Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. IV. (Åren 1621-1624.) - En liten tid. Algot Ljunggren - Kamomillen. X+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
sjuknade broder, afreste han derifrån den 10 Januari,
för att kring Finska och Bottniska vikarna uppnå sin
hufvudstad. Detta var tredje gången han på vinterresa
färdats landvägen genom Finland; den första gången
inträffade detta i början af 1614, då han for till
ryska krigsteatern, och den andra gången i början af
1616, då han lemnade densamma. Den 9 Februari möttes
han i Gefle af drottning Maria Eleonora, som rest
honom till mötes.
Här mötte honom äfven underrättelsen om Katarina
Stenbocks död, som den 13 December timat på
Strömsholm. Strax derpå nådde honom äfven ett annat
dödsbud (i Stockholm den 12 Februari), nämnligen
brodern, Karl Filips, hvilken den 25 Januari i Narva
aflidit af fältsjukan. Detta dödsfall förorsakade stor
sorg inom den kungliga familjen-, ty så fördelaktig
hertigens död än var i politiskt hänseende och för
rikets enhet, älskade konungen likvisst sin broder
varmt och sörjde honom uppriktigt. Moderns gunstling
hade han alltid varit, och denna träffades genom hans
död af ett svårt slag, från hvilket hon sedermera
aldrig repade sig. Hon drog sig ifrån hofvet och
verlden samt tillbragte sina få återstående lefnadsår
i sjuklighet och enslighet på Nyköpings slott,
der en ogift syster, Agnes, och Karl Filips dotter,
Elisabeth, förljufvade slutet af hennes lefnad. Ty
Elisabeth Ribbing nedkom strax efter sin gemåls död
med en dotter, som farmodern
upptog. Sjelf gifte hon sig senare ined en Knut
Lilliehöök. Elisabeth Karlsdotter (Gyllenhjelm) blef
slutligen tvänne gånger gift, först med en Natt och
Dag och sedermera med en Marskalk. Karl Filip lärer
dessutom äfven haft en oäkta dotter, som blef gift
med boktryckaren Ignatius Meurer.
I April reste den kungliga familjen till Upsala,
för att bevista Katarina Stenbocks begrafning i
dervarande domkyrka, hvarefter den återvände till
hufvudstaden. ’Konungens mening hade i början varit,
att Karl Filips lik genom Finland, land vägen norr
omkring, skulle föras till Sverge; och för detta
ändamål hade redan den 20 Mars fyrtioen bland
Sverges förnämsta adelsmän blifvit uppbådade att
öfverresa till Narva, för att beledsaga liket. Men
han ändrade sedermera tanke och lät hertigens
jordiska qvarlefvor på sommaren föras sjöledes till
Stockholm, dit de anlände den 27 Juni till bryggan vid
Järntorget, hvarpå de mottogos med vanlig sorgprakt
och fördes till Storkyrkan, der gudstjenst genast
blef hållen. Sedermera fördes liket till Strengnäs,
beledsagadt af den från flera landsorter uppbådade
adeln; hvarje adelsman skulle vara sorgklädd och
väl utrustad samt åtföljas af tvänne personer. Den
egentliga begrafningen försiggick likvisst först i
slutet af följande år. Såsom egendomligt må nämnas,
att enkedrott-ningen skänkte konungen kläder efter
den aflidne hertigen, hvilka den förre med mycken
tacksamhet emottog. (Forts.)
En liten tid.
in liten tid, en liten tid I ständig möda, kamp och
strid Du dväljes här - och inom kort, Du vissnar
såsom blomman bort.
Så var han då, din menskodröm, En bubbla blott på
tidens ström? En stjernås glimt, en vindens fläkt,
Ett ro, af stormens ande bräckt?
Ett hämmadt, ständigt hämmadt lopp, En jagt på aldrig
fångadt hopp, En liten tid af split och kif, Säg,
är det det man kallar lif?
Skall allt, hvad skönt du kännt och tänkt, Med dig
i glömskans natt bli sänkt?
Skall allt, hvad prisvärdt här du gjort, Hvad stort
och godt, ej mer bli spordt?
Ack, jo! Hvar ädel tanke, som Med dig har lefvat
åter om, Och hvarje sannt och godt förvärf, Och hvarje
liten gifven skärf,
Och hvarje ord, hvarmed du bjöd Din tröst, din hjelp
i sorg, i nöd, Se, allt i förväg skyndat fort Att
klappa på vid himlens port.
Den lilla tid du dväljes här, Ett mål för oro och
besvär, Hon är, hon är, som du väl vet En skola för
en evighet.
Algot LJU.IIS
(Se teckningen
Acke så alldeles fa torde väl de bland oss vara,
hvilka en gång af farmor eller mormor anlitats i
handräck-ningsväg vid de årliga skördarna för hennes
husapotek och hos hvilka med denna hågkomst förbinder
sig ännu en annan, den om det egendomliga doftet af
en ört, som, vid sidan af den oumbärliga flädern och
malörten, bland den gamlas »arcana» intog ett stående
hedersrum. Vi mena kamomillen - .>.>sötblomstret»,
såsom den i folkspråket väl oftast benämnes (andra
der förekommande namn äro kamill-eller kamelblomma,
kommenteblommor, söttuppor, hyitkullor, hvitört,
hvitkryddor, guldblomster med flera) eller, såsom
den på det vetenskapliga språket heter, Matricaria
chamomitta, hörande till familjen Composita eller
Synantherca (Sync/enesia Polygamia superflua L.) och
kännetecknad af sitt kägellika, ihåliga och bara
blomfäste, sina hvita strålblommor samt dubbelt
parbladigt delade blad med trådsmala flikar.
Allmänt förekommande i vårt land - helst på åkrar och
torra ställen - från Skåne till Medelpad, der den dock
börjar blifva sällsynt, och Jemtland, der den upphör,
flnner den, så- |
å sid. 165.)
som vi redan veta, flitig användning
inom husmedicinen, men har tillika vunnit
läkarevetenskapens erkännande. Den brukas dels
Utvärtes och som omslag, till fördelande af svullnader
och dylikt, dels såsom dryck, då den, till följd
af den flygtiga olja, den innehåller, verkar kramp
stillande; också tillhandahålles å apoteken, förutom
sjelfva växten, såväl extrakt dera, som den eteriska
kamomilloljan.
Med kamomillen förvexlas någon gång det till samma
familj hörande slägtet Anthemis, som dock skiljer sig
från den förstnämnda genom sitt fjälliga blomfäste;
af dess tre svenska arter har en, A. timtoria, på sina
ställen såsom färgämne ingått i den husliga ekonomien,
medan en utlandet tillhörande art, A. nolitts,
der känd under namnet »romersk kamomill», användes
på samma sätt, som vår allmänna, inom medicinen. I
Tyskland utgör den till och med föremål för särskild
odling och utföres derifrån i stor myckenhet till
England för dervarande bryggeriers räkning. Vår
teckning framställer ett denna art tillhörande
exemplar, hvars blomkorgar (blomhufvud), genom odling,
blifvit fullständigt tungblomstriga.
X+.
2L*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
