Print (PDF) - On this page / på denna sida - Vandringar i Högvogeserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vandringar i Högvogeserna.
Jag hade, berättar den bekante reseskildraren
Berlepsch, under strömmande regn genomvandrat den
R=feW gamla staden Strassburg, besett dess herrliga
domkyrka och dervid med möda afsnäst efterhängsenheten hos de
vägvisare, hvilka stryka omkring på den stora platsen framför
kyrkan och liksom roffåglar störta sig öfver främlingarna.
Ändtligen satt jag lyckligt och väl i kupén, för att fara
till Saarburg. Yägen från Strassburg till Saarburg är
särdeles vacker.^ Man far först genom en med kullar beströdd
och med träd rikt bevuxen’ ängsmark ända till Zabern. Der
genomskär järnbanan Yogesernas sträckning, och nu omvexla
en mängd präktiga landskapsbilder.
Saarburg ligger deremot i en helt flack trakt.
Postvagnen till Alberschweiler, målet för min färd, hade redan
afgått. Det återstod således intet annat, än att till fots till-
ryggalägga de sjutton kilpmeterna, och detta var uiider
regnet, som nyss börjat nedstörta i strömmar, ej någon
särdeles angenäm uppgift. Jag uppspände således den stora, hvita
målarep ar aplyn och marscherade tappert åstad. En
poppelallé, som aldrig tycks vilja taga slut, regnväder och .djup
smuts äro tre saker, som just ej, höra till behagen vid en
fotvandring. Slutligen träffade jag på ett fordon med tomma
ölfat och framkom, tronande på ett af de sistnämnda,
ändtligen till Alberschweiler. Derifrån företog jag mina ströftåg
i sällskap med en vän.
Alberschweiler ligger vid foten af Högvogeserna, i den
röda Saars floddal, söder om Saarburg. Till höger och
venster uppstiga höga, skogbevuxna berg. Folket talar allmänt
franska, och jag har ingenstädes på skyltarna läst ett tyskt
namn. Flera stora glassliperier finnas, hvilkas arbetare
erbjuda en högst originell anblick. Vid Slipningen af de stora
speglarna användes ett slags jord af en högst intensiv röd
färg, som fäster sig öfverallt vid arbetarnas kläder, ansigte
och händer, så att jag vid första åsynen af en sådan man
lifligt erinrades om medeltidens rödklädda skarprättare.
Genast dagen efter min ankomst utstyrde jag mig i j
ägt-väska och gevär. Det bar t af längs utefter dalen, till
mötesplatsen. Der infunno sig alla först männen från sina, till en
del ganska aflägsna,’ skogsdistrikt, ett muntert, grönrockadt
sällskap från alla delar af Tyskland. Desslikes skallfolket,
idel infödda, af hvilka några hade namn för att vara
tjuf-skyttar.
Så bar det gladt af uppåt bergen i den soliga
höstmorgonen. Ändtligen voro vi på ort och ställe, platserna
bestämdes och snart gick skallgången lös. Det stod ej länge
på, förr än hundarna funnit spår. Då ljöd drefvet muntert
genom den vackra, högstammiga bokskogen, der emellan skall-
karlarnas skri, samt än här, än der en knall, som väckte
andlö&a ekon,
Sannerligen ett lustigt lif! Der något villebråd fällts,
ljödo smattrande signaler, hvilka varierade allt efter bytets
beskaffenhet. Derefter antändes en eld på en stor, öppen
plats i skogen, bössor och väskor hängdes i träden och
jagt-knifvarna karfvade nu helt fredligt i korfvar och fläsksidor. Så
fortgick det hela dagen, alltid i den vackraste-skogen, både
den glesa och täta.
Här -ligga äfven på hvarandra väldiga stenmassor. En
dylik klipphög se vi på vår bild. Stället heter "Nidsch»
och skall der fordom hafva stått en borg, om hvilken
numera blott dammiga pergamentsurkunder i Metz? arkiv veta
förmäla. Ti stiga dit upp. Här är en präktig syn att skåda.
Euiidt omkring, sä långt ögat når, mörka, skogbeklädda berg
i skimrande soltöcken. Ingenstädes skymtar spetsen af ett
kyrktorn mellan träden. Blott här och der eller der ved-
Bilder från Högvogeserna.
1) Träforsling. 2) Dagsberg sedd från Zorndalen. 3) Klipp-parti af Nidsch vid Alberschweiler. 4) Eldstad hos en lothringisk bonde. 5) Toppen af »Grossmann».
6) Lothringisk bakugn. 7) Hvila efter-Jagten. 9) Träskomakare i skogen. 9) Skogvaktare och vildtjuf.
Sv» Familj-Journ, 1882,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
