- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
77

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen. - I Lübeck.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tyst! Hvad är det för ett eget, sjungande ljud, jag
hör? Fort, det är bien, som svärma! Farväl, mossbänk, jag
måste åstad och jordkasta dem! Ye mig, om jag skulle vara
nog äreförgäten att glömma mina pligter för mina dr ömmerier!
Der kommer mormor från Linderoth och allt! "De
verlds-bestyren, de verldsbestyren!" Jag kommer allt hvad jag
hinner, mormor! . . . "Bägge händerna fulla af sand och i
höjden med den!" Behöfs icke. Bien måtte förstå, att det
är söndag, de- också. De sätta sig redan - i den högsta
fura, de se, sin vana trogna. Se, huru grenen börjar gunga!

Det var en dugtig svärm. Vi få taga en stor kupa och
skicka en karl dit upp med henne. Men kyrkfolket kommer
ju redan. Jag springer och möter "de våra".

"Hvad ser jag! Du har verkligen ett och annat
silfverhår redan. De synas så väl i solskenet, just som du
sitter nu."

Det är en älskad röst, som så talar.

Hvad, grå hår? De voro guldgula i detta ögonblick . . .
Jaså, jag sitter vid en enbuske, och solen sjunker...

Anna A.

*



I Lübeck.

en roll, staden Lubeck, såsom den främste i
Hanseförbundet, spelat i vårt lands historia, och det
inflytande, den haft
på våra öden, enär dessa
genom det liibska rådets
tillskyndelse - den åt
Gustaf Eriksson Wasa
lemnade hjelpen -
menskligt att dömma, styrdes
in på nya hjulspår,
ledande från den
afgrunds-rand, dit Kalmarunionen
drifvit Sverige; den
intima och regelbundna
kommunikation, som i sekler
ägt rum mellan vårt land
och den nu öfver sju
hundra år gamla staden
vid Travefloden, der i
långliga tider största
delen af Sveriges
utrikeshandel var koncentrerad-,
den omständigheten, att
Liibeck merendels alltid
är den plats, der den
utrikes resande svensken
första gången beträder
främmande jord och
mottager de första och
varaktigaste intrycken af
andra förhållanden, än
hemlandets - allt detta och
mycket mer under det
förgångna gör, att staden
Lubeck för oss äger ett
större och särskildare
intresse, än någon annan
fremmande stad i verlden.
Men äfven utan allt
detta, det vill säga sådan
den nu är, i kommersielt
hänseende nedsjunken till
så godt som endast spe-

ditionsort, med omkring fyrtio tusen invånare, har denna
stad åtskilligt af intresse att erbjuda hvilken främling som
helst. En flägt från "gamla tiden" slår der till mötes,
men icke blott en flägt, utan så godt som hela staden
talar om ett länge sedan förgånget, och ett större och
betydelsefullare, än det nuvarande. Sådana medeltidsgator, med
solida, präktigt utstyrda gafvelhus, som man finner i Lubeck,
kan man endast söka motstycken till i Danzig, Nurnberg och
Augsburg. Visby har blott några få lemningar af dylika,
Stockholm ännu färre.

Äfven på befolkningen ligger en prägel af denna gamla
tid, ty hos den, intet samhällslager frånräknadt, råder i högre

"Holstenthor".

grad, än flerstädes, huslighet, god familjanda, patriarkaliska
seder och en enkelhet i lefvernet, som fört med sig sina

goda, aldrig uteblifna
följder, bland andra en trygg
ekonomisk existens. Det
må också, såsom
tillhörande denna befolknings
karaktäristik, här
anmärkas, att stadens kyrkor
vid gudstjensterna alltid
äro fyllda af fromt
lyssnande åhörare, medan
källarlifvet företer ganska
ringa liflighet och
schwei-zeri-kulten, med dess
musikaliska "fröjder", hvilka
med raseri, snart sagdt,
omfattas på så många håll,
der ej räknar tillhängare i
något nämnvärdt antal.
Staden söker sålunda
åtminstone på ett par
områden - och icke de minst
vigtiga – bibehålla en
stormak tsställnin g, hvilken
också med aktning blifvit
erkänd af tyska
sedemålare.

Bland märkligare
byggnader i staden står
rådhuset vid stora torget
främst. Det är en
gammal, präktig byggnad i
forngötisk stil.
Maria-kyrkan, med sina två, fyra
hundra fot höga, torn, är
också ett byggnadsverk,
som förtjenar
uppmärksamhet, mindre dock för
formernas storslagenhet,
än deras ädla, harmoniska
stil. En annan byggnad,
till hvilken vägvisaren
äfven gerna leder främlingen, är "Holstenthor". Midt i vänligt
tilltalande parkanläggningar står detta vackra och storartade
byggnadsmonument, ett stumt vittne om stadens ärorika
forntid.

Denna port af rödt tegel, hvilken ock räknas bland
Liibecks förnämsta prydnader i byggnadsväg, jämte stadens
stora torg, med rådhuset till höger och Maria-kyrkan i
fonden, återgifvas nu här i de teckningar, hvilka läsaren
har för ögonen å denna och föregående sida. En utförligare
skildring af Ltibecks öden och historiska betydelse återfinnes
sid. 244 och 257 i femte och sjette banden af denna
tidskrift.

E-g.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free