Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framnäs. A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-269-
till romantiska skildringar af den mest fängslande art. Nu framstår det i stället som en idyllisk Djurgårdsbild, utan något slags romantiskt skimmer, fängslande endast genom ett i hög grad tjusande läge och genom en ganska egendomlig anordning af der befintliga åbyggnader.
Stockholms Djurgård har, som bekant, godt om villor. De kunna, så att säga, betraktas som stammödrar till den stora villaslägt, som sedermera spridt sig i hufvudstadens närmaste och fjärmare omgifningar och till antalet blifvit otroligt hastigt förökad under de senaste åren. Framnäs på Djurgården, det tredje stället man träffar på, när man från Blå porten fortsätter vägen, som löper mellan Djurgårdsbrunnsvikens strand och det här temligen brant stupande, nordvestliga utsprånget af Djurgårdsberget, hör dock endast på rätt långt håll till denna slägt. Det är, om man vill tillgripa en temligen djerf liknelse, närmast att likna vid en by, uppväxt kring ett slott – allt, den ena som det andra, dock i dockskåpsformat. Endast »slottet», koloniens hufvud-byggnad, har de vanliga formerna och anordningarna för en menniskoboning. De flesta af de öfriga, pittoreskt kringströdda och i ögonfängslande färger utstyrda kojorna – efter anläggaren kallade »Blomska hus» – äro till och med så små, att man knappt förstår, huru de kunna till bostäder användas, och de hafva ett läge så i omedelbar närhet till vattnet och så sänkta i den under träden fuktiga skuggan, att man ännu mindre förstår, huru någon kan vilja, ens under solvarma sommardagar, der vara bosatt, Men stockholmaren, det kan gerna heta den burgne stockholmaren, som har starkt utväxta fordringar på beqvämlighet och lyx, när det är fråga om hans våning i staden, äger en förunderlig förmåga af försakelse, när det för honom gäller att »bo på sommarnöje». Då kan han lika sig med allt. Då är han en beundransvärd bild af sjelfva förnöjsamheten. Då kan han slå sig ned till och med vid Framnäs.
Strängt taget, vistas stadsbon icke heller på landet för bostadens skull. Man kommer dit för att njuta af den rena luften, af ängarnas grönska, af skogarnas ångor, af sjöns vexlande färgspel Allt detta finnes äfven kring Framnäs på Djurgården och der finnes något mer, som för mången har sitt behag: ett hvimlande folklif, sådant endast den omedelbara närheten till en stor stad kan framvisa.
Framnäs har i sin historia visserligen intet blad, egnadt att framkalla särskildt intresse, om man ej dit vill räkna den omständigheten, att en af de klaraste stjernorna på vår dramatiska konsthimmel, Emilie Högqvist, der lyst några somrar. Men det har i verkligheten ett läge, som icke förfelar att tilldraga sig en beundrande uppmärksamhet och, såsom läsaren finner här ofvan, blotta afbildningen deraf sluter sig värdigt till den rad af Djurgärdsbilder, denna tidskrift meddelat i föregående årgångar.
A.-E.
Framnäs.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
