Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forts. från sid. 3. Från Gustaf II Adolfs dagar. Antecktningar om konungens hof, han resor, familjeförhålladen m. m. Af J. M. (Åren 1630-1631.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Gustaf II Adolfs dagar.
Antecktningar om konungens hof, han resor, familjeförhålladen m. m.
Af J. M.
(Åren 1630-1631.)
(Forts. från sid. 3.)
L ort förut hade drottning Maria Eleonora anländt till
Tyskland. Efter att hafva tillbragt en lång och tråkig
vinter i Stockholm, fick hon på våren ändtligen
konungens tillstånd att komma ut till krigsteatern. Hennes otålighet
kände derefter inga gränser och gaf sig luft i häftiga uppträden
med riksrådet, som ej tidigt nog kunde skaffa de till hennes
värdiga utrustning nödiga medlen, allrahelst som hon måste
vänta till dess den stora undsättning, som detta år äfven
skulle utföras, blifvit utrustad. Under tiden förströdde hon
sig med tillredelserna till (en yngre) Ebba Brahes bröllop,
som i Maj firades på Stockholms slott. Prinsessan Kristina
skulle qvarlemnas i Sverige under pfaltzgrefvinnans vård,
hvaremot den sistnämndas dotter Kristina Magdalena skulle
medfölja drottningen.
I medlet af Juni kunde Maria Eleonora med sin talrika
svit samt riksråden Claes Horn och Johan Sparre begifva sig
ut till flottan i skären, dit åtföljd af hela det öfriga
riksrådet, som tog afsked. Den 16 Juni lyftade riksamiralen
Gyllenhjelm ankar från Elfsnabben och hade den 19
passerat Ölands södra udde, då en häftig sydvestlig storm
uppstod, som tvang drottningens skepp att den 20 ingå till
Kalmar, der hon sedan vistades på slottet, under det
Gyllenhjelm med den öfriga flottan fortsatte vägen till Peenemiinde,
dit han me i krigsfolket anlände den 25. Den 27 försökte
drottningen åter gå ut i sjön, men möttes följande dag å nyo
af en sydvestlig storm, som nödgade henne att åter ingå i
Kalmar sund och slutligen af sjösjukan att stiga i land på
Öland den 3 Juli, der hon öfver natten vistades på Skogby
och de båda följande dagarna på Ottenby. Ändtligen kunde
hon den 6 Juli åter gå om bord och afsegla, hvarpå hon
den 7 utan vidare äfventyr anlände till Peenemiinde,
derifrån hon den 9 på en galer färdades till Wolgast, i hvars
vackra slott hon derefter slog sig ned. Ännu skulle det
likväl dröja länge, innan hon fick träffa sin älskade herre.
Ty hon synes till sent på hösten fortfarande hafva vistats
i Wolgast, der hon för öfrigt den 14 Juli välkomnades
af pommerska sändebud och den 8 Augusti besöktes af
den brandenburgske kurfurstens jämte hertiginnans af
Croy söner.
Emellertid utvecklade sig händelserna till Gustaf Adolfs
förmån. Kejsaren begick det ödesdigra felet att anfalla
kurfursten af Sachsen, som var afvogt sinnad mot Gustaf Adolf
och ville bibehålla neutraliteten samt efter hvilken de flesta
andra protestantiska furstar och ständer rättade sig.
Härigenom nödgades kurfursten mot sin vilja att kasta sig i
konungens armar. Den första påkänningen härom fick Gustaf
Adolf i Werben och föranledde honom att redan den 14
Augusti, samtidigt med Tillys uppbrott till Sachsen, afresa
till Alt-Brandenburg, dit hären efter hand fick följa efter.
Sedan ett nytt bud från kurfursten derstädes träffat honom
den 20, framryckte han de följande dagarna till Koswig vid
Elben, der han den 24 inträffade. Följande dag inbröto
Tillys trupper i kurfurstens länder och hemsökte dem med
plundring och brand, hvilket föranledde sachsiska härens
återtåg från Leipzig till Torgau och en veckas
underhandlingar mellan Gustaf Adolf och Arnheim, hvilka den 2
September ändtligen afslutades med ett förbund, till följd hvaraf
konungen med svenska hären följande dag öfverskred Elben
vid Wittenberg. Den 4 på middagen anlände han till Dtiben,
dit sachsiska hären framkom samma afton från Torgau.
På morgonen den 5 gjorde kurfursten af Sachsen, i
hvilkens sällskap äfven kurfursten af Brandenburg kommit, ett
besök hos Gustaf Adolf, som mötte dem till häst, och vid
middagstiden mönstrades båda härarna, som blifvit uppställda
midt emot hvarandra. Derefter begåfvo sig furstarna till
konungens tält, der ett stort krigsråd hölls, i hvilket be-
slutades att gå löst på Tilly, som kommit till Leipzig, hvarpå
den brandenburgske kurfursten återvände till Berlin.
Följande dag marscherade båda härarna halfva vägen till Leipzig
och bivuakerade under natten på öppna fälten vid byarna
Wolkau, Krippehna med flera. På aftonen samlade konungen
sina högre officerare och höll for dem ett uppmuntrande tal.
Derefter red han omkring bland lägereldarna och talade
vänligt med soldaterna. Natten tillbragte han i en vagn,
tillsammans med Horn, Baner och Teufel, dels under slummer,
dels under samtal om morgondagens anfall.
Vid dagens gryning den minnesvärda 7 September
fortsattes marschen mot söder, svenskarna på höger hand,
sach-sarna till venster. Klockan nio varseblefs den kejserliga
hären på afstånd uppställd i slagordning. Trenne timmar
förgingo derpå, innan man hunnit uppmarschera i slagordning,
hvilken upptog en längd af öfver en tredjedels svensk mil.
Derefter börjades en ömsesidig kanonad, som räckte tvänne
timmar, hvarpå Tilly framskred till anfall.
Att här beskrifva detta ryktbara slag, hvars förlopp och
utgång torde vara allmänt kända, kan icke vara meningen.
Må endast nämnas, att konungen i början befann sig på
högra flygeln, som under Baners befäl slog Pappenheim ur
fältet, och derefter red till midten, hvarifrån han omkring
klockan fyra. eftermiddagen förde förstärkning till den i följd
af sachsarnas flykt hårdt ansatta venstra flygeln under Horn,
samt slutligen begaf sig tillbaka till högra flygeln, med hvilken
han kringrände fienden och bibragte honom det afgörande
nederlaget mot klockan sju eftermiddagen. Under natten
qvar-låg han på slagfältet. Den 8 gick han till det qvarstående
kejserliga lägret utanför Leipzig, hvarest den sachsiske
kurfursten äfven på aftonen inträffade från Eilenburg, den 9
till Merseburg och den 10 till Hålle, der han sedermera
vistades en vecka. Dit kom äfven kurfursten och hade en
sammankomst med Gustaf Adolf på slottet Moritzburg, der
de båda furstarna drucko brorskål och stiftade all god
förtrolighet, hvarvid. Öl-Göran till och med lofvade konungen
att förhjelpa honom till kejsarkronan - ett löfte, som han
likväl sedermera ej fann för godt att hålla. Det blef äfven
bestämdt, att kurfursten skulle inbryta i Böhmen, men
konungen gå till Timringen, för att iakttaga den till
Neder-Sachsen retirerande Tillys rörelser och uppslå sitt
vinterqvarter i Erfurt, dit drottningen äfven borde komma.
Händelserna skulle likväl foga annorlunda.
Den 17 September uppbröt Gustaf Adolf med svenska
hären från Hålle och tågade öfver Qwerfurt och Artern till
den vigtiga staden Erfurt, som den 22 för honom öppnade
sina portar. Den 23 red han kring vallarna och anordnade
nya fästningsverk, och den 24 höll han i sitt läger för stadens
myndigheter ett^ sedermera ryktbart tal. I Erfurt lärer
han af hertigarna af Weimar blifvit förmådd att ändra plan
och att, under Tillys frånvaro i nordvestra Tyskland, gå
öfver Thiiringer Wald och bemäktiga sig de feta, katolska
stiften i Franken. Öfver hufvud blefvo hans krigsrörelser
efter slaget vid Leipzig mera snabba och vidtomfattande, än
före detsamma. Redan den 26 September uppbröt han
derför åter från Erfurt, gick öfver Thuringer Wald (delvis
nattetid vid fackelsken), eröfrade den 30 9 Königshofen och
den 2 Oktober Schweinfurt samt stod redan samma dag
framför staden Wurzburg, som gaf sig den 4, under det att
Marienburg, det starka och sköna biskopliga residensslottet,
den 8 måste tagas med storm.
Men här hejdades tills vidare konungens framsteg, ty
Tilly anlände samtidigt från Nede**-Sachsen till Miltenburg
vid Main, sedan han under vägen sammanskrapat en ny och
öfverlägsen här. Under det tvungna stillaliggandet skötte
konungen diplomatien, ingick förbund med flera tyska furstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
