Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie de Ujfolvy-Bourdon. Öfvers. af G. A. Swahn. (Forts. fr. föreg. häfte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
61
lopp är förtjusande, med de många små öarna och de invid
stränderna liggande, pittoreska Mbitkorna. Floden är stundom
så bred, att man knappt kan urskilja dess båda stränder på
en gång. Här och der sågo vi betande hjordar.
Hållplatserna äro bättre och hafva, ehuru de uppförts af
jord, åtminstone två rum att erbjuda den resande. Dörrarna
och fönsterna äro försedda med gardiner. Divaner af jord äro
anbragta invid väggarna och skänka en någorlunda dräglig
hvila, om madrasser läggas på dem.
Till höger och venster om oss sågo vi ganska egendomliga,
icke inhägnade begrafningsplatser. Öfver de rikas grafvar äro
uppförda ett slags fyrkantiga portiker, med ingången i midten.
De äro af olika storlek, mer eller mindre rikt utsirade,
men alla af
soltorkad lera.
Innan vi anlände
till Perofski, en
liten stad, lik
Kasa-linsk, antog
landskapet småningom
en gladare pregel.
Vi träffade
derunder en mängd
kringströfvande kirgiser.
Männen redo
belåtna på sina
hästar eller kameler,
hvilka
sammanbun-dits medelst genom
deras näsborrar
dragna rep och af
hvilka den siste bar
kibitkan, familjens
flyttbara hus,
hvaremot qvinnorna
gingo bredvid och
ledde djuren.
Då vi lemnade
Perofski, berättades
det för oss, att på
ett afstånd af tre
mil från staden tre
tigrar dödats under
veckans lopp. Den
ryska regeringen bar
utfäst tjugo rubel*
för hvarje skjuten
tiger och skänker
skinnet åt jägaren,
som säljer det för
tio rubel.
Vi togo oss fram
på vår färd så godt
vi kunde från den
ena hållplatsen till
den andra;
öfver-svämningarna voro
oss dock till stort
men. Man sade .oss, att två mil framför oss stod vattnet så
högt, att vi måste skicka bud till närmaste hållplats, för att
der hemta hjelp. I slutet af en hålväg, der marken täckts
med trä och halm, varseblefvo vi också mycket riktigt en
tillfällig sjö. Sedan vi förgäfves sökt öfvergå den, måste vi
stanna och vänta ända tills man sent på aftonen från den
hållplats, vi sist lemnat, anlände med hästar och sålunda bragte
oss ur vår förlägenhet.
Denna dag och den följande passerade vi flera gamla
jordfästningar, såsom Sena-Kurgan, Jani-Kurgan och Sauran.
Omsider närmade vi oss Turkestan, och med det inträdda
klara vädret kunde vi beundra det vackra Kara-tau-bergets
snötäckta toppar i deras fulla skönhet. Intrycket deraf var
* l rubel = 2 kronor 80 öre.
En sart och två kirgiser.
i sanning storartadt och höll oss i någon mån skadeslösa
för den enformiga utsigten på de oändliga stepperna, dem
vi återfunno på andra sidan Jani-Kurgan. Men här hade de
ett helt annat utseende; de började redan kläda sig i en af
oss med glädje helsad grönska.
Ännu en flod måste vi öfver, innan vi uppnådde Turkestan.
Der funno vi en mängd kameler, som tillhörde en ofantlig
karavan. Ända till midjan nakna karlar stodo ute i vattnet
och drefvo under höga rop djuren öfver till motsatta stranden.
Andra läto oss stiga upp i en af dessa ofantliga kärror, som
kallas cvrla; sedan instufvades vår packning och vi foro utför
stranden, hvarifrån en ryttare framför oss red ut i floden, så
att han, i fall det ’behöfdes, kunde hjelpa oss.
Turkestans
underverk är den så
kallade
Hasret-moskén, en ofantlig
hvalf basilika med
ett rätt ståtligt torn
på hvardera sidan.
Hvilken präktig
anblick, då allt var
beklädt med
gnistrande emaljeradt
tegel och det hela
om-gafe af en skimrande
gloria! Nu äro, ty
värr, des^a tegel till
största delen
försvunna och deraf
återstår endast så
mycket, att man
kan få en
föreställning om den forna
herrlighet en. Vi
inträdde genom en
port, hvilken syntes
något oansenlig, då
man jämnförde den
meid byggnadens
o-fantliga storlek.
Prester af alla åldrar
och barn voro
uppställda på ömse
sidor om ingången.
Det inre är i sitt
slag lika vackert,
som det yttre, och
utgöres af en stor,
fyrkantig sal med
ett högt hvalf, hvari
rikt smyckade
små-celler blifvit
anbragta. Hvalfvets
arkitektur, som tillåter
ljuset strömma in i
små flöden,
utmärker sig genom
lini-ernas harmoni. Den, som uppförde denna byggnad, var en man
med både snille och smak. De stora linierna öfverraska genom
en häpnadsväckande djerfhet, och äfven detaljerna äro
behandlade med den största samvetsgrannhet. Midt i salen står
en ofantlig kittel, hvari fordom tillreddes pilgrimernas måltider.
Framför denna kokapparat befinna sig, närmare ingångsporten,
två stora ljusstakar af brons. Metallen är arbetad med mycken
konst; man ser ännu derpå spår af ett emaljlager, som
säkerligen måtte hafva höjt deras skönhet. Får offras nu framför
dessa stakar af de kirgiser, hvilka icke blifvit välsignade med
barn, i förhoppning, att deras slägt icke skall dö ut.
I salens bakgrund varseblifva vi en port, hvilkens
träsnide-rier och emaljerade metallarbete äro äkta konstverk. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
