Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carrara och dess marmor - Den meliska Afrodite. C. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ooli
lordvest från Florens, ej långt från den lilla floden
Lavenzas utlopp i Medelhafvet och i grannskapet af
det forna I/uni, ligger staden Garrara, för hvarje
vän och idkare af konsten välbekant genom den i dess
omgifningar brutna, vackra, hvita marmorn.
Det är i en hit utlöpande förgrening af de så
kallade apuanska Apenninerna, marmorbrotten äro
belägna. Tillsammans skola de utgöra omkring
sjuhundratjugo stycken, af hvilka dock ej mer än
trehundra för närvarande bearbetas och endast sju
gifva den af bildhuggarna eftersökta marmorarten. Hela
sträckan af dessa marmorberg uppgår till en längd af
något mer än två tredjedels svensk mil, under det att
deras höjd stiger till omkring två tusen femhundra
svenska fot. De hafva bearbetats sedan tiden bortom
kejsar Augu-stus, men förrådet af den användbara
marmorn visar sig ännu lika outtömligt.
Närmast staden träffas den duffärgade
marmorn (lar-.-)-, längre bort i dalen, omkring byn
Torano och i de så
Den qvantitet, som årligen erhålles, stiger till
omkring ett hundra åttio tusen centner, med ett värde
af mer än fyra millioner två hundra tusen kronor,
och vid arbetet härpå äro ett tusen två hundra till
två tusen två hundra man ständigt sysselsatta. Bästa
marmorsorten, hvaraf man på fyndstället träffar
blott ett felfritt block bland tio lösbrutna,
betalas med ända till ett tusen fyra hundra kronor
pr kubikmeter. Som bekant, är marmorn ingenting annat
än ett slags kalksten (kristallinsk, kolsyrad kalk),
hvars värde hufvudsakligen beror på dess finkornighet,
som medgifver en hög grad :af den för dekorativa
och skulpturverk nödiga polityren. , Sjelfva staden
Carrara (namnet betyder stenbrott: franskans carrieré)
strålar också af den vanliga hvita marmorn, :som
här begagnas till fönsterinfattningar, dörrposter,
trappor, och annat mer; till och med rännstenar af
samma ämne förekomma. Att kyrkorna i synnerhet skola
ofverflö da af marmorprydnader, faller under sådana
omständigheter af sig sjelft. För öfrigt har staden,
som räknar omkring tjugofem tusen
Marmortransport från Carrarabrotten.
kallade Cave de Polvaccio, den bästa hvita-, ännu
längre bort fortfar visserligen marmorns hvithet, men
beskaffenheten är här i aftagande, liksom färgen, och
börjar blifva mattare. Dock fås af denna sistnämnda
marmorsort större block, än af den bländhvita.
X>en
ingenting kan ligga fjärmare från våra dagars
oroliga ’ konstäflan, från detta jägtande efter det
nya i form, i färg, i innehåll, dessa oupphörliga
experiment med andra och åter andra förfaringssätt,
än den antika bildhuggarekonstens alster. Der är lugn,
klarhet och enkelhet. Intet buller, inga försök att
genom teknikens förfinade utveckling draga ögat och
eftertanken från hufvudsaken, inga öfverdrif-ter åt
en grof och meningslös naturhärmning, men likväl,
i de yppersta arbetena, en osviklig känsla för, en
ädel och storartad uppfattning just af lifvets och
naturens egna drag.
invånare, en af Napoleon I stiftad
bildhuggare-akademi-, derjämte vistas här beständigt
en mängd konstnärer, hvilka, för att minska de
dryga transportkostnaderna, här låta punktera,
och ofta äfven vidare bearbeta blocken.- Äfven från
grannstaden, Massa, utföres mycket marmor.
Det är derför som det moderna ögat, när det skådat
sig mätt på den mångskiftande konstalstringen
för gårdagen, alltjämnt med nytt behag, med en
återvaknande känsla af svalka, af olympisk ro, af
ren skönhetsnjutning vänder sig tillbaka till den
antika konstens skapelser, helst till dess i marmorn
evig-gjorda guda- och mennisko-gestalter. Och äfven
den, som ännu ej druckit djupt ur denna outsinliga
källa af friskhet och sundt lif, kan ej undgå att
erfara det omedvetna välbehag, som det sunda, det
rent naturliga och lefvande alltid framkallar inom
hvarje bröst, som är öppet för intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
