Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En järnvägsfest. Berättelse från Jura-trakten för Svenska Familj-Journalen af Ces. - Uttydningar - Rättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
stängde fönstret, utan att förarga sig. Han var van
vid både Tralin och folket.
»Champagne!» sade "han till kyparen. Endast champagne
var värdig den tillämnade skålen. »Mina herr ar! n
och borgmästaren i hela sin norrskensprakt höjde
glaset. En tung suck hördes ur kakelugnsvrån. Der
satt telegrafisten Felch på en stol och
kallsvettades. Jagad af samvetsqval, hade han
smugit sig in med telegrammet i djupet af sin
bröstficka. Bland den glada samlingen sjönk hans mod,
och hans darrande ben förmådde knappt bära honom till
den skuggjga plats, der han nu satt. På tröskeln
syntes just nu doktor Minot med glasögon på näsan;
han såg ut, som om han trodde sig hafva patienter
framför sig.
»Mina herrar!» Alla champanjglasen höjdes i
vädret. »Ingen i vår goda stad kan vara okunnig
om, hvad dessa tusentals ljus, dessa raketer,
dessa facklor, dessa gladt sorlande skaror
betyda. Inväntande den officiella underrättelsen (en
suck ur kakelugnsvrån), ha’ vi tryggt kunnat följa
allas vår moraliska öfverlygelse om frågans lyckliga
lösning och således firat denna fest omedelbart
efter beslutet att nästa år anlägga en ståtlig
järnvägsstation . . .»
»En half mil härifrån», höres en röst från dörren,
och under den allmänna häpnaden stiger doktorn
fram till bordet. »Jag beklagar på det högsta»,
fortsätter rösten, »att jag störande ingriper i den
allmänna glädjen, men det är i alla fall bäst, att det
oundvikliga slaget skonsamt meddelas af en deltagande
medborgares hand.» - »Och här är i all ödmjukhet
den officiella underrättelsen», säger en döf stämma,
och en annan deltagande medborgares hand lägger ett
telegram bredvid borgmästarens champagneglas.
Dansmästar Jäggi balanserar på tå i dörrspringan
och undrar, om hans tumstock räcker till för att
mäta borgmästarens ansigte från hårfästet till
hakpåsen. Utom stadsläkaren, är värden på Kronan den
ende sansade i hela sällskapet.
»För tusan», mumlar han, »det här går rakt inte an! Yi
bli’ ett åbäke för hela förbundet - och just nu,
innan de hunnit få smak för champagnen.»
Källarmästaren ställer sig bredvid Jäggi. Med
den lugnaste min iv verlden kikar han ordföranden
öfver axeln och läser det ominösa telegrammet, som
denne håller i sina darrande händer. Då tal- och
tankeförmågan tycktes vilja återvända bland rådets
medlemmar, fattade Frelard champagneglaset
»Mina herrar!» sade han. »Som vår ärade herr
borgmästare nyss ämnade säga, i fall han icke blifvit
afbruten,
har qvällens fest en dubbel betydelse. Utsigten
att i en framtid, visserligen, såsom vi hört, något
mera aflägsen, än vi hade vågat hoppas, se ånghästen
stanna framför våra åldriga murar, har haft någon
del i folkets jubel och ljusens glans-, men den
hufvudsakliga anledningen, mina värda åhörare,
är af en mera enskild natur och gäller en af våra
framstående medborgares i dag knutna äktenskapliga
förening. Skål för doktor André Minot och hans
unga brud!»
Det blef ett klingande och hurrande utan
ända. Doktorns fysionomi gaf ett tydligt begrepp
om majsplens blida strålar. Alla tungband lossades,
alla trängdes kring doktorn och Öfver-hopade honom
med gratulationer och handtryckningar-, alla erkände
i sitt stilla sinne, att Frelard, som anvisat dem
rädd-ningsankaret, var en ovanligt öfverlägsen
karl. Hans neuchåtel-vin och champagne fingo en
strykande afsättning, ljusen brunno till slut och
balen fortsattes, som om ingenting hade händt.
Först påföljande morgon, då tjocka dimmassor vältrade
sig ned från Chasserals topp, spreds den obehagliga
underrättelsen och väckte till fullt lif medvetandet,
att Aarmont gått upp som en sol och fallit ned som
en pannkaka.
Ett par dagar senare yttrade sig
Berner-Intelligensbladet sålunda: »En storartad fest
ägde rum i lördags qväll i vår lilla grannstad A.,
med anledning af dess invånares förhoppning att i
en aflägsen framtid få åtnjuta fördelen af omedelbar
järnvägskommunikation. Staden A:s anhållan hos Stora
rådet om beviljande af station vid statsbanan afslogs
i lördags med en majoritet af femtionio röster.»
»Journal du Jura» deremot uppvisade följande notis:
»Medborgares erkänsla mot sin stadsläkare ådagalades
på ett va’ckert sätt i lördags qväll i A., genom en
storartad illu-mination, arrangerad till firande af
doktor M:s bröllop, som samma dag ägde rum i Bern.»
Hvilkendera var sanningens röst? Det lyckliga
paret/som njöt smekmånaden i det gamla stenhuset,
skrattade lika hjertligt åt bäggedera. Aarmonts
medborgare förklarade sig med blygsam anspråkslöshet
för Journal du Jura, medan Bern-Intelligensbladets
artikel spökade för dem och slog deras samveten.
Efter tolf års väntan gick dock hoppet i
fullbordan. Nu stannar verkligen ånghästen, som värden
på Kronan profeterat, framför Aarmonts åldriga murar,
men så pass kloka hade kråk-vinklarna blifvit, att de
hvarken före eller efter den officiela underrättelsen
om järnvägens beviljande voro hågade att ställa*
till illumination med fackeltåg, fyrverkeri och bal.
Lösning af S trål-palindromen N:o 2 i föreg, häfte,
sid. 352:
.N
hvaraf erhållas orden natur, rutan, satir, ritas,
datum, mutad, Natan (profet på konung Davids tid),
retur, ruter, nitas, satin (ett slags fint tyg),
ratar, Åttis (mytologiskt mansnamn), sitta.
Lösning^ af Logogryfen i föreg, häfte, sid. 352:
Majregn, hvaraf fås orden: Garn, erg, mareng, jemn,
gren, agn, garn, ja, jag, ren, Rån, rang, mera, arm,
eja, arg, Arne, gran.
Lösning af Schackuppgiften N:o 7 i föreg,
häfte, sid. 352: 1. Sf5-d4, Tb4-d4:-, 2. Te7-f7
o. 3. 3. Spr. gör if:. - Eller,:
l......, a7-b6:-, 2. Sf6-d5 : f, o. s. v. - Eller:
l,.. .., Se2
-d4:-, 2. h2-g3 : f, o. s. v. - Eller: l.....,
Lb8-e5, Sf6*
-d5 : f och 3. Db6-h6 : :£.
Lösning af Geografisk Bokstafsgåta i föreg,
häfte, sid. 352: Luleå och Rönne, hvaraf fås:
1. Levanger. 2. Utö. 3. Lagan: 4. Emmcm. 5. Äsele.
Under illustrationen sid. 172 skall underskriften
lyda: Efter en oljemålning af Hans Dahl, tecknad af
’Gilbert.
I rubriken såväl som under porträttet till Björnståhls
biografi sid. 258 hafva genom korrekturfel förnamnen
blifvit felaktigt uppgifna: de skola vara Jakob Jonas.
I sången sid. 318 skall 17:de takten börja med c,
icke b, hvilket torde ändras.
Stockholm, C. E. Gernandts Boktryckeri, 1881,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
