Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan och muren. Algot Ljunggren - Zigzag. Bilder från en längre sommarresa af Jo. Jo. IV. Genom drufvornas land till ostarnas. (Forts. från föreg. häfte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Men när du lyckats att sälja slut På apelsinerna,
du bjöd ut, Då sprang du pter till honom gladt,
Att der få fröjda dig åt din skatt.
Och blef i hvimlet du snäst och trängd Bland granna
menskors och vagnars mängd; Likt fågelungen, som
flugit vill, Den gamla muren du smög dig till.
Ät honom plägar du anförtro. De skygga tankar i
hjertat bo,
Och hvad till honom du hviskat har, Det är i säkert
och godt förvar.
Han blef din tillflykt, ditt stöd och hopp, Du
stackars lilla, som växer opp I stadens gränder, på
stadens torg Bland nöd och nesa, bland synd och sorg.
Och derför har du din vän ju kär, Om ock ett hjerta
af sten han bär: Du rönt, hur mången var mindre god,
Som hade hjerta af kött och blod.
Algot Ljunggren.
Bilder från en längre sommarresa af Jo. Jo.
hand Utflygter, dem man från Montreux icke bör för-"
summa, är den med järnvägen till Vernajaz och sedan
på åkdon till det märkvärdiga vattenfallet »Äs-och
den icke mindre underbara »Gorge du Trient».
När vi lemnat järnbanan vid Vernajaz, erbjöd oss en
gubbe med intelligent uppsyn och italienska anletsdrag
att göra en färd i trakten på hans tvåspända, tarfliga
åkdon, som förvånande liknade en svensk bondvagn. Vi
kommo snart i lifligt samspråk med den gamle, medan
vi på de dåliga fjedrarna temligen omildt skakades
fram längs den slingrande landsvägen.
Snart voro vi framme vid det storartade
vattenfallet. Hela landssträckan, strålande af
den saftigaste grönska, bestänkt med tindrande
briljanter från kaskaden, var alldeles sönderskuren
af små kristallklara, naturliga kanaler, vid hvilkas
stränder otaliga vilda blommor doftade. Vi slogo oss
ned på gräsmattan en stund, för att till en början på
afstånd betrakta naturundret, hvars dån tvingade oss
att nästan skrikande samtala med hvarandra. Lodrätt
stupade vattenmassan ned utför den skyhöga bergväggen,
men trots dess kraft och tyngd vajade den likväl likt
en jätteplym för vindkasten och företedde då vid sin
splittring ett helt fyrverkeri af mång-. skiftande
briljanter, bland hvilka der och hvar stora, hvita
snöbollar af sammanpressadt vatten slungades ned
mot klipporna och tycktes explodera likt svärmarne
i en raketkista.
Det var en förtrollande syn, det hela, och vi ville
knappast lemna vår, midt i middagshettan svala,
hviloplats under ett träd bland de på alla håll
porlande bäckarna. Närmare fallet låg en liten stuga,
i hvilken man för en half franc personen köpte sig
rättigheten att klättra uppför en slipprig, tvärbrant
gångstig till en grotta bakom fallet vid ungefärligen
en fjerdedel af dess höjd och i hvilken grotta en
trävägg med glasfönster är uppbyggd, för att låta
de besökande utan dusch skåda ut på landskapet med
sjelfva kaskaden såsom fönsterruta.
Ciceronen kastar spanande blickar på molnens gång för
att afgöra, om man skall välja gångstigen till höger
eller venster, ty endera är turvis torr, allt efter
som vinden låter vattenfallsplymen bugta sig. Men illa
är man ute, om en plötslig omkastning skulle äga rum,
ty då gäller det att vara klädd i vattentäta tyger
och att hålla sig fast under hell-regnet på den
slippriga stgen.
Gammalfar nöjde sig med att nedifrån åse, huru hans
kära reskamrater, pustande, stretande och tidt och
ofta hvi-lande, äntrade uppför branten och slutligen
försyunno bakom kaskaden. Sjelf hade han nog af
den trollska vattenleken, betraktad nedifrån. O,
hvilket skådespel!
Naturligtvis förhånades han sedan af de djerfva
klätt-rarne, som återkommo andfådda och öfverlastade
af entusiasm of rer det underbara, att stå torra midt
uti ett jätte vattenfall, känna golf och väggar rysta
på alla sidor, samt att be-
IV.
Oenom. ctmf"voma/s land. till osta/rna/s.
(Forts, från föreg-, häfte.)
döfvas så af det hemska, väldiga donet, att man endast
med teckenspråk kunde meddela sig med, hvarandra,
medan man då och då, när vattenmassan förtunnade sig,
såg landskapet såsom genom ett mångfärgadt glas.
Nå, allt det der var mycket vackert, men gammalfar
njöt i stället på sin smaragddivan, liksom den
turkiske paschan, hvilken skickade en af sina tjenare
på en konsert och sedan befallde honom att för sin
herre inberätta huru det lät.
Dock, vår italienske kusk gjorde oss uppmärksamma på,
att vi hade en lång dagsfärd och många märkvärdigheter
att beskåda.
Efter ytterligare brunnsmotion på hans blåmålade
vagn, som mycket väl skulle ha lämpat sig för doktor
Zanders mediko-mekaniska gymnastik, hamnade vi utanför
en mörk, djup jätteremna i fjellen, en ingång till
Tcvrtaren, såsom vi alla tyckte, icke så mycket af
erfarenhet, som genom liflig föreställning.
Ingången var dock stängd genom ett litet staket och
en sorts portvaktsstuga, i hvilkens fönster prunkade
otaliga fotografier öfver trakten, men företrädesvis
öfver Gorge du Trient: Naturligtvis skulle vi erlägga
en afgift, för att få bese naturmärkvärdigheten,
likasom öfverallt i Schweiz, hvarest man säkert
skulle taga skatt för hvarenda vy, om det vore
möjligt att utestänga den för främlingarne. Huru
mycket detta oförsynta ocker på naturen inbringar
traktens be-byggare, kan lätt beräknas vid anblicken
af de praktfulla hotellen, som resa sig i närheten
öfverallt, der något särskildt beskådansvärdt finnes
att bjuda på.
Dock, vi vände förnämt ryggen åt det inbjudande
värdshuset och dess bugande betjening, betalte
vår afgift och lotsades af en vägvisare in i den
slingrande, mörka irrgång, som tycktes urhålkad i dei\
lodräta, skyhöga fjellväggen genom floden Trients
nötning på klippmassan under årtusenden. Skummande
af raseri, ringlade sig den hvita, stentärande
vattenormen der nere i djupet under oss, sedan han
under seklernas lopp blankpolerat de svarta klipporna,
mellan hvilkas på många ställen knappast famnsbredt
åtskilda väggar en i berget med järntenar fastnitad,
smal gångbro krökte sig i otaliga bugter tusentals
alnar in i det af ingen solstråle någonsin belysta
svalget.
Det var en hemsk och dyster vandring " inne i dessa
fjellens innanmäten på den bräckliga, syigtande
plankan, medan floden skummade under oss djupt
nere i afgrunden. Ovilkorligen egnade man då och
då en liten tanke åt smides-arbetet och åt nitarna,
som uppehöllo den lätta promenadbalkongen, hvilkens
första anläggande varit förenadt med oerhörda faror
och hvilken man årligen förlängde, för att komma ännu
djupare in i den mer än milslånga renman.
Plötsligen sporde vår ledsagare, när vi närmade" oss
ändpunkten och svarta hålor gapade likt afgrundsportar
emot oss från skilda sidor, om vi önskade höra,
huru ett bösskott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
