Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds syn. Edvard Evers - Ryssarna i Helsingland 1721. Anteckningar för Svenska Familj-Journalen af O. v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| SVENSKA FAMILJ-JOURNALEN Band 20. Häft. 7. |
Bland böckers dam och pergament
Och blad med hundraårigt prent
I nattens sena timma
Satt mästaren i tankar sänkt. —
En verld fick veta, hvad han tänkt
Det ögonblick, hans snille blänkt
Så klart, som norrskens strimma.
Med passare och vinkelmått
Han mäter graf och murar slott
Och låter klippor skälfva,
Och när han sina linier dra’r
Och bygger skans mot Rysslands tsar,
En ljusning öfver pannan far,
Der djupa fåror hvälfva.
Du nattens barn, du Sveaborg,
Du kungarikets största sorg,
Det är på dig han timrar. —
I dina hvalf han murar fast
Den andekraft, som står ett kast,
Om också hela verlden brast,
Och klart hans öga skimrar.
Sitt hufvud stolt han lyfter opp:
Han bygger ju en framtids hopp,
Ett värn förutan like!
Han ser en tid, som komma skall,
De vreda fiendernas fall:
De sjunka till din fotapall,
Du gamla Svearike.
Men tankfull sänkes blicken nu.
O, mästare, hvad spanar du
Bak tid, som allt förhärjar?
Ser du, att hafvets höga drott
Sin spira fäller utan skott,
Att du för andra skördar sått,
Än dem, som Svea bergar? —
Hårdt griper han sitt pergament;
Hvad stort han drömt, hvad djupt han kännt,
Vill i ett slag han krossa.
Ty der han drömde vall och mur,
Som trotsade granaters skur,
Och torn, der örnar byggde bur,
Skall gro blott evig mossa.
Han blickade i natten ut. —
Hvad såg han der, som gjorde slut
Uppå den tysta striden?
Kanske den hand, som banan mätt
För verldar och för menskors ätt,
Som danat grunden för den rätt,
Hvarpå den timrar, tiden...
Ty åter fattar han sitt stift,
Fullbordande sitt lifs bedrift
Och gör de sista dragen.
På pergament i midnattsstund
Han cirklar ut den sista rund
Och lägger fast den trygga grund,
Som står till dommedagen.
Och det blef dag, och du såg dag,
Du stolta borg, hvars glatta lag
Som åska hörs i fjärran.
Och det blef natt — men natten vek,
Med henne drog all blodig lek:
Ty hoppet ännu aldrig svek
Det folk, som byggt på Herran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
