Print (PDF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om konungens hof, hans resor, familjeförhållanden m.m. Af J. M. (Åren 1630-1631.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han af kölden och brist på lifsmedel nödgades låta hären
gå i qvarter mellan Netze och Oder, med högqvarteret i den
lilla staden Bärwalde, norr om Kustrin. Här slöts, såsom
bekant, efter långvariga underhandlingar med Frankrike
(Richelieu), det förbund, hvarigenom Gustaf Adolf erhöll nya
medel till krigets förande. Yid samma tid erhöll rhengrefven
Otto Ludvig, som blifvit instämd för svenska riksrådet att
svara för sitt förtal, så till vida konungens förlåtelse, att
han fick vistas vid hären, men icke uti konungens hof.
Emellertid gaf sig Gustaf Adolf ingen rö, utan beslöt
att midt under vinterkölden fortsätta krigsrörelserna och
göra ännu ett försök mot Mecklenburg. Lemnande Horn
med den mindre hälften af hären mot Tilly, som ankommit
till Frankfurt, uppbröt han den 25 Januari med den större
hälften till Stettin samt eröfrade derefter under förra hälften
af Februari Prentzlow, Neu-Brandenburg, Loitz och Demmin,
hvarpå han begaf sig tillbaka till Stettin och å nyo förlade
hären i vinterqarter kring Neu-Brandenburg, der den skulle
ligga till sommaren, då han genom Mecklenburg ville försöka
undsätta Magdeburg.
Men Tilly beslöt att genombryta qvarteren och undsätta
det af de kejserliga ännu besatta Greifswald. I början af
Mars anryckte han mot Neu-Brandenburg och inneslöt staden.
Konungen reste då till Pasewalk, der han sammandrog sin
här, för att undsätta Brandenburg. Men då soldaterna ej
ville strida mot Tillys gamla trupper, nödgades han lemna
sistnämnda stad åt sitt öde - den stormades äfven och
förstördes den 9 Mars - samt draga sig till Schwedt vid Oder,
der han inneslöt sig i ett befästadt läger. Derstädes vågade
Tilly likväl ej angripa honom, utan begaf sig i stället till
Magdeburg, för att på allvar börja denna stads belägring.
Begagnande sig af den kejserlige generalens frånvaro,
uppbröt Gustaf Adolf den 27 Mars från Schwedt och tågade
skyndsamt öfver Angermunde, Neustadt och Zeelow till
Frankfurt an der Oder, dit han anlände den 2 April och hvilken
vigtiga stad han redan den 3 på aftonen genom en
tillfällighet lyckades eröfra med storm. Den 5 fortsatte han vägen till
Landsberg, der han inträffade den 7, men måste ligga stilla
till den 16, då äfven denna stad kapitulerade. Efter några
dagars vistande derstädes, återvände konungen den 21 till
Frankfurt.
Alla hans tankar riktades nu på undsättningen af det
af Tilly hårdt ansatta Magdeburg samt på den samverkan
med kurfurstarna af Brandenburg och Sachsen, som han
derför ansåg nödvändig. Sedan trupperna några veckor
förfriskat sig i qvarter, uppbröt han i slutet af April från
Frankfurt och tågade till Köpenick (strax öster om Berlin),
dit han anlände den l Maj och sedan tillbragte tvänne dagar
under förhandlingar med sin svåger, som gjorde alla möjliga
svårigheter. Den 3 uppbröt konungen ändtligen med
till-. räcklig eskort från Köpenick, för att personligen leda
underhandlingarna, och möttes en fjerdedels mil utom Berlin af
kurfursten med hela hofvet och fruntimren vid en liten skog,
i hvilken de båda furstarna länge samtalade. Då kurfursten
derefter rådplägade med sina förtrogna, underhöll sig
konungen med fruntimren, särdeles en enkekurfurstinna af Pfalz,
hvarpå han ämnade återvända till Köpenick. Men då ombads
han af fruntimren att tillbringa natten i Berlin, hvilket han
äfven gjorde under eskort af ett tusen medförda musketerare.
Sedan kurfursten slutligen den 4 låtit förmå sig att öfverlemna
fästningen Spandau, uppbröt konungen dit den 5 och
fortsatte den 6 vägen till Potsdam. Men der börjades å nyo
samma underhandlingar med kurfursten af Sachsen, som förut
med svågern, dock med ännu sämre resultat. Under tiden
föll Magdeburg den 10, tidigare än någon kunnat förmoda.
Underrättelsen härom synes likväl först den 16 hafva nått
Gustaf Adolf. Han drog sig den 17 genast tillbaka till
Spandau och ämnade, om Tilly trängde på, söka skydd
bakom Oder. Men då detta ej inträffade, låg han tills vidare
stilla vid Spandau, hvars återlemnande nu fordrades af
kurfursten af Brandenburg, som personligen besökte konungen
den 20. Efter förnyade, långvariga underhandlingar, blef
Gustaf Adolf slutligen otålig och beslöt återgå till Odern.
Sedan han utrymt Spandau, uppbröt han den 10 Juni
derifrån, för att förbi Berlin tåga till Köpenick. Då utkommo
de kurfurstliga fruntimren i en karet och badö honom icke
belägra staden. Sedan konungen försäkrat, att detta icke
varit hans mening, följde han med dem i kareten och höll
derstädes med dem middagsmåltid. På aftonen såväl denna,
som följande dag var han inne i staden hos kurfursten »till
gäst i trädgården».
Ändtligen den 12 på middagen blef ny
öfverenskommelse sluten, hvarpå konungen lade hären i qvarter bakom
Haveln och sjelf oförtöfvadt afreste till Stettin, för att tillse
Greifswalds belägring. Efter att hafva vistats den 14 och
15 i Stettin, reste han den 16 vidare till Greifswald, om
hvars öfvergång han på vägen erhöll underrättelse och der
han vistades några dagar. Den 19 återkom han till Stettin,
hvarifrån han den 21 äter afreste till hären, för att fortsätta
krigsrörelserna, Den 23 inträffade han i Spandau och den
27 i Alt-Brandenburg. Vid samma tid finner man, att Gustaf
Adolf, ledsen vid de evangeliska furstarnas dåliga vilja och
obenägenhet att understödja honom, på allvar blef betänkt
att återvända till Sverige och lemna befälet i Tyskland åt
Johan Kasimir eller Oxenstjerna.
Som Tilly aflägsnat sig till Thuringen, beslöt Gustaf Adolf
likväl att gå öfver Elben och fastsatta sig på fiendtliga sidan.
Den 29 uppbröt han från Brandenburg och kom följande dag
till klostret Jerichow. Der slog han en bro’öfver Elben till
staden Tangermunde, dit han den 3 Juli gick öfver. I början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
