- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 /
301

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal jägare - Ny-Elfsborg för trettio år sedan. Några minnen, upptecknade af Herm. Hofberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro öfverväxta med träd och buskar. Här befunno
sig magasin och förrådshus, en del träskjul, hvilka
begagnades till verkstäder för de yrkeskunnige
fångarna, hvarjämte platsen hade att uppvisa en mindre
stenhusbyggnad, hvilken var upplåten åt den, som höll
restauration för fästningens befäl och tjenstemän.

År 1851 hade jag erhållit Sundhetskollegii
förordnande att under några månader tjenstgöra som
bataljonsläkare vid det i Göteborg förlagda Göta
artilleriregemente. Efter några veckors vistelse
i. rikets andra stad, mottog jag chefens order att
handhaf-va sjukvården vid den å Elfsborg befintliga
delen af regementet, h värme d följde uppdrag från
fångvårdsstyrelsen att jämn väl hafva tillsyn öfver
helsotillståndet hos fästningsfångarna.

En vacker dag i slutet af Juni af-hemtadesjag med
fästningens kronbåt och landade efter en timmes
segling vid hamnbryggan å Ny-Elfsborg. Jag hade
förut varit i tillfälle att temligen noga, bese
åtskilliga af rikets fästningar, bland dem den då
för tiden mycket

omskrifna Karlsten, och kan ej neka,
attdetskröp-ligaElfsborg, med sin anspråksfulla
militära apparat, gjorde på mig ett i högsta grad
komiskt intryck. Detta

minskades ej, då jag genast vid landstigningen
fann mig vara föremål för en militärisk etikett,
som jag visserligen icke hade väntat på detta
ställe. -På sjöbryggan mottogs jag af en löjtnant
"W. i stabsuniform. W. tjenstgjorde för tillfället
såsom kommendantens adjutant och hade befallning att
beledsaga mig till fästningens suveräna herrskare. -
Småleende följde jag min ledsagare, hvilkens blågula
hattplym högtidligt svajade för vinden, öfver
borggården till det oansenliga kommendantshuset, der
en postande artillerist visade oss skyldig honnör,
genom att med sabeln göra ett par blindhugg i

Hvar sin.

(Eftor en tafla af Haffncr; tillhör art. »En gammal
jägare», sid. 290,)

luften och sedan med stelt stirrande ögon sätta
vapnet till sidan.

Innan jag går vidare i mina skildringar, torde jag
för läsaren böra presentera den man, mot hvilken
jag snart skulle stå öga mot öga och som med nästan
oinskränkt makt förde befälet på denna kronans
fästning. Hans namn var v. Q., öfverstelöjtnant vid
ett af våra landtregementen, en hedersman i många
hänseenden, men het och häftig samt ytterst mån om
sin värdighet. Sextio års gammal ungkarl, vindögd
och afskräckande ful, trodde han sig vara en Adonis

och .hembar hvarje qvinna, han träffade, sin öppna
hyllning. Mot den manliga delen af slägtet var
han ej så artig. Ojämn till lynnet, ömsom stelt
eti-kettsfordran-de, eller ock

kamratlik och rätt nedlåtande, be-höfdes ibland
blott ett ord, för att få honom att brusa upp, och
deallraflesta disciplinärstraff under hans kommen
dant stid .torde hafva gällt de allra obetydligaste
saker. Åt sin klädsel egnade han alltid mycken omsorg
och var i synnerhet

angelägen om, att hans permissioner presenterade sig i
mönstergill snitt. Klädd uti lifgrenadier-regementets
uniform,mottog han mig midt på sals-golfvet; han
genomögnade artillerichefens order och först sedan
han funnit mig ordentligt dokumenterad, bjöd han mig
att taga plats bredvid sig i en soffa. Han talade om
svårigheten att handhafva sjukvården på ett sådant
ställe som Elfsborg, men hoppades det bästa af min
goda vilja och förmåga-, begynte derefter orda om sina
förtjenster och den ringa lön han haft derför; men
sade sig ämna slå in på en annan bana och, i likhet
med generaldirektör v. T., ställa sig i oppositionens
leder; ty detta, mente han, var det enda, som gjorde
något intryck på vederbörande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1881/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free