Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaninen. W. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
denna nödiga näringsämnena. Man har ock på grund
häraf kommit till insigt om nödvändigheten äfven
för menniskan af omvexling i födoämnen, ty man kan
annars, likt kaninen, äta tills man svälter ihjäl,
ett förhållande, hvaråt man ofta egnar mindre
uppmärksamhet, än nödigt är. Det >r på det hela
taget icke en nyck, som bestämmer vår smak för
.omvexlande mat, utan vår kropps af naturen sjelf
bestämda behof. Yåra födoämnen spela en ofantligt
stor och vigtig roll i afseende på både våra kropps-
och själskrafter, och smaken är den bästa, ehuru
okunnigaste, dommaren mellan ätaren och det, som då
eller då bör företrädesvis förtäras eller icke.
Jag vågar hoppas på ett gunstbenäget öfverseende
för min goda mening med omvexlingen af samtalsämne
under en gifven bestämd rubrik, såsom nu här
kaninen; ty omvexling uti näringsämnen för själen
är lika helsosam, som omvexling af näringsämnen för
kroppen. Det ständigt enahanda blir tröttande: Derför
vill jag ej, så vidt på mig beror, att menniskoanden
skall, liksom trögdjuret, krypa på ett enda ställe,
tills allt der är uppätet, utan hellre flyga som
fågeln och taga ett litet korn här och der. Detta
muntrar sinnet, Blixten, som ilar i zigzag från
luftlager till luftlager, »rensar luften» och de
tjocka molnbäddarna belysas deraf, om ock blott för
ett ögonblick. Det är sålunda icke absolut" nödvändigt
att kläda vetenskapen ständigt uti allvarets gamla,
enfärgade styfkjortel; nej, ty då får hon blott
ett litet fåtal mer eller mindre loja tillbedjare
och hon bör, hon skall hafva många. Hvem vet icke,
hvad beklädnaden gör?
Vetenskapen är visserligen gammal, det är sannt,
men dock ingen öfveråring: hon åldras aldrig,
utan utvecklar jämnt nya behag och spritter af
lefnadslust. Konsten är blott att förstå sig på
att taga henne riktigt. När hon, såsom hvarje
annan qvinna, någon gång ser litet surmulen ut,
sätter man helt enkelt på henne skämtets mask och
svänger om med henne i glädtig dans, så det piper
om öronen. Hufvudsaken är att umgås med henne till
en början blott så mycket, att man känner igen
henne. Sedan kan man ju taga fatt på henne, hvar och
hurudan hon än visar sig. Hon är i sanning en älsklig
tärna med många, många namn.
Om älskligheten hos ett djur består deruti, att det
aldrig visar humör, så är den lille, näpne kaninen
verkligen älsklig. Finnes dessutom behag uti en
anständig beklädnad och runda former, så är den lille,
näpne och älsklige kaninen äfven behaglig. Men se, det
största värdet hos den, s,om är näpen,, älsklig och
behaglig, ligger just deruti, att medvetandet om allt
det der alldeles icke visar sig. Jag frågar derför:
hvilken gift man vill icke hafva sin »lilla gumma»,
hvilka föräldrar vilja icke hafva sina döttrar,
hvilka ungersvenner vilja icke hafva sina systrar och
hvilken fästnian vill icke hafva sin tro-lofvade att
uti förevarande fall likna kaninen?
En månad efter sitt bröllop blir den lilla kaninfrun
en välbeställd mamma för från tre till elfva små,
hvilka i nio dygn sakna synförmåga. Den lilla
kaninmamma är en liten snäll mamma. Bland annat
nappar hon håren af sitt eget bröst för att dermed
bädda godt, mjukt och varmt åt sina små, dem hon
döljer i någon vrå, och det tål det också vid, ty får
kaninpappa se sina små af bilder, medan de äro späda,
så blir han vid mycket dåligt lynne, ja, ända derhän,
att han helt enkelt biter ihjäl dem. Det påståendet,
att han till och med skulle äta upp dem, är, det vill
jag bra gerna tro, endast ett grymt förtal; sjelf har
jag icke gjort iiågon observation j detta fall. Men
huru det nu vara må, så är dock den milda qvinligheten
äfven hos den lilla kaninmodern så stor, att hon icke
blott öfverser med och förlåter hans manliga hårdhet,
utan hon älskar honom lika ömt och innerligt. Det
händer att småttingarna icke hinna blifva mera än
knappt fem veckor gamla, förr än de hugnas med en
kull små syskon och så undan för undan, dock med
några längre uppehåll under den kallare årstiden.
Den tama kaninen är ett litet, snyggt djur, som
tvättar sig liksom katten och putsar sig ofta och
gerna.
Ett- eget sätt har kaninen att på lediga stunder sitta
och blixtsnabbt trampa och trampa med framfötterna,
liksom han trummade med dem. Eget är också hans
förfarande emellanåt med bakfötterna: han slår dem
väldeliga i marken eller emot golfvet, i hvilket
senare fall det låter nära nog som "ett par döf
va pistolskott. Jag kan ej rätt förstå, hvad detta
skall innebära, om icke antingen en blott och bart
för välbefinnandet företagen kropp.so.fnmg eller
ock en naturlig kaninmetod, för att injaga respekt
hos omgifningen.
Någon egentlig dressyr tager ej på kaninen; men,
ju mera man sysselsätter sig med honom, desto tamare
blir han, liksom alla djur. Det längsta, jag kommit i
dressyrväg med kaninen, är det, att jag lärt min förut
nämnda lilla »Kari» att - kyssas. Ja, hon kysser, och
helt kokett ändå, icke blott mig, utan äfven andra,
som äro roade af dylikt.
Kaninen handteras lämpligast, det vill säga fasttages,
hålles, lyftes och till och med bäres, uti öronen, så
elakt det ock kan tyckas och ser ut. Han bits icke,
men rifs* väl, dock ej af ilska, utan af rädsla,
genom sina försök att, fångad, då han dervid är ovan,
kunna göra sig fri. Vesslorna äro kaninernas svåraste
fiender, för hvilka de ofta måste offra lif och blod.
Intet husdjur är så litet allmänt i ’Sverge som
kaninen, och der man har hoiiom, är detta vanligast,
om icke’ helt och hållet för nöjet, så åtminstone
mera.derför, än för nyttan. Men gjorde man hos oss med
kaninen så, som man gjorde med potatisen, strax efter
dess införande i Frankrike, nämnligen hölle honom för
statens räkning och vid lifsstraff för någon enskild
att hafva honom, så skulle man få se, att det gin
ge med kaninskötseln som med potatisodlingen, man
blefve snart allmänneligen lif vad för densamma. Så
der tokrolig är menniskan! »Den förbjudna frukten
smakar alltid bäst».
I Frankrike, Belgien, Holland, England och Tyskland är
kaninen ett ganska allmänt husdjur, gifvande sin ägare
både en god »sågelsmula» och en god kontant inkomst.
Kaninens kött är en både sund, närande och smaklig
föda och jämnförelsevis billigt, Det har en sötaktig
smak och är till färgen hvitt, liknande kalkon. En
fullvuxen kanin räcker till en måltid åt tre till fyra
personer med god matlust. Vanligaste slagtningssättet
för kaninen är - halshuggning.
I pelsvaruhandeln spelar kaninen en ganska stor roll,
men, att jag så må säga, inkognito, det vill säga
för den stora allmänheten okänd såsom kanin. Vi se
häraf, att det också är ibland djuren såsom ibland
menniskorna: den ene gör gagnet och den andre
bär namnet. Såsom en sorts billigare »gråverk»
och »hermelin» fungerar nämnligen kaninens skinn,
enkanneligen för våra fruntimmer, och betingar hos
bundtmakaren ändå ett ganska högt pris. Men för den,
som sjelf har kaninen och vill vara sparsam, hvilket
är en dygd, är det ganska lätt att åstadkomma »fina»
p elsverk för godt pris: »gråverk» utaf gråbruna
kaninskinn och »hermelin» utaf hvita, å hvilka fästas
vederbörliga svarta tofsar utaf svarta kaninskinn. Den
lämpliga beredningen °af kaninskinn går på landsbygden
ej gerna öfver tio öre stycket.
Trots allt det, som skrif vits, för att få kaniner
att blifva allmänna här i Sverge, har näppeligen ens
någon början ännu synts till. Men för att få lust att
göra åtminstone försök med kaninskötsel, behöfva vi
blott erinra oss, huru lättfödda dessa djur äro, med
hvilken förvånande hastighet de förökas, hvad nytta
i hushållet vi kunna hafva utaf deras kött, hvilket
när som helst sätter oss i tillfälle att få »litet
färskt», och den användning, vi kunna göra af deras
skinn, hvartill slutligen kommer det billiga pris,
för hvilket vi för närvarande få köpa ett kaninpar,
nämnligen för en krona, som kan anses vara hälften af,
hvad paret verkligen är vardt.
På grund af allt, hvad som här nu blifvit andraget,
finner jag mig fullt befogad att både i egenskap af
djurvän, zoolog och vanlig svensk hvardagsmenniska
den lille näpne, älsklige, behaglige och nyttige
kaninen hos en hvar till det bästa rekommendera.
W. A.
18*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
