116 (Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafne's förvandling. Af Ovidius. Öfversättning i originalets versslag.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DAFNE’S FÖRVANDLING.

Af Ovidius.[1]
Öfversättning i originalets versslag.

Dafne, penëiska mön, var deliske guden Apollo’s
första kärlek, ej tänd af en slump, men af hämnden hos Amor.
Deliern, stolt att Pyton han fällt, nyss barnslige skytten
Skådat hur åt sig strängen han drog för att spänna sin båge.

5.
"Hvad, sjelfsvåldige pilt! gör du med vapen, som passa
Endast för modiga män? Se, mig de höfvas, som säkert
Vilddjur träffa förmår och förmår att fiender träffa;
Mig, som fällde med pilars mängd den svällande Pyton,
Hiskliga draken, som plogland täckte med giftiga buken.

10.
Att med din facklas eld upptända flygtiga lågor,
Vare dig nog: tillegna dig ej mm idrott och ära!" –
Amor honom till svar: "Allt träffe din pil, o Apollo!
Dig jag träffar med min. Och ju mer det, som lefver på jorden,
Underlägset dig är, ju högre är min än din ära." –

15.
Sagdt, och han ilade bort, och luften med susande vingslag
Klöf han och stannade snart på Parnassens skuggiga höjder.
Der två pilar af motsatt art han tog ur sitt koger,
En, som kärleken tänder, och en, som förqväfver all kärlek.
Den, som tänder, är smidd af guld; skarpt spetsad den blänker;

20.
Den, som förqväfver, bär bly i sitt skaft och dess ända är trubbig.
Dafne för denna blir mål, men den förras mål blir Apollo.
Genom hans merg och ben djupt tränger det sårande skottet.
Genast af kärlek han grip’s. Hon skygger vid namnet af kärlek:
Lycklig i skogarnas djup och med bytet af dödade vilddjurs

25.
Hudar, hon finner sin lust i att likna den kyska Diana.
Praktlöst fäster en bindel ihop oordnade håret. –
Många till Dafne ställde sin bön; hon de bedjande flydde,
Talte ej män, jungfrulig och stolt och i lundarnas gömslen
Obekymrad om brudlig fröjd, om Hymen och Amor.

[1] Till deras tjenst, som icke läst grekiska eller latin, må här några små förklaringar meddelas:
Ovidius, snillrik romersk skald, samtidig med kejsar Augustus och död år 17 efter Kristus; bland hans många skrifter märkes "Metamorphoses" (Förvandlingarna), behandlande stycken ur den grekiska och romerska gudasagan.
-- Versen 1: Penëisk, här lika med: dotter af Penéus, en flodgud i Thessalien (norra Grekland).
-- Apollo, solens, musikens samt skalde-, läkare- och siare-konsternas gud,
uppfinnaren af bagskjutning och utrotaren af odjur. Såsom född på ön Delos kallas han "den deliske guden" och "deliern".
-- V. 2: Amor, kärlekens gud, ett bevingadt barn, utrustadt med pilbåge och fackla.
-- V. 3: Pyton, en ofantlig drake, som i trakten af grekiska staden Delfi, der Apollo hade ett berömdt tempel, anställde stora förödelser.
-- V. 16: Parnassen, berg i Grekland, der Apollo och de nio sånggudinnorna gerna vistades.
-- V. 25: Diana, Apollo’s syster, kyskhetens, jagtens och manens gudinna.
-- V. 29: Hymen, äktenskapets gud.,
-- V. 40: Orakel, gudavishet, gudasvar; äfven ställe, der gudasvar gåfvos åt rådfragande.
-- V. 36: Jupiter, himmelens gud, den förnämste bland gudarna.
-- V. 53: Nymf, ung qvinna; äfven qvinlig gudomlighet af lägre rang, boende i haf, floder, berg och träd.
-- V. 64: Delfi, Tenedos, Patara och Klaros, ställen der Apollo ohade tempel och orakel.
-- V. 110: Kapitolium, en af Korns sju kullar, der ett ståtligt Jupiters-tempel var uppfördt, och der triumftågen slutade med ett högtidligt offer.
-- V. 111: Framför kejsar Augusti
palats i Kom stodo lagerträd, och dervid hängde eklöfskransar, enligt rådets beslut tillegnade kejsaren såsom "fiendernas beständige besegrare och romerska folkets räddare". En krans af eklöf var i Kom belöningen för den, som räddat en medborgares lif.
-- Tegnér’s sköna förklaring af sagan om Dafne’s för vandling läses i hans Samlade skrifter uti "Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820".

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1882/0120.html

		Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 / 116 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|