Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXXII. Nils Rosén von Rosenstein. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXXII. Ttosén von
början af 1700-talet var Erik Rosenius kyrkoherde i
Sexdräga vid Göteborg. Den l Februari 1706 föddes
honom en son, som i dopet fick namnet Nils och
senare i lifvet skulle så högt gagna fäderneslandet
och sjelf njuta berömmelse. Gryet till mannen låg i
barnet. Pojken lekte, ännu blott några år gammal,
ofta medicus, i det han efter mönstret . af någon
»klok gubbe» försåg sig med ett litet apotek och deraf
hällde i åt prestgårdens invånare. Men inifrån verkade
en ännu mäktigare kraft, Bland de vidrigheter, som
efter omkastningen af Karl XILs lycka tungt profvade
Svea folk, var pesten, hvilken, oaktadt alla anstalter
deremot, likväl trängde in i riket. Den då fyraårige
pilten angreps äfven deraf och syntes död. Hans
föräldrar sörjde honom redan söm sådan och lyckte
igen hans ögon. Han hade legat som lik ett helt dygn,
då vid svepningen hans moder med både bestörtning och
glädje märkte, att han ännu lefde. Ofta omtalades
detta med sådan fasa, att det grof sig in i hans
sinne och ej kunde åter tagas derur. Under uppväxten
stannade han en gång med tårar i ögonen vid ett,
ställe på Sexdräga kyrkogård, der de i pesten af
somnade blifvit be-grafna och der äfven han sjelf
varit nära att få sitt sista bo. Han sporde sig sjelf,
om icke äfven de andra, de nedmyllade, af jord komna
och till jord åter vordna, möjligen kunnat räddas,
om de fått en bättre behandling. Måhända
utvisade .i denna stund en allsmäktig hands finger i
aningen för gossen det lefnadsmål, mot hvilket denne
skulle gå, för att fylla sitt kall på jorden.
Sin första undervisning fick Nils af fadern, men redan
vid tolf års ålder intogs han å Göteborgs gymnasium,
och två år derefter var han student i Lund, der
han lemnades i den berömde filosofen, professor
Rydelii vård. Han ämnades af fadern till prest och
han började derför studera de lärda språken samt
teologien. Men det bar emot. Hans håg och sinne för
läkarevetenskapen voro honom öfvermäktiga. Ry-delius
märkte det slutligen och rådde ynglingen att följa
sin naturliga kallelse, om han också skulle till en
början dölja det för sin far. Och nu började Rosén
med ifver egna sig åt de lärdomsämnen, som voro nödiga
för läkarekallet. Han af hör de Stobsei föreläsningar
i läkarekonsten och lärde sig tyska och franska
språken. Men eftersom dessa kunde anses onödiga för
en blifvande prest, måste han strängt hushålla
Nils Rosén von Rosenstein.
med de måttliga styfrar, hans far var i
tillfälle att skicka honom.
Då han kommit fram till de aderton åren, ville han
ej längre ligga sina föräldrar till last, ty de
hade många barn att försörja, utan reste upp till
Stockholm, der han blef informator för regeringsrådet
Sandbergs söner samt en son till den berömde läkaren
och kunglige arkiatern Riben. Och då inkomsterna härpå
ej räckte till för de många och dyrbara medicinska
verk, han behöfde, måste han skrifva och öfversatta
åt bokhandlare, för att dymedelst vinna tillträde
till deras
bokförråder och genom dessa rikta sitt vetande på
det sjelf-valda området.
Nu inträffade ett af dessa märkliga ödets kast, hvilka
alltid blifva af sä djup betydelse för hela lifvet. I
Upsala hade den medicinska adjunkturen blifvit ledig
efter den skicklige Martin, måg till O. Rudbeck den
yngre. Ingen sökande anmälde sig, och Rudbeck måste
sjelf resa till Stockholm, för att uppsöka någon, åt
hvilken platsen kunde gifvas. En vän till Rosenstein,
Gasten Rönnow, sedermera konung Sta-nislai arkiater
och statsråd, gaf förslag på Rosenstein. Denne, som då
blott var tjugotvå år gammal och ännu icke afgifvit
något offentligt prof, utan endast var barnlärare
i ett enskildt hus och af sin far väntades snart
skola träda i prestskrud inför altaret, tvekade. Men
Rudbeck var envis och lyckades till slut förmå honom
att resa till Upsala och der aflägga ett prof,
som mottogs med stort bifall. Han fick fullmakt
på adjunktsysslan. Fadern tröstade sig dermed, att
kroppens läkare äfven ofta kan vara själens.
Följande året måste han ut i verlden för att se och
lära. Akademiens dåvarande kansler, grefve Cronhjelm,
förtrodde i hans vård sin styfson, en ung friherre
Posse, med hvilken han under ett par år besökte
Tyskland, Schweiz, Frankrike och Holland, öfverallt
förkofrande sina kunskaper och i det sistnämnda
landet studerande under den berömde Boerhaave. I
Hardewyk promoverades han, efter aflagdt specimen »de
historiis morborum conscribendis», af De Gorter till
medicine doktor - »en värdighet, som han länge förut
kunnat vinna, om han vid sitt lärda bemödande velat
låta störa sig af ceremoniella uppehåll», heter det i
Vetenskapsakademiens äreminne öfver mannen. På våren
1731 kom Rosenstein till Upsala, för att mottaga sin
adjunktsyssla. Ifrån samma tid kan man ock räkna in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
