Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logogryf. Åke - Charad - Bokstafsfyrkant - Lösning af schackuppgifter - Schack-Breflåda. A. A. - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, äg lyckans skiften pröfva fått I jtid, som är, och
tid, som gått, På land, i stad, i koja, slott. Hos
fattiga och rika.Q Jag ter mig uppå många sätt:
Än grof och tung, än fin och lätt, Än är jag bar,
än man mig klädt, Du sällan ser mig lika. Men hur jag
än framför dig står, Dock glädjen följer i mitt spår;
Jag torkat smärtans heta tår Ur månget barnaögoa Och
blicken höjt, så klar och ljus, Från jordelifvets
larm och brus Till fridens hem, till fadrens hus
Uti det fjärran höga. Ty jag en bild af ljuset är,
Som leda kan din farkost här Bland lifvets bränningar
och skär Dit, inga stormar hinna. Och dock, hur lönar
du väl mig För glädjen, jag bered t åt dig Uppå din
dunkla jordestig? - Jo. otack skall jag finna.
Af delar sju till gissning nu
Dig några gåtor lemnas:
En kavaljer, som ofta plär
Uti romaner nämnas.
På tid ett mått, som redan gått,
Då du det nämna hunnit.
Gudinnans namn, uti hvars famn
Sin graf så mången funnit,
En dito se’n, uti hvars sken
De älskande plär svärma.
Snabbsprunget^ djur med skygg natur
Och derför svårt sigo närma.
En minnesskrift på åldrig grift,
Rätt ofta nött af tiden.
Hvad blef på sjö, på land och ö,
När dagen var förliden?
Hvad kommer fort från öppnad "port"
Och är en tolk för smärtan?
Se’n vänd det om och säg, hvad kom
Med tröst till många hjertan?
En hedersvakt uti vår trakt
Vid bröllop och begrafning.
En vanlig växt, fastän hans text
Har gäckat mångens stafning.
Hvad med besked uppäter ved
Och gifver bröd tillbaka.
Hvad Lasse Jblef, då Petter ref
Ett hål uppå hans haka.
Hvad mången är och mången lär
För länge sedan varit.
Hvad tuppen gör, du gissa bör,
Ty nog du det erfarit.
En liten en, som bärg och sten
Och trädets stam betäcker.
Nämn mig. ett ord, som i vår nord
Hos alla glädje väcker!
HvadQ till hans skam plär hållas fram
Af någon sjelf gjord hjelte.
En färg också, vi träffa på
Hos spännet i ditt bälte.
Hvad bildar häck vid å och bäck,
Den konsten ej planterat?
Ett instrument, af alla kändt,
Men utaf få värderadt.
Ett skyhögt berg med dödens färg
Uppå sin stolta panna.
Ett nyttigt ting, som går omkring
Och ej får lof att stanna.
Ett enkelt sätt, fast icke rätt,
Att rädda sig ur knipa.
Hvad nog han kan, den stränge man,
Som plägar dommar skipa.
Hvad lunden gör, då hösten strör
Sitt guld från berg och dalar.
Hvad skilja kan ifrån en man
I slottets gyllne salar?
I skräddarns nöd ett säkert stöd,
Fast det för oss syns bräckligt.
Ett lömskt forsat, som fisken åt
Och plågades förskräckligt.
Hvad nog korrekt, fast indirekt,
Af satsen gör en fråga.
Ett slag af salt -oja, det är allt,
Vi derom nämna våga.
I forna dar en man, som bar
Ett lifskall högt och mäktigt.
Hvad Venedig ju speglar sig
Uti, så stolt och präktigt.
Hvad Topsy fick, då tiden gick,
Så "söta" och så rara.
Hvad kanske klädt dig fin och nätt
Och andra ledt i fara.
Ett ord, som gör dig skyldig för,
Hvad räkningen utvisar.
Hvad knallen tänkt den snåle Bengt
Med varorna, han prisar.
Ett rum af sten, dit kämpars ben
I hedenhös man lade.
Hvad blicken kan på retad man
Som svar på det, du sade.
Hvad fordras frisk, om utan risk
Du tänker häftigt springa?
För stjernor små en spegel blå,
Den skog och fält omringa.
Ett silfverband i steppens sand
(Sök efter i ditt minne!).
En skytt till sist du gissar visst,
Han nämndes ock för Finne.
Åke.
N:o 1.
Om själens ans mitt första var, Dermed du mycket ondt
dig spar! Och laga att ditt hjerta må Sin frid behålla
alla tider. Mitt andra blir din lefnad då. Och när
emot dess qväll det lider, Vid grafven vinka skall
ditt hopp - En stjerna med en glans så rik, Så mild,
så skär, mitt liela lik, Som nattlig himmel lyser opp.
N:o 2.
Ej finnes en bondby, än mindre en stad,
Pä jorden mitt första förutan.
Af allt, som ett folk sig af himlen utbad,
Den dyraste gåfvan, den största,
Är säkert mitt andra; allt offrar ett land
För den, blott ej frihet och ära.
En äkta man händer det likväl ibland,
Att allt han åt hälften, den kära,
Uppoffrar och dömmer sig sjelf till en nolla, Blott
för att, om möjligt, mitt hela behålla.
Tag i ö, 5 l, 2 n, ö f, l g, 12 a, 5 s, 6 J, 4 r, 2
i, l v, 2 e, l dy l k! Bikla af dessa bokstäfver en
fyrkant, så beskaffad, att hvarje rad, från venster
till höger, bildar samma ord, som motsvarande rad,
uppifrån och nedåt!
Uppgift n:o 5. Af J. Placlmtta. 1. Tel–el, Le3-gl;
2 e2-e3 och matt i nästa drag* (Andra varianter
finnas lätt.)
V. O. B., Nora. N:o l bilöslig genom 1. Ddl och
N:o 2 nom 1. Sc5|.
___________ A. A.
Uttyd.ning-a.T-.
Lösning af Gåtorna i föregående häfte, sid. 224:
n:o l, Lack, n:o 2, Bläck.
Stockholm, C, E, Gernandts Boktryckeri, 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
