Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick i allmogens hem. Adm. - Strålar och vindar. Algot Ljunggren - I Kalmar anno 1525. Historisk skiss af Sune Folkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
vi tro äfven, att det dröjer ännu ganska länge innan
denna bildning gör sig öfverallt gällande. Månne
ej i omvänd ordning de råa vanornas bortskaffande
kunde och borde först äga rum? Bildningen torde sedan
vara lättare mottaglig, liksom i många sjukdom mar
en finare medicin ej användes förr, än en gröfre
rengörningsåtgärd blifvit företagen å den sjuka
kroppen. Det ligger, så eget det än kan låta,
bildningsmedel i så väl mat som dryck, i kläder,
boningar, husgeråd, med mera,
Ransaka en från Amerika hemkommen svensk bonde,
som under ej längre tid än fem till sex år varit
lösryckt från inflytelserna af fosterjordens hemseder:
han skall länge vämjas, om nödvändigheten bjuder ett
återgående till fädernehemmets vanor. Vi vilja ej höra
talas om vårt hårdare klimats fordringar på en diet,
som förfäar. Fritt må man njuta en kraftigare spis
i vårt land, än under zoner, der mildare födoämnen
måste anlitas; men det renliga, det smakliga, det
förståndigt tillagade bör eftersträfvas. Det ligger
bildningsmedel äfven i sjelfva luften, i boningarnas
atmosfär. Rensa denna på annat vis, än genom det golf-
och väggdrag, som vanligen finnes i våra många, mycket
illa uppförda bondstugor, och menniskorna skola lifvas
af allt mer tilltagande håg att på ett renligt och
angenämt sätt njuta af lifvets goda i sina hem!
Att trädgårdsskötseln verkar förädlande, är kändt och
erkändt; äfven den är sålunda en icke ringa hafstång
för bildningen. Om allmogen kunde bibringas större
lust att vid sina bostäder anlägga trädgårdar, skulle
skönhetssinnet höjas och, oafsedt den sanitära nyttan
af träd- och buskplanteringar, äfven för köket kunna
hemtas andra rätter, än potatisen och kålen. Man
skulle då slippa den vidriga synen af sjukas
förplägande med salt fläsk och korf, ärter, kål och
potatis. Fruktsoppor och lättsmälta grönsaker kunde i
stället vid sjukdomstillfällen tillhandahållas. För
stora framsteg i denna riktning hafva vi redan
att tacka undervisningen i folkskolorna-, äfven
järnvägarna med deras boställshus, omgifvna af
prydliga och fruktbärande trädgårdstäppor, .hafva
mångenstädes manat till god efterföljd hos allmogen.
En fördom, bland de svåraste kanske att utrota,
är den mot användande af läkemedel, anordnade af
vetenskapen. Qvacksalfveriet beundras deremot ännu
flerstädes som en osviklig konst och hålles för så
mycket bättre, om öfvernaturlig-heten deri ingår. Dock
äfven i denna riktning har tidsandan verkat segerrikt,
såväl genom qvacksalfveriets beläggande med böter,
som genom den betydliga tillökningen af läkare på
landsbygden.
Många andra förhållanden kunde finnas att påpeka, .der
tidsandan ännu ej medhunnit sitt utjämningsarbete och,
i sanning, kommun, landsting och riksdag stå i stort
ansvar för underlättandet af detta arbete.
Bildning och upplysning hafva alltid alstrat smak och
sinne för hvad som gör lifvet angenämt och förljufvar
samman-lefnaden, och alla tiders erfarenhet har visat,
att der upplysningen nått någon märkbar höjd, der
har äfven menniskornas hemlif burit pregeln af en
smakriktning åt de ädla och förfinade njutningar,
som hvarken uppmuntra till veklighet eller befria
från nyttig verksamhet och allvarligt såväl kropps-
som själsarbete. Bildning, upplysning och, såsom följd
deraf, sedernas förfining torde äfven vara de enda
verktyg, förmedelst hvilka tidsandan med sin underbara
kraft en gång förmår nedbryta de skrankor, som ännu
omgärda olika klasser af vårt fosterlands befolkning.
AdiTi.
Strålar ooli -vlnclar,
(Se motstående bild.)
\ch fast jag är fjärran, kan jag Hos dig ju ändå
få bo,
Se’n jag af strålar och vindar Har timrat en luftig
bro.
Ty fram på den bryggan tågar En ständigt växande ked
Af mina vackraste tankar I blomstersmyckade led.
Och nog du märkt, hur de leka Omkring dig i glädtig
dans,
I spelande vindars flägtar, I dansande strålars
glans -
Och nog du märkt huru städse Hos dig de bygga och
bo, Se’n jag af strålar och vindar Har timrat en
luftig bro!
Algot Ljunggren.
I X^almar anno 1525.
Historisk skiss af Sune Folkesson.
[et var en klar afton i medlet af Juni månad år
1525. Klockorna hade nyss tystnat i S:t Britas
kyrka i Kalmar, då en högväxt, kraftigt byggd man
trädde ut från Didrik Leists stenhus vid hörnet
af Hyskegatan. Han riktade sina steg mot Söderport
och gick raskt framåt, då ett högljudt oväsen kom
honom att se upp. Nere vid Norra-portsgatan hade
en hop borgare och köpsvenner skockat sig kring
en af slottsknektarna, hvilken, stödd mot väggen,
försvarade sig modigt.
»Ned med honom!» skreko de påträngande. »Han för
hemligt bud från den förrädaren Berent von Mehlen.»
»I ljugen», yttrade knekten tillbaka; »vid vår heliga
Guds moder, I ljugen! Jag har ett fredligt budskap
från min herre till herr Peder Knutsson borgare.»
»Låt se det budskapet!» hånade Olof Blekingsfarare;
»det är väl riktigt skrifvit på åsnehud, som du fått
släppa till, efter du bär fram det; nå, törs du inte
visa det, din pultron?»
»Der har du för pultron och der för åsnehud»,
svarade knekten, »och laga nu, att bårdskäraren
finner passande örter i kridegården, som kunna läka
ditt hvita jungfruskinn.»
Olof tumlade af de väldiga knytn af ve slagen
mot väggen, hållande handen för sitt blodiga
ansigte. Knutna händer lyftes hotande mot den djerf
ve knekten, för att hämnas kamraten, då en lång
procession af dominikan-munkar i detsamma vek gatan
uppför, sjungande och bärande krucifixet framför
sig. Genast tystnade o väsendet, folkhoparna skildes
åt och lemnade rum för processionen, hufvudena
förblefvo obetäckta tills den passerat, och alla
händer gjorde korstecknet, utom den högväxte
främlingen, som stannat på afstånd och med ett
leende betraktade hela uppträdet. Under det lilla
stillestånd, som härigenom uppstod, hade knekten
skyndsamt vikit om hörnet, och ingen märkte hans
frånvaro förr, än processionen var gången förbi.
»Den gången löpte Mickel oss ur händerna, go’ vänner;
men vi hitta honom nog i en trängre fälla härnäst. God
dag, landsman, hvart gäller kosan?» frågade Nils
skräddare den resklädda mannen, som ännu stod på
samma ställe med korslagda armar.
»Kanske I tanken förhöra mig på samma sätt, som
knekten I nyss låten gå?» sporde han stolt, »l
tycks hafva tagit lag och rätt sjelfva om händer
här.» j
Sv Ff*milj-Jour», 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
