- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 /
138

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaninen. W. A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

Haag.

hos flera andra djur och särskildt hos ’hela den
grupp, som af vetenskapsmännen kallas gnagare,
hvartill också harslägtet hör och hvilket namn
uppkommit med anledning af det sätt, på hvilket
de taga sina födoämnen, nämnligen genom gnagning,
i det underkäken föres framåt och bakåt och icke
såsom hos andra djur uppåt och nedåt eller åt båda
sidorna. Af naturen är harslägtet hänvisadt att nära
sig endast af växtämnen, såsom all sorts brodd, lof,
bark och dylikt.

Den minsta utaf vårt harslägte är kaninen.
Denna förekommer såväl vild som tam.

Yilda kaninens hemland är Spanien och norra Afrika,
der han flockvis uppehåller sig i sandiga och
backiga trakter. Till storleken är han omkring
en fot och fem tum, med en svans af tre tums
längd. Till färgen är han grågulbrun, utom nacken,
som är rödbrun. Fotsulornas hår äro gulbruna. Det
är med den vilda kaninen (liksom också med den
tama) precis som med somliga menniskor, hvilka
emellanåt, än för nöd skull och än för ro skull,
fuska i hvarandras handtverk: den vilda kaninen,
ehuru visst icke hörande till den djurgrupp, som
fått namnet graf vare, är dock en väldig gräfvare,
och det är derför han helst uppehåller sig i sandig
mark. Såsom exempel på hans gräfvare-förmåga får jag
nämna, att det berättas från forntiden, att <Je vilda
kaninerna i Spr,-nien genom sina gräfningar under en
.stor stad vållade dess förstöring.

Hvarje litet vildt kanin-hjonelag bor uti sin
särskilda ’ lilla, underjordiska håla, från hvilken
leda flera gångar.

Man brukar påstå, att konkurrensen i afseende på en
talrik afkomma skulle vara störst mellan tattare,
bakstugusittare och knektar; men den vilda kaninen går
utanpå dem allesammans. Enligt på säkra observationer
grundade beräkningar, välsignas ett enda litet vildt
kaninpar under loppet af fyra år med den lilla nätta
summan af öfver en million stycken af komlingar. Detta
låter nästan otroligt, men är dock verkligen sannt.

En $ådan kaninfamilj behöfver naturligtvis ett ganska
vidt fält för sin matfriska verksamhet. Detta fält
tillätes derför icke heller att prunka med någon
leende grönska. En sorts »förödelsens styggelse»
följer således uti de vilda kaninflockarnas spår,
liksom uti de allmänt bekanta egyptiska gräshoppornas.

Utom i afseende å färgen, hvarom mera strax, skiljer
sig den tama kaninen från den vilda deri, att han
har mindre hufvud än den vilda samt ljusgula fotsulor.

Utaf den tama kaninen hafva vi följande varieteter:
Vanliga kaninen är till färgen mycket olika: än lik
den vilda, än brun, än gul, än röd, än blå, än hvit,
än svart och än fläckig eller brokig i några eller
flera af dessa färger.

SilfverJcaninen är antingen silfvergrå, hvaraf han
fått namnet silfverkanin, eller skifferfärgad; uti
hvilket fall som helst med i det närmaste svart hufvud
och svarta öron. Hans lilla pels eller blotta ullen
anses farlig att handtera för menni-skors ögon. Och,
efter så verkligen är vetenskapligt uppgif-

vet, får man väl tro derpå, men jag har ej kommit
i tillfälle att göra en dylik erfarenhet och kan
icke heller förstå, hvaruti det mera skadliga skulle
ligga i hans hår, än uti andra kaniners. Silkeshåren,
också kallad Angorakaninen, har långa, silkeslena hår
af än enbart hvit och än af annan färg. .Denna anses
ömtåligare än vanliga kaninen-, dock kan jag nämna,
att jag under tjugo graders köld forslat en några år
gammal hona af denna varietet omkring åtta mil uti en
korg med endast litet hö i, och min lilla som sötaste
»Kari», hvarom några ytterligare ord sedan, var vid
bästa lynne vid hvarje anhalt-station och befann
sig i högönsklig välmåga efter resans slut. Ibland
såväl vanliga kaninen ’som silkeshåren förekommer
albinosvarietet (bländande hvit med röda ögon) ganska
allmänt och dessa albinoskaniner torde kanske kunna
få anses såsom de allra vackraste.

Den tama kaninen skulle, i likhet med sina
slägtingar,

vara ett nattligt djur, men det är han icke: han har
lärt sig af menniskan att använda natten till hvila
och dagen l till verksamhet. Lik sdn allra i närmaste
anförvan dt, den vilda kaninen, är han mycket road af
att gräfva, om och när så faller sig lägligt. Under
golf i uthus trifves han särdeles väl och tager gerna
till dylika gömställen sin reträtt, dels nattetid och
dels då han annars vill vara i fred eller blif skrämd.

När han får vara fri, behöfver man ej en gång gifva
honom vatten, såvida man icke desto mera ömmar för
hans välbefinnande, ty sin törst släcker han med
markens dagg. Så länge,marken är bar, föder han sig
ock sjelf. Skada i trädgårdar gör han egentligen
endast, då plantorna hålla på att sticka upp och äro
späda-, sedan icke. Då man slår sig på kaninskötsel i
större skala, är lämpligast att för dessa djur hafva
ett särskildt hus, om-gifvet af en inhägnad gård. Der
kunna de hafva både sommar- och vinterbostad. Kaninen
är mycket trakterad af att äfven under vintern få röra
sig ute i det fria. Derest man inhyser kaninen uti
en ladugård, bör han hafva’sin särskilda lilla bur
eller koja, ty får han der gå lös och ledig, så dels
förorenar han den öfriga boskapens födoämnen, dels
vill man påstå, att hans fällda hår skola kunna, om de
af kreaturen förtäras bland fodret, förorsaka sjukdom
hos dem. Då kaninen hålles inne, såsom om vintern,
eller när man vill göda honom, fodras han omvexlande
med hö, hafre, lof, rotfrukter, torkade blad af
sådana, med mera, och upplysningsvis får jag meddela,
att mjölk hör till en af hans favoriträtter. De kärl,
hvari han får sin mat, böra dels vara sådana och dels
så ställas, att han ej kommer åt att trampa uti eller
på annat sätt osnygga dem.

Genom experiment, för hvilka den stackars lille
kaninen varit och är mycket utsatt vid våra
medicinskt-fysiologiska institutioner, har blifvit
ådagalagdt, att om man ger kaninen blott en enda sorts
födoämne någon tid, så dör han af - svält, dock icke
på så sätt, att han underlåter förtära det erbjudna,
utan derigenom, att detsamma ej lemnar hans organism
de för

Schevenningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1881/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free