- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
56

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stigmannagrottan. Efter en folksägen af Gubben Noach. - I nattens timma. Poem av F. Barthelson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En klar ljusflod strömmade fram och upplyste de närmaste
föremålen.

En skarp strid, en strid på lif och död uppstod nu
mellan de anfallande och stigmannen, men slutligen segrade
de förra. Esbjörn sjelf försvarade sjg med förtviflans mod,
men när han märkte att allt var förloradt, sprang han
hastigt öfver till andra sidan och kastade sig i den vildt
brusande strömmen, i hvars grunda hvirfvel han snart
försvann.

Den gamle fältöfversten började nu närmare undersöka
grottan. Snart fann han ock sin dotter, som blek och
darrande sjönk på knä för honom.

»Fader, förlåt mig, ty jag är oskyldig", stammade hon
med hopknäppta händer. »Man tog mig med våld, och jag
har icke kunnat fly.»

Derefter reste hon sig upp och föll sin gamle far om
halsen. Tårar darrade i bådas ögon - och allt var glömdt
för återseendets ljufva glädje.

*



I nattens timma.

luntorna fördjupad låg
’ Den gamle advokaten vaken,
Tills ändtligt han ett kryphål såg
För ändrings vinnande i saken.

Med handen han för pannan for,
Den kändes tung från qvällens gille:
nlh, Finkelbom! du är dock stor!
Du är ett sannt juridiskt snille!

Du mot kontant rätt mången hjelp t,
Som darrat för missgerningsbalken!»
Han mumlade. Men dem, han stjelpt,
Han nämnde ej, den gamle skalken.

Snart sjönk han mot sin hufvudgärd,
Ty hjernans krafter hade domnat;
Hans ande var i drömmens verld,
Och Kurre vid hans fötter somnat»

Men plötsligt, för en råttas skull,
Till jagt den trogne Kurre väcktes,
Och vid att stolen föll omkull,
Hans herre i sin dröm förskräcktes.

Han.tyckte, sig förföljd af en,
Som ville hämnas oförrätter-,
Med knuten hand och naket ben,
Han häftigt sig till motvärn sätter:

»Jaså, min värde herr klient,
Ni talar om förrådda chancer!
Men vänta! här finns argument:
Momenter, balkar och instanser!» . . .

Det finns på jorden ingen frid-,
Det ar den gamla, kända lagen;
Det är för varandet en strid,
Om natten likaväl som dagen.

F. Barthelson.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free