Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers. af C. A. Swahn. (Forts. fr. sid. 110.) - Verldsförakt. (Efter Fritz Reuter.) Av Claes Tert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade han, »de äro sjuka." - »Sjuka?» invände jag. »Det
kan man inte se på dem.» - »De äro det lika fullt, ty ni
ser i dem spetälska, hvilka inte få träda i beröring med
stadens öfriga invånare och lefva endast af andras
barmhertighet.» Dessa qvinnor bära en särskild hufvudbonad, på
hvilken man känner igen dem, nämnligen en hvit hufva, som
baktill faller ned likt en slöja och betäcker pannan. De bo i
en liten, utanför staden liggande by, ingå äktenskap, hafva
barn och bilda sålunda en koloni af spetälska. Det vore
kanske en handling af mensklighet att förbjuda dessa
onaturliga förbindelser, som fortplanta en sjukdom, mot hvilken
läkekonsten förklarar sig vanmäktig. Yid åsjoien af dessa olyckliga
isades jag af fasa.
Just i det samma varseblef jag i en af de kanaler, hvilka
på båda sidor begränsa en vacker, åt en af stadsportarna
vettande alle, några barn, som med sådanas vanliga
bekym-merslöshet badade der. I närheten af den nämnda
stadsporten finnes en lång och bred graf, och långt borta i
bakgrunden synas sartiska hus.
I allmänhet taga de fattiga sarterna temligen ofta tjenst
hos ryssarna, men de äro osnygga och lata-, trots dessa fel
föredrager man dem liksom tartarerna framför ryssarna,
derför att de aldrig slå sig på att dricka. Deras lön är
dessutom icke hög-, man betalar dem alltid för mycket för det
lilla de göra. I de flesta fall skaffa sig^ sarterna sin föda
sjelfva, ty de vilja icke äta de kristnas mat.
En af de följande dagarna begåfvo vi oss i sällskap med
furst M. till Kodja-Akrar, en på något afstånd från staden
belägen medresse. Yi lemnade Samarkand, styrde kosan förbi
Timors graf och foro genom ett stadsqvarter, som omgifves
af en hög, med tinnar försedd jordvall. En -mycket vacker
väg leder längs ståtliga alléer till Kodja-Akrar. Framför
me-dressens hufvudingång befinner sig en temligen rymlig, öppen
plats. Till venster inträder man i en förtjusande park med
hundraåriga plataner, som skugga en vacker sjö-, i
bakgrunden reser sig till venster den helige Åkrars graf, omgifven
och dold af ett rågfält, som man med någon förvåning ser
midt i denna medresse. Grafstenar betäcka helgonets och
dess familjs aska-, det förras är den största. Mollaerna
berömma sig af att framför grafven underhålla en ständigt
brinnande eld, som dock slocknat, då vi besökte platsen. Bakom
denna monumentala graf befinner sig en stor begrafningsplats,
hvarest de, hvilka betrakta den helige Åkrar som sitt
skyddshelgon, låta jorda sig. På återvägen gingo vi förbi en stor
byggnad med betäckta gallerier, hvarest de trogna bedja;
mollaerna vandrade fram och tillbaka, och barnen följde efter oss
i förhoppning att få några kopek. I en låg sal, som man
skulle kunna kalla en grop, lärde sig ett tjog barn läsa. De
sutto på marken utefter muren och upprepade de ställen,
hvilka ett äldre barn läste upp för dem ur koranen. Denna
byggnad var fordom beklädd med mycket vackra, emaljerade
tegel-, bland dem fäste jag mig vid ett af mörkgrön färg, som
gjorde ypperlig verkan. Genom en liten låg port inträdde
vi på den antika medressens gård, hvilken liknar dem i
Tilla-Kari och Kir-Dar. Det är blott i Samarkand, som
prydnaderna af emaljeradt tegel utmärka sig genom en så
vacker anordning. Der finnes framför allt ypperliga
blomstermosaiker, och ingenstädes har jag sett något praktfullare i
den vägen.
Sedan vi besökt den på Bibi-Kanym-torget uppförda
moské, som gömmer stoftet af Tamerlans gemåler och hvars
kupol instörtat, begåfvo vi oss till fästningen, för att taga i
betraktande emirens nu till militärsjukhus förvandlade palats.
Här ser man midt på en stor gård Kok-Tasch eller en med
utsirningar betäckt thron af gråaktig marmor. På den tog
emiren plats, när han kom till Samarkand för att skipa
rättvisa - men hvilken rättvisa!... De, som ådragit sig
herrskarens vrede, drabbades af de grymmaste och ovanligaste
straff. Bredvid thronen, hvilken icke är blå, som den berömde
resanden Yåmbéry påstår, utan grå, befinner sig ett hål, hvari
de rättssökande nedlade penningoffer. De omkring gården
löpande gallerierna äro öfverbyggda-, de talrika salarna och
rummen utmärka sig icke sällan genom en ganska vacker
utsmyckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
