Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moderskärlek. X+ - Malörer. Thore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
och med kroppen alldeles sönderhackad, utan svårighet
kunde tagas af tillskyndande folk-, de båda hönsen
hade emellertid köpt ungarnas lif med sina egna. - En
annan höna hade, för att få behålla sina ägg i fred,
gömt dem på en höskulle och der lagt sig att rufva;
för att komma dit upp, begagnade hon sig af en mot
väggen upprest, lång stege. Händelsevis blef denna
en dag borttagen, medan hönan för några ögonblick var
nere på backen. Det stackars kräket blef då alldeles
utom sig, skrek, flaxade mot väggen och tillställde
sådant oväsen, att folket på stället snart förstod,
hvarom det var fråga. Stegen uppsattes på sitt förra
ställe, och den, som genast skyndade dit upp, man kan
gerna säga på moderskärlekens vingar, det var hönan. -
I ett tredje, ej mindre
betecknande, fall hade hönan för sed att anfalla en
hvar, menniska eller djur, som kom henne och hennes
kycklingar för nära. En dag ville det sig ej bättre,
än att kycklingarna, vid ett oförsigtigt försök att
springa upp på en rishög, ned-sjönko i denna och vid
försöken att åter taga sig upp, fastnade ännu värre 5
de små skreko och modern skrockade, ängsligt vankande
fram och åter kring olycksstället, tills slutligen
en hjelpare infann sig. Och denna gång, säger vår
källa, mottogs denne ej, såsom alltid tillförene,
med både näbb och klor, utan modern åsåg med lugn,
liksom hade hon förstått det välvilliga i afsigten,
’huru den räddande handen ur f ängslet framplockade
den ena af hennes kycklingar efter den andra.
Mel.: »Usch, hvad det är kallt och
hemskt vid polen! Duskigt väder hela året om!» -. -
Sehlstedt (Snögloppsvers).
eke sannt? Man räkna bör malörer Främst bland
mensklighetens plågoris; Mot förtreten, som en sådan
gör er, Skyddar ej den dyraste polis. Mången anser dem
för bagateller: - Ja, de bry nog ingen stadsfiskal,
Inte dör .man af malörn just heller, Men den är i
alla fall fatal.
Du en dag på Kydberg går att festa, För att blöta
smått ditt lön-qvartal; Smörja kråset vill du på det
bästa Och du fråssar som en kannibal. När det se’n
betalas skall,. . . det »klickar»: Hemma har du allt
ditt kapital!
- Inte dör man just af arga blickar, Men nog är
malörn ändå fatal!
På en bal du midt i sjelfva dansen Råkar trampa i ett
figuré Eftertryckligt husets mops på svansen Och på
släpet på din moitié; Mopsen tjuter och din flamma
tumlar Eakt i famnen just på ... din rival!
- Inte dör man, för att man sig drumlar, Men nog är
malörn ändå fatal!
Att enhvar af dina sköna grannar Vid dinern må först
bli riktigt mätt, Har du fullt bestyr: der icke
stannar För din egen gom en enda rätt. Här ej passar
sig på mat att kälta, - Tig och lid! Du har ej
annat val.
- Inte dör man af att timtals svälta, Men nog är
malörn ändå fatal!
Fattas se’n, din nasus börjar bråka,
Men . . . du glömt till putsning nödig klut!
Eller - ännu värre! - skulle råka
Att ta feL på lämpligt substitut
Och i distraktion, när näsduk tryter,
Ta ett hörn af grannens kaschmirschal . . .
- Inte dör du, hur du än dig snyter, Men nog är
malörn ändå fatal!
Sitter du med någon vacker flicka
På en bänk i skuggan af ett trä,
Häftigt börjar snart ditt hjerta picka
Och ’du faller stammande på knä . . .
Kratsch! - Fördömda plagg, som gjorts för smala!
Hela knä’t kröp fram ur sitt fodral!
- Inte dör man för de der bli skrala, Men nog är
malörn ändå fatal!
Till en enkefru med sextitusen
Friar du som bäst. Kupidos makt,
Hoppas du, i dag skall göra susen:
Ömt hon smeker dina lockars prakt ... . >
Då - o ve! - de granna krumelurer
Falla af och hjessan . . . skiner kal!
- Inte dör man, för man nyttjar turer, Men nog är
malörn ändå fatal!
Du är »lite literär». Dess värre!
Du är bjuden hos en vitter dam:
Tvänne timmar re’n du hört en herre
Messa fram en gråtmild femakts dram.
Men, hvad nu? - Har du i hast fått qvarka?
Styggt det låter ur din strupkanal!
- Inte dör man just af bara snarka, Men nog är malörn
ändå fatal!
En fransysk teatertrupp gasterar
På vår främsta scen. Och qvällns publik
Skrattar öfverljudt och applåderar
I förtjusning hvarje fin replik.
Du är der som recensent att granska
Pjes och spelsätt, - ack, men lider qval ...
- Inte dör man, för man ej kan franska, Men nog är
malörn ändå fatal!
På ett »meeting» du för populasen Ordar om hvad stort-
du tänkt och drömt, Men helt tvärt totalt du tappar
frasen Och konseptet har du hemma glömt . . . Nu du
står som »klädd i säck och asko", Blott ett tankstreck
blir ditt granna tal ...
- Inte dör inan, för man gör fiasko, Men nog är
malörn ändå fatal!
Du på bröllop som poet vill glänsa
Med en »sång till tärnorna». - Ett spratt
Spelar dig en duktig influensa
Och din sångarlön blir flin och skratt:
»- Ack, till solig liibbel gör du, ljufva,
Skoda qvidda, lifvets jälberdal . _»
- Inte dör man just af bara snufva, Men nog är malörn
ändå fatal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
