Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meliska Afrodite. C. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Och en bland denna antika konsts herrligaste skapelser
är den bild, som vi här återgifva. Yi behöfva
ej mångordigt framhålla dess rika skönhet, dess
fulländade, äfven i det stympade skicket framträdande
utförande, dess klara, genom-bildade plastik: bilden,
äfven sådan den här står framför oss, talar bättre
än ord. Men hvad som här kan vara nödigt, är snarare
en historik - i all korthet förstås - öfver fyndet af
densamma, öfver den ännu ej afslutade tvisten om dess
ursprungliga utseende, dess felande delar och dess
betydelse inom konsten. Den är, denna tjusande bild,
en gåta, som sfinxlikt ställt sig i konst-kännarnes
ochforn-forskarnes väg, med sitt utmanande leende
trotsande deras skarpsinne och deras hän gifna
studier. Det är, som om hön symboliskt betecknade
hela den antika konstens utveckling, vi se ännu
blott fragment och spridda lemmar af det hela, men
detta sjelf är ej ännu på långt när ett fullständigt
eröfradt område för vetenskapen.
En bonde på den lilla ön Milo (fordom Melos)
i grekiska ögruppen, gräfde en dag i sin jord,
dåhan stötte sitt verktyg mot ett marmorstycke,
som snart fram-gräfdes helt och hållet: det var vår
stod, som då befann sig i närheten af en stor nisch,
fylld med antika lemningar af skulpturer. Fyndet
blef genast kändt, och till och med fler e regeringar
gjorde försök att förvärfva det. Franska sändebudet
i Konstantinopel, De Riviere, lyckades slutligen, och
han skänkte den till sin konung, Ludvig XVIII. Fyndet
gjordes 1820 och är således nu sextio
år; uppstäldt i Louvren, har det allt sedail
Varit förenläl för en stor del af den bildade
verldens beundran, men också för forskarnes ifriga
undersökningar och gissningar, och dessa ha ännu ej
på långt när hunnit sitt slut.
Ty tvistepunkterna, de tvifvelaktiga frågorna,
hafva ej varit få eller obetydande; de föranleddes
dels af fyndorten och omständigheterna, dels af
stödens defekta skick, dels slutligen af andra
härmed sammanhängande förhållanden. Hvem föreställer
stöden? Huru har den från början sett ut i sin hel-
het? Är den original eller kopia? Från hvilket
tidehvarf härleder den sig? Se der några af de
vigtigaste spörsmålen. Antikens skriftställare hafva
intet om stöden att förmäla, åtminstone intet om en
"Venus de Milo»; det är således konstverket sjelft
och den konstvetenskapliga forskningen, hvilka skola
sprida ljus öfver de många dunkla punkterna.
Hvad nu först vidkommer tiden för detta arbetes
tillkomst, synas vissa omständigheter vid fyndet -
som för öfrigt ej äro klart utredda och väl aldrig
skola blifva det - gifva vid handen, att stöden varit
utförd för ett .>.> gymnasium^. (en högre skola)
på Melos, och att dess grekiske mästare, som man
ansett an-gifven på en äfvenledes funnen, men nu
förkommen inskrift sskif va, tillhört äldsta romerska
kejsartiden, således ungefär första århundradet ef ter
Kristus. Men de starkaste skäl tala för, att han varit
blott kopist, ehuru en skicklig sådan, att stöden,
med andra ord, till sin sammansättning tillhör ett
långt tidigare tidehvarf; bch flertalet forskare h
af va enats om att i densamma finna en afbildning af
ett Skopas’ mästerverk, en Afroditebild, af hvilkens
fägring flere skilda och något vexlande antika kopior
.gifva oss en återglans. Hela det storartadt ideala i
uppfattning och å-tergifvande, och hela den fulländade
tekniken, med dess egendomligheter i kroppsytans
framställning och draperingen, synas peka mot denne
stora konstnär, hvilkens Afrodite, enligt Plinius,
Öfverträffade sjelfva den knidiska af Praxiteles.
Det skulle således vara ett verk
från don grekiska bildhuggarkonstens högsta
blomstring, från fjeMe århundradet före vår
tideräkning, som vi här hafva framför oss. Allt synes
oss tala härför, och så blir denna »Venus", oafsedt
dess egenskap af kopia, ett af de skönaste bevisen
på den ideala höjd, dit den helleniska plastiken lyft
sina gudagestalter.
Denna stolta, herrliga skepnad är ej blott en jordiskt
skön qvinna; der ligger i hela hennes segervissa
uppträdande, i det idealt bildade hufvudet, i den
krökta läppen, de lindrigt
Den meliska Afrodite.
(Efter en afgjutning i Nationalmuseum.)
SY, Familj-Jour». 1881,
30,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
