Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXXIII. Torbern Olof Bergman. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Torbern Bergman föddes den 20 Mars 1735 på
Katrine-bergs kungsgård i Vestergötland, der fadern
var kronobefall-ningsman öfver Yadsbo härad. Modern
var Sara Hägg, kusin till den berömde direktören för
Ostindiska kompaniet i Göteborg, Nils Sahlgren. Efter
åtnjuten undervisning af informatorer i hemmet,
kom han elfvaårig till trivialskolan i Skara,
hvarifrån han tre år derefter uppflyttades i
gymnasium. Ungdommen vid detta indeltes då i tvänne
klasser, öfra och nedra Ringen, och hvardera af dem
ytterligare i två så kallade Flyttningar. Vanligen
tillbragtes ett år i hvarje Flyttning, så att fyra
år åtgingo på gymnasium, innan man kunde komma
till akademien. Men Bergman visade en sådan flit,
att han redan vid första årets slut föreslogs att
flytta eller, såsom skoltermen då lydde, hoppa till
öfra Ringen, hvilken hedersbevisning Bergman dock
undanbad sig, härmed förrådande sin lefnads tvänne
karaktärsmärken: flit och anspråkslöshet. Efter det
han enligt tidens sed offentligen på gymnasium hållit
ett tal på latin » Om rikets saknad vig Högstsalig
Konung Fredrics död», for Bergman till akademien-
i Upsala och blef student 1752. Emedan han blott
var 17 år och vid den åldern skalken vanligen leker
i lynnet, skulle den nye akademiske medborgaren stå
under uppsigt af sin kusin, docenten Jonas Victo-rin,
som bodde i rummet näst intill; men öfvervakningen
var obehöflig, ty Bergman var sedig, och han både
ville och kunde arbeta. Han steg upp redan klockan
fyra om morgnarna och lade sig klockan elfva om
aftnarna samt hade vanligen nyckeln ur sin dörr,
fastän han ofta ej var ute på hela veckan och icke
besökte andra kollegier, än ett i samma hus, der
han bodde. Hans studier omfattade hufvudsakligen
matematik, naturkunnighet och filosofi.
Torbern Olof Bergman.
Detta misshagade
kusinen, som också skolade upp Bergman. Förmaningarna
hade likväl icke på denne någon annan verkan än den,
att han idkade sina älsklingsstudier mera i smyg och
på en liten bokhylla under bordet, hvilken doldes af
bordtäcket, undangömde sin Euklides, Keils Physica
och Astronomia med flera, då Victorin klappade på
dörren. Victorin såg nu blott filosofiska böcker på
bordet, klappade vår lydige Uber studiosus vänligt
på axeln och vardt nöjd med både denne och sig sjelf.
Det trägna arbetet och stillasittandet inverkade
menligt på Bergmans helsa, hvarför denne beslöt
att resa hem vid midsommartiden följande året. Han
hade emellertid, liksom så många andra, gripits
af hänförelse för Linné och dennes glänsande
vetenskap, hvarför han till hemmet medförde alla
»blomsterkungens" då utgifna arbeten, med hvilka
till led-
ning han nu nere i Vestergötland inträngde i naturens
verkstäder. Här fann han bland insekterna många,
hvilka ännu aldrig stuckits upp på nål och ej heller
upptagits i svenska faunan, hvarför han skickade
dem till Linné, som mottog dem med vanligt välbehag
och visade den forskande ynglingen artigheten att
efter honom nämna en vacker fjäril »Phalsena Tortrix
Bergmaniana».
Efter återvunnen helsa reste Bergman tillbaka till
Upsala, der han nu utgaf sin första disputation, »Om
skymningarna», och blef filosofie kandidat år 1756,
hvarefter han äfven utanför lärdomsstaden blef känd
genom sitt rön om »Coccus aquaticus», som fäster sig
vid träd och örter i vattnet. Bergman upptäckte,
att det var en igel, som framkom så snart dessa
genomskinliga skal eller rättare ägg legat något
litet i vatten. Linné, härom underrättad, ville i
början svära på, att det icke var sannt, emedan han
ännu aldrig hade
hört, att sjelfva äggen växa. Men sedan han fått se
hela sammanhanget och läst beskrifningen, hvilken
på hans begäran insändes till Vetenskaps-akademien,
tecknade den store mästaren jämte sitt namn derpå
orden: Viåi et obstupui (jag har sett och häpnat).
Uppmuntrad af dessa framgångar och drifven af lust att
vidare lära känna »ma-skarne, dessa aldra underligaste
kräk, för att de äro oss sjelfva olikast», utgaf
Bergman en afhandling om iglarna, ifrån hvilken
tid man e-gentligen lär kunna räkna bruket af iglar
i Sverige, dit de ännu förskrefvos utifrån, då de
någon gång ordinerades. Bergman utarbetade jämnväl
en allmännare indelning af- larverna i åtta klasser,
hvilkas system Linné ännu icke berört.
Han tog nu graden, promoverades och blef docent i
fysiken, på hvars område han äfven arbetade med vanlig
ifver, fastän han mycket saknade nödiga apparater
för ex-perimenterna, dem han måste med egna betydande
uppoffringar småningom skaffa sig. Till denna period
höra emellertid flera rön af honom, hvilka finnas
intagna i Vetenskaps-akademiens handlingar, bland
dessa »Regnbågens förklaring», i hvilken han här först
visade, huru man ifrån att betrakta de mörka molnen,
i hvilka regnbågen visar <sig, som en ihålig spegel,
hvarifrån solens bild återkastades i gestalten af en
båge, kommit genom efterapande försök med glaskulor,
fyllda med vatten, till den vissheten, att regnbågen
bildas genom ljusets brytningar mot regndropparna.
Han anställde äfven observationer om Veneris utgång
ur solen, hvilka ansågos för de bästa, som då gjordes
i Upsala. Hans berättelse om dem njöto hedern att
blifva införda i engelska »Transactionerna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
