Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie de Ujfolvy-Bourdon. Öfvers af C. A. Swahn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13
mest olikartade hufvudbonader, från baskirens skinnkantade
toppmössa ända till den bokariske köpmannens turban.
Yi skredo allt jämnt framåt i detta ofantliga karavanserai,
som jag afstår från att omständligt skildra. Så mycket kan
jag emellertid säga, att konstföremålen voro tunnsåddast der.
På denna marknad tillgodoser man framför allt de timliga
behof ven och magens pockande kraf. Men så hvardagligt detta
skådespel än är, blir det dock storartadt i denna gränsstad, på
samma gång en europeisk och en asiatisk marknad och hvarest
man gripes liksom af en aning om eri föryngrad verld, som
befinner sig i jäsning för en ny tillvaro. Hvilka äro de
förherr-skande instinkterna hos denna hop? Hvilken gemensam tanke
arbetar i alla dessa
hufvuden? Kommer en allmän ^ ^"~
känsla dessa hjertan att "* x ~ _ ~^
klappa? Skall denna
för-traf, bakom hvilken man
anar ofantliga horder, ännu
en gång närma sig
vesterlandet? Dessa dimmiga
gåtor, hvilka sysselsatte min
inbillning, förtätades
emellertid af den till 320 Cels.
uppgående kölden.
Klockan sju på aftonen
förde man mig i sällskap
med fru L.,
generalguvernörens i Orenburg dotter,
till moskén, som redan
röjts för oss genom sin
smäckra minaret, hvarifrån
mollan (presten) talar till
månen och fem gånger
dagligen utropar
bönestunderna. Den var upplyst med
anledning af vårt besök,
och ljusen skimrade genom
dess fönster. Den är en
förminskning af
Konstantinopel moskéer, har
cirkelrund form och en kupol
med vackra
bildhuggeriarbeten. Dess murar äro
af marmor och betäckta
med i guldbokstäfver
inristade tänkespråk ur
Koranen. Den uppfördes år
1810.
Sedan mollan önskat oss
välkomna och en lycklig
resa, bad han oss följa
med till hans bostad, som
låg endast två steg
derifrån. Yi tackade hjertligt
för bjudningen. Ett
ögonblick derefter inträdde vi
i en fyrkantig salong, som
var möblerad med stolar,
en hvilsoffa, kistor, en
ny-modig spegel samt en hel massa kuddar och dynor. Framför
soffan stod ett för servering af té afsedt bord och några stolar.
Yår värd bad oss äfven bese hans harem.
»Hvarför», sade han, »skulle jag inte visa Stjernans dotter
och hennes strålande väninna allt, hvad jag kan låta dem se?»
Med dessa ord öppnade han en dörr, som doldes af ett
hvitt linneförhänge, och lät oss inträda i ett annat ruin. Här
inskränkte sig möblerna till kuddar och en stor, mycket hög
säng utan förhängen. Två förtjusande qvinnor kommo oss
till mötes-, vi räckte dem, liksom en tredje, mollans moder,
hvilken dock var mycket äldre, handen. De åtföljdes af två
barn, af hvilka den åttaåriga flickan var lika vacker, som
hennes femårige broder var ful.
Kirgisisk sultan.
Yi återvände derpå till salongen, hvarest vår värd sjelf
serverade oss té och bjöd på en hembakad kaka af honung
och rismjöl, hvarefter torkade frukter framsattes.
Den följande dagen stego vi upp i minareten uppför en
mycket brant trappa, men belönades rikligen för vår möda
genom den praktfulla utsigten. Nedanför våra fötter låg staden
Orenburg,’ på den ena sidan Asien och de, som det tycktes,
ändlösa stepperna, och på den andra Europa, der järnvägen
syntes med sin järnlänk förena de österländska ödemarkerna
med den vesterländska civilisationen.
Då vi kommo tillbaka från minareten, gjorde vi
bekantskap med en museiman af tatarisk härkomst, herr Bektschurin,
hvilken sades vara en lärd
orientalist. Han beredde
oss det nöjet att få höra
en serenad, sådan den
brukar gifvas der, och
tillkallade för detta ändamål
en blind baskir, som bar
en af ett stycke vassrör
gjord flöjt. Den underlige
musikanten framlockade .
veka toner ur sitt
instrument och lät oss ’höra
melodiska nationalsånger,
hvilka visserligen voro föga
omvexlande, men utmärkte
sig genom en starkt
ut-preglad rytm. Sedan han
slutat blåsa, gaf min man
honom en rubel. Han
fattade den med ena handen,
strök den med den andra
och stoppade derpå ned
den i den ena af sina
stöf-lar - en besynnerlig börs,
det måste medgifvas -,
hvarefter han varsamt stack
in sin flöjt i ett fodral, som
liknade ett kinesiskt
paraply, och aflägsnade sig,
åtföljd af sina båda
vägvisare, hvilka, liksom han,
voro baskirer.
Den besynnerligaste
personagen i Orenburg är
Ku-dair, Kokands för detta
khan, hvilken af ryssarna
bevakas i denna stad. Yi
kunde emellertid icke få
se den afsatte herrskaren,
alldenstund han var*
illamående. Man sade oss,
att denna skugga af Nero
hade på några dagar
halshuggit tio tusen menniskor,
för att undertrycka en
resning, som utbrutit bland
hans undersåtar. Ryssland
har gifvit honom en lifstidspension af omkring elfva tusen kronor.
Fångenskapen synes dock icke hafva brutit hans vildhet.
Fingo vi icke sammanträffa med för detta khanen af
Kokand, så hade vi i stället den turen att få göra bekantskap
med en kirgisisk sultan - en välfödd herre, som sken af
prydnader och välbefinnande och visade sig särdeles nådig mot oss.
Han föreföll mig rättfram och hederlig, och i hans ansigtsuttryck
låg ingenting af denna gemena falskhet, som, efter hvad man
sade oss, är ett utmärkande drag hos Kudair.
Yi lemnade Orenburg den 8 Februari 1877 med våra
slädar fullastade af lifsmedel, pelsverk, oljelampor, ljus, ja,
äfven facklor, för den händelse vi möjligen komme på villospår
i nattens mörker. Yår i Petersburg anställde betjent är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
