hvilket kaninen hör, företer den
egendomligheten, att alla till detsamma hörande
djur sakna nyckelben, till följd hvaraf de ej kunna
klättra. De gå icke heller någonsin, utan hoppa,
hvarvid bakbenen tjenstgöra som fjäder, genom
hvilkens spännkraft kroppen kastas framåt, under
det att frambenen ögonblicket förut och efteråt,
äfvensom då djuren sitta, hafva uppdraget att utgöra
stöttepinnar. Bakbenen äro också derför både större
och

mera kraftfullt utvecklade än
frambenen. Men-förmodligen för lättvindighetens skull
- bakbenen hafva icke fått på sin lott mer än fyra
tår per tass, under det frambenen hafva fem sådana. I
afseende på öronens längd i förhållande till hufvudet
torde inga djur kunna mäta sig med harslägtet. Dess
svans är kortare och böjd uppåt. Men den så kallade
harmuntheten eller det, att läpparna äro klufna, är
icke en allenast harslägtet tillhörande egendomlighet,
utan förefinnes

SY. familj-Josm X881,

18.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1881/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free