Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Perbergs grufvor
- Logogryf. Av Åke.
- Fysikaliska lekverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmel. Han drömde då, att han sof på en stor skatt. Då
han vaknade och undersökte det berg, på hvilket han tagit
nattläger, fann han der ett riljt järnmalmstreck. Peter
lät berätta denna sin uppgift för konungen, som, då uppgiften
befanns sann, gaf honom nåd, och nu voro Petersbergs
eller Persbergs grufvor upptäckta.
Albrekt Segerstedt.
*
Logogryf.
Jag ifrån jordens innandömme stammar,
Men ofvan jordens grus mitt hemvist är.
När qvällens sol vid vesterns portar flammar.
Och berg och dal i purpurmantel klär,
En stilla hafsvåg frän min trånga kammar
Till jordens söner fridens budskap bär
Och tanken ifrån jordens strider manar
Till fadershemmet, som din ande anar.
Af elfva runor’nu jag tänkte gifva
Till gissning ett och annat - pröfven på!
Nog finnes lätt, hvad qvinnan ej kan blifva.,
Ja, lika lätt, som jag det tryggt kan spå.
En potentat, som fordomtima körde
Ohindradt fram så öfver berg som dal.
Ett ord, som menskovännen ofta hörde,
Följdt af den tår, sig nedför kinden stal.
Det, hvaraf fåfäng man så gerna skryter,
Fast han det ej förvärft mer än sitt namn.
Hvad skeppar’n fruktar, när hans skuta flyter
Med lasten stilla fram, än långt från hamn.
En hufvudprydnad, som blott några äga,
Men för hvars skull mång’ tusen spillt sitt blod.
Maskin, som lyfter mer än jag kan säga.
En sak, som finns i hvarje hökarbod.
En ljusets tjenare, fast svart som natten.
Hvad lefnads tiden dock för visso är.
Ett vapen, icke okändt ens af katten.
Hvad flickan gaf åt barndomsvännen kär.
För Islams son en ledare på färden
Mot evighetens sällhetsfyllda strand.
Hvad sällan någon finner här i verlden,
Men väntar i ett annat, bättre land, .
En hafvets mö, som med sin trolska ostämma
Så mången söft på svala "bolstrar blå".
Hvad nog af dig har blifvit satt i klämma
Och nyttjas här och der och då och då.
Ett höghvälfdt rum, der månget knä sig böjer,
När sinnet är af sorg till jorden tryckt,
Och hvad der ofvan för sig ofta höjer,
Ett jätteverk af menskohänder byggt.
Hur nämns gudinnan, hvilken håller väfven
Af ödets trådar samman i sin hand?
Hvad höres snattra ibland gröna safven,
Och någon gång ibland också på land?
HvadQ stiger upp ur andaktsfulla hjertan
På sångens vingar mot en annan verld?
Hvad var den man, som ej fick rö för smärtan?
Hvad är för handelns idkareoen härd?
Hur namnes bryggan, som från jordens dalar
Oss leder upp till himlens ljusa säl?
Hur kallas den, som mycket gyckel talar?
Hvem är en tolk för glädje, som för qval?
Hvad lefver obemärkt sitt lif i jorden,
Fast verkningarna synas ofvan på?
Hvad sättes vid kalaser främst på borden
Och smakar godt, såvidt jag kan förstå?
Hvad slumrar tyst i horn och hvad i strängar
Och vaknar blott berördt af mun och hand?
En kökskonstnär, som gifves många slängar -
Hur kallas han, du nog det hört ibland?
Hvad är som hjelper till att fasta muren v
I sekler trotsar tidens skarpa tand?
Hvem var, som fånge blef i jungfruburen.
Och frälstes "af en bålstor kämpes hand?
En färjekarl, som utan tredska fraktar
En hvar, hvars bana skär hans djupa flod?
Ett sinnrikto ting, som man hvar dag betraktar.
Hvad uppå åkern för’s till bondens böd.
Hvad gnagde hunden jrå der uti hagen?
Ett annaVdjur. som sågs der mången gång
På bete gå den vackra sommardagen. *
En hafvets son, mest lika bred som lång.
En farkost, hvilkens like aldrig funnits
Och aldrig finnas skall uppå var jord.
Det, hvarmed både ondt och godt har vunnits.
En liten stad uti vår höga Nord.
En större stad, som tillhör "solens broder" -
En storhet, som du nog hört talas om?
Och en af Europas vackra floder.
En konsul, hvilken herrskade i Rom.
Hvad säkert hvarje men’ska tror sig vara,
Fast aldrig någon det tillräckligt är.
Hvad den ju känner, som är stadd i fara.
Hur vägen är, som först till målet bär.
Hvem tolkade för längese’n i tiden
För grymme kungen sina bröders nöd?
Ett dödens redskap, som i djupa friden
Har samma röst, som då det gäller död.
Hvad hvar, som bar den vilde, röde mannen
Så tyst och pilsnabbt på hans hemlands flod?
Hur syntes han, den ödslige savannen,,
Der intet trädooch ingen buske stod?
När regnet ifrån himlen strömmar neder,
Hvad är det lugnt och godt att äga då?
Men nu lär tålamodet tryta eder,o
Och det är ingenting att undra på.
Åke.
*
Fysikaliska lekverk.
Ett lika öfverraskande, som underhållande
experiment, hvilket är lätt utförbart och tillika
åskådliggör jämnvigtslagens natur, är följande:
Man. tager en vanlig nyckel, i hvilkens rör
man insticker en bit metalltråd, i hvars an-
dra ända, böjd i rät vinkel nedåt, man medelst
ett snöre starkt .fastbinder en lång lineal af trä
och fäster i dess nedre ända en vigt om femtio
till ett hundra gramm. Blir då nyckeln, såsom
vidstående teckning utvisar, uppsatt på en i bor-
det inslagen knappnål, så uppbär denna de sam-
manbundna föremålen, då döt helas tyngdpunkt
befinner sig under hängpunkten.
Ett annat experiment är utförbart på grund af
lagen för svag, rneu fortsatt, rörelse. Öfver två fem-
öresslantar på ett bord, täckt med duk, ställer man
ett glas, såsom teckningen här bredvid angifver,
och midt under glaset, oberörd af de andra, en
tioöres-slant. Blir nu någon, som ej känner till
sättet, uppmanad att framtaga tioöres-slanten,
utan att beröra den eller bortlyfta glaset, så
står han helt naturligt rådlös inför fleii skenbart
olösliga uppgiften. Emellertid behöfves blott en
liten skrapning med ena nageln på duken, for
att lösa gåtan. Dukens elasticitet öfverför nä-nin-
ligén den af skrap ningen frambragta rörelsen xiå
slanten, som till följd deraf, utan att af någon
vidröras, glider fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0043.html