Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hushållets debet och kredit. - Missförstånd. (Tecking af Albert Hendschel; se sid. 79.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lida eller blir skuldsättningens väg beträdd – under sådana
förhållanden den säkraste vägen till undergång.
Grunden för hvarje hushållsplan utgör inkomsten. Att
beräkna den, tillhör vanligen mannen. Han måste veta, huru
stort belopp han kan anse som säkert, och han måste beräkna,
huru mycket tillfälligtvis eller möjligen kan inflyta. Klokheten
bjuder honom att ställa den tillfälliga inkomsten låg. Det
blir sedan mycket behagligare att begagna ett öfverskott, än
att fylla en brist. Så tillhör det honom att afräkna, hvad
han behöfver för sin affär, sitt handtverk, sin lifförsäkring,
hvad som åtgår till hyra, skatter, ränta eller
skuldafbetal-ningar och enskilda behof, skolafgifter,- läkarearvode och så
vidare. Sedan är hushållets budget lätt reglerad. Får
husmodern månadspenning, delar han återstoden af de
beräknade inkomsterna i tolf delar-, får hon veckopenning, delar
han^ den i femtiotvå.
Dermed har Tion sin
inkomst gifven och nu
börja hennes
omsorger och ansvar.
Vi hafva ett
gammal ordspråk, som
lyder: »Det är en stor
konst att få debet och
kredit att gå jämnt
i-hop.» Det är allt för
många, som förgäfves
sökt lösa det
problemet. Ja, det kan väl
sägas, att den konsten
är svår, men endast
för slarfvarna. För
den ordentlige, för
den, som icke
afsigtligt vill framkalla
svårigheter, obehag och
olyckor för sig sjelf
och de sina, är den
konsten dock icke
svårare, än hvarje annan
sak, som ingår i och
bestämmer ett
regelbundet lif. För den
omtänksamma
husmodern är den också lätt,
men endast med
vilkoret, att hon
kontrollerar inkomster och
utgifter genom en
ordentlig bokförin g,
hvarmed man dock icke
alls behöfver
underförstå ett inveckladt
bokhålleri. Det är icke
nog med, att hon till
exempel vid månadens
slut gifvit ut sin
månadspenning. Februari är tre dagar kortare än Oktober.
Men dervid har hon icke blott att taga hänsyn till, att hon
i Oktober har en tiondedels månad mer att betäcka med sin
månadsinkomst, än i Februari, utan jämnväl, att vid vinterns
inträde åtskilligt måste anskaffas, som vid mi d vintern icke kan
erhållas, åtminstone icke lika billigt.
Nu stå vi inför ett sakförhållande, som kanske mäktigast
talar för nödvändigheten af en kontrollerande bokföring. En
sådan innebär nämnligen en otroligt kraftig sporre till
sparsamhet, ty hvarje antecknad utgiftspost predikar derom.
Utan att allt blir sparadt, som sparas kan, huru skall
en husmoder reda sig? Huru skall hon kunna klarera
behofven i Oktober, om hon slutat årets föregående månaders
räkenskaper med att inkomster och utgifter gått jämnt ihop?
Och hvilken känsla af olycka skall ej gnaga hvarje husmoder,
hon må hafva ett större eller mindre hushåll sig anförtrodt,
när hon blott tänker på de många oförutsedda tillfälligheter,
lifvet åt en och hvar medför, om hon har låtit hela sin
hushållskonst styras af den enkla regeln att "lefva från hand i
mun»! Det är tusendens och åter tusendens välfärd, som
körts all verldens väg af denna lättjans och lättsinnets
vishetsregel. När svårigheterna komma och nöden står
obeveklig för dörren, är det en klen tröst att kunna säga:
»ingenting har utgifvits onödigtvis», hvilket vanligast kan
öfversättas med: »endast det behöfliga har blifvit tillgodosedt». Men
en god hushållning regleras icke efter de elastiska behofven,
utan efter de gifna tillgångarna, ty det är icke inkomsterna,
som bero på tycket och viljekraften, utan allenast utgifterna.
Liksom en klok husfader vid bestämmandet af hushållets
budget afsätter åtminstone något till en reservfond, så måste
alltid en klok
husmoder söka inbespara så
mycket, att hon,
oförtänkt ställd inför
oförutsedda, nödvändiga
utgifter, har medel till
deras betäckande.
Huru trygg är hon icke,
om hon alltid har
åtminstone en
månads-penning orörd i sitt
kassaskrin!
Derigenom undviker hon,
utom många obehag,
skuldsättning af
nödtvång, som visserligen
är mindre förkastlig,
än om den framkallas
af lättsinne, men till
sina följder dock
vanligtvis lika farlig.
För att emellertid
en husmoder skall
kunna komma j denna
trygga ställning – vi
upprepa det –, måste
hon föra nödiga
räkenskaper, hvilka äro
på samma gång
hennes kontrollör och
läromästare. JJsfigapcm
gifver det eaä jfcet
henne mera faffeöska
lärdommar för ett
köiamande, än hvad
hennes erfarenhet och
minne förmå samla
och bevara.
Derigenom lär hon sig handla
systematiskt och med
möjligast bästa
beräkning. Derigenom
undviker hon obehaget och förlusten af upprepade misstag.
Derigenom har hon ofantligt lätt att tillbörligt dela sina tillgångar
mellan det nödvändiga, det nyttiga och det nöjsamma.
Derigenom blir hon, hustrun, hvad som alltid är hennes högsta
prydnad och ära, en god och omtänksam husmoder, som
tryggar hemmets trefnad och de sinas lycka.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
