Print (PDF) - On this page / på denna sida - Spionen. (Efter en tysk ide.) Av --o-- - Huru stor är hennes hemgift?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spionen.
(Efter en tysk ide.)
l iden: förstår sig, »den gamla goda",,
Närmre bestämdt: våra stormaktsdaY,,
De, i hvilka nu en och hvar,
Som nödigt vill sina händer bloda,
Gör klokast i att för djupt ej loda; -
Kort: den tid, då vårt svenska järn
Brukades minst att i jorden köra,
Något mera till landets värn,
Mest, att i främmande grytor röra.
Scenen: dets grosse Vaterlanå,
Särskildt någon dess småstadshåla,
Sådan sig nu, intill minsta grand,
Hvarje turistfantasi kan den måla.
Sådant ett stycke petrifikat,
Konserveradt i tidens sprudel,
Som minner om både Hans Wurst och pudel,
Barbarossa och hanseat.
I stadens rådhus, i stora salen,
Är högqvarter för herr generalen,
En karla-karl - en karl hela da’n,
En klädd i kyller och knäfvelbårar,
En frost, som mången, för bondens vårar. -
Namnet? Stor sak!-Någon sueco-german.
Klirr af vapen. Och in i salen
Stiger en stelbent och ärrig kund,
Den manhaftige korporalen
För patrullen, som nyss gjort sin rund.
"Herr general! Yi en fånge föra,
Den kanske er lyster att sjelf förhöra;
Ty vigtig för visso är hans person:
Det är, för så vidt vi förstå, en spion.
Sådan åtminstone han betett sig:
Så långt, han nå’nsin förmått, han gett sig
Och koxade hit, från sitt gömda hörn,
Tills, de andra hans sinnen förgingo,
Och vi, som sakta oss smugit, fingo
Lyckligt och väl i vårt våld munsjörn.»
"För honom hit!"-Det sker. - Jag lofvar,
Der vid lag, att man gjort sin flit!
Fångens händer, af visligt nit,
Fått sig re’n ett par säkra klofvar.
Att på benen ej black också
Satis, bör vår undran ej alls betinga,
Ty vår man tör haft svårt att springa,
Desto mer, som han fj kunde stå.
Sjunken på golfvet, en maktlös massa,
Stackars gråskägg, ett mål han låg
För blickar grymma och ^jckar hvassa;
Men sjelf han endast på dommarn såg.
Såg han ej snaran och grafven gapa?
Hvad, då hopp ej om skoning fanns,
Mäktade blickens så klara glans,
Mäktade flamman på kinden skapa?
"Fånge, du äger att dig försvara!"
- "Så vill jag då för er förklara,
Herre, hvi hit jag kommen är.
"Kristians af Braunschweig galna skara
Föll en afton - det kan så der
Fjerdedels seklet tillbaka vara -
Öfver vår by, som ej gjort den för när.
Qvinnan min såg jag förgås i lågan,
Men min parfvel, en hurtig en,
Hur med honom det gått, är frågan:
Nog, att ej hittills han setts igen.
Hur i verlden jag kastats vida,
Aldrig hörde det upp att svida,
Aldrig läktes mitt hjertesår. -
Nu i kejsarens här jag står,
Den, som lägrad vid dessa vallar
Ligger - ni det vet - se’n i går,
Först på vägen, hvad ni er. kallar,
Hörde jag, herre; och namnet är
Just det samma, som sjelf jag bär!
Nätter, som da’r, det förföljt mitt öra,
Och att stjäla af er en skymt
-- Straffades stölden nu än så grymt -
Var det första, jag här måste göra.
Så jag, maktlös af gäckadt hopp,
Fanns och greps af er väktartropp,
Nu dock redo för dödens smärta,
Derest ni - ty jag ser, ni bar
Panna och blick af er mor - i ert hjerta *
Saknar rum för en svunnen far!"
Här - det finner man - gjorts behof
Mindre af lag, som var strängt drakonisk,
Än af visdom, helt salomonisk.
Doinmaren kände det. Han begrof
Djupt i händernas par sin panna -
Tankarna flögo och flögo hän,
Fåglar likt, som ej vilja stanna,
Förr’n de hunnit sin hembygds trän.
Mer än blott trän. Han såg blommor springa
Fram vid båd’ solens och bäckens kyss;
Drömde, att sträckt i gräset han nyss
Hörde hjordarnas klockor klinga ...
Så minuter förgå. Han än
Tiger still; men hans blickar hänga
Ifrigt vid gubbens drag, liksom den,
Som söker att genom ruiner tränga
Fram till den forntidsskatt, de stänga.
--"Hvad min käraste leksak var:
Gamle, om du det vet, du svare!»
-. "Skulle jag glömt din tame stare,
Skulle jag Atis glömt?" - ^Min far!" -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
