Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litet "gult". Pi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
raten, jämnfördt med det oändligt lilla, den åstadkom,
detta evinnerliga anlopp, som lika evinnerligt
återkom till sin utgångspunkt, var något likaledes
äkta kinesiskt. Nej, det allvarsamma låg deri,
att allt flera af stackens invånare och sist i
en o af bruten ström, tack vare de så godt som
sammanhängande pontonbryggor, som genom alla tänkbara
»ångbåts-liniers» försorg slagits från kust till kust,
letat sig väg öfver verldshafven och nu kommit att
uppskära äfven hvad en af dem hotad och föraktad
odling utsått.
Och i kapp med" det närmast öfversvämmade Amerika
hatar Europa, som anar, att ordningen slutligen skall
komma till det, till återtjenst (förakta kan det
ej längre) denna blodlösa, behoflösa, outtröttliga,
liksom outrotliga ohyrehär, dessa gula skadedjur, som,
olika vampyrerna blott i verksamhetsförmåga, kunna
intränga i alla skrym-slor af det hvita arbetets
rastlöst drifna jättemaskineri, massvis krossas,
men i ännu större massor göda sig med smulor, ryckta
från de hvita arbetarnas mindre lättförnöjda läppar,
för att kanske i en ej alltför aflägsen framtid
sjelfva bemäktiga sig nycklarna till och härden för
hela mekanismen och låta dess upphofsmän, ömkligt
utestängda, förgås i elände.
Hvarför?
För det att de sistnämnda tillhöra det »naturliga
urvalets» förkastade-, för det hos dem ej funnits
samma seghet och organisatoriska kraft, som
lärt de andra, genom sjelfva sin svaghet starka,
årtusenden igenom bibehålla sig midt ibland grannar
af kraftfullare och ädlare ras och att, till och med
öfvervunna af dessa, införlifva dem med sig och sin
bildning, för att sist, vuxna till ett tal, som är
mer än fjerdedelen af jordens"
samtliga inbyggares, jäfva både sin kinesiska mur
och sin fäderneärfda fantasilöshet med åtminstone
en inbillningens utflygt, som ingalunda är den minst
vilda af alla: drömmen om att besitta verlden!
Ett kungarike således, bland jordens många,
för den, som räddar de öfriga undan den gula
landsplågan! Helgonära åt den missionär, som lyckas
bringa vesterländska humanitetsfrön till allmännare
grodd i dessa österländskt förtorkade sinnen och
dymedelst bryta spetsen af den fara, som hotar
Kinesiska från Shanghai.
från så hänsynslösa medtäflare! Nationalbelöningar
åt den man, som . . . men hvarför just man? Är det
ej qvinnan, en uppgift lik denna företrädesvis är
förbehållen? Är det ej just civinnan gifvet, att vara
idéernas förmedlarinna, att i sitt eget sinnes jordmån
uppdraga och i makars, bröders och söners omskola de
späda grodder, hvilka skola bära frukt i lyckligare
tidehvarf? Välan då, »hvar är qvinnan», den kinesiska
nämnligen, som skall verka allt detta? Hvar är hon,
denna, om ej »teblomma->, så åtminstone blomman af
hela denna teskrinscivilisation ?
Ja, hvar är hön? Det gör oss ondt, att säga det,
men det täcka könet är så godt som orepresenteradt i
hela denna otäcka öfversvämning. De kinesiska damer,
hvilka på närmare håll utsatt sig för den europeiska
bildningens inverkan, äro lätt räknade. Uppmuntrande
exempel i denna riktning saknas dock ingalunda helt
och hållet, och ett af de på en gång färskaste och
mest framstående utgör det hos Tysklands kejsare
ackrediterade kinesiska sändebudet Li-Fong-Paos
älskvärda gemål -vi måste med blygsel erkänna,
att hennes namn för tillfället undfallit oss. Det
gifves emellertid, låt-, om oss ej förgäta det, en
vad j obana, der denna europeisk-amerikanska lifs-
och framtidsfråga möjligen kan söka sig fram till sin
adress, och det är. i de ej få, sedan 1842 upplåtna
kinesiska »frihamnar», der vester-ländskt samhälls-
och familjelif blomstrar i bredd med österlandets och
således inför de vackra adressaternas egna ögon. Vi
bifoga här bilden af en sådan a-dressat, f or skrif
vande sig från en af nyssnämnda orter, den stora,
nära Gula hafvet och Wu-sungs utflöde i Jang-tse-kiang
belägna handelsstaden Shanghai, med en befolkning,
hvilkens antal olika uppgifves, men sannolikast torde
kunna beräknas till omkring två hundra åttio tusen,
hvaraf inemot femtusen icke-asiater; för öfrigt
märklig såsom utgångspunkt för Kinas första järnväg
(öppnad 1876), inskeppningsplats för utvandringen till
Kalifornien och Australien samt nederlagsort för en
handel, som, för att blott nämna ett par artiklar,
årligen till Europa skickar sjutio tusen balar siden
och mer än en half million centner te.
Pi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
