Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blygsamhet och pryderi - Illustration Newskij-Prospekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blygsamhet och pryderi.
I qvinnans känslolif strida två fiendtliga element om
herraväldet - blygsamheten och pryderiet. Väl dig,
älskvärda läsarinna, om blygsamheten går segrande
fram ur denna strid, ty den ädla, äkta qvinnligheten har i
den förra, men icke i det sednare, sitt uttryck, består icke
i yttre sken, utan i sinnesarten. Blygsamheten är en ren,
oskattbar gudagåfva; ur henne flyter denna högre skönhet,
som låter hjertats ädelhet återspegla sig i ögat, som låter
renhetens stolthet och sedlighetens höghet stråla på pannan;
den visar sig också vara qvinnans skönaste prydnad, när
den tager sig uttryck i denna älskliga rodnad, hvilken liksom
en trollmakt verkar på mannens hjerta.
Upphöjd öfver alla låga och oädla begär, är den
blygsamma qvinnan främmande för pryderiet. Hennes fina känsla
för det anständiga, hennes naturliga, säkra takt skydda henne
för alla orena tankar och hjelpa henne öfver alla tvifvel och
svårigheter. Må lättare eller svårare roller tillfalla henne på
lifvets bana, lättare eller tyngre pligter möta henne, må hon
verka stilla och välsignelserikt inom en lycklig huslighets trånga
gränser eller i vida verlden skapa sig en verkningskrets genom
egen kraft - alltid skall hon veta att finna sig i förhållandena
och röra sig i dem tillbörligt och med takt, att underordna sig
dem med afmätt energi och möta alla anfäktelser och strider
modigt och med högburen panna, utan att någonsin såra
qvinnligheten. Der andra qvinnor skulle förlora jämnvigten, friden, ja,
sin själsrenhet, bevarar hon sitt väsens harmoni och sitt hjertas
oskuld, ty hon bär inom sig sin skyddsängel, som alltid skall
bevara henne mot allt ondt och för hvarje missriktning.
I hvarje qvinnohjerta hvilar blygsamhetens ädla perla,
men det fattas henne också ofta, liksom perlorna i hafvet,
den, som rätt förmår dyka ned och bringa henne upp och
gifva henne en värdig infattning. Er, mödrar och
uppfostrarinnor, tillkommer åliggandet att utföra detta, att med
kärleksfull och varsam hand i barnasjälen väcka det ädla fröet till
lif och att skydda det mot hvarje kall vind, så att det allt
mer må utveckla sig till den äkta, ädla qvinnlighetens stolta
blomma. Men akta eder för öfverdrift, ty kärleken och
mildheten kunna också drifva godheten för långt. Liksom
det öfverflödiga vattnandet hindrar blommorna att växa och
frodas, så verkar också öfverdrifven ängslighet och omsorg
skadligt på edra älsklingars uppfostran. I stället för den
sanna blygsamhetens sköna blomma, skola ni alstra blott en
vrångbild, "pryderiet", som är en falsk uppfostrans naturliga
och dåliga resultat.
Medan blygsamheten har ögat öppet blott för det goda,
det sanna och det stora, ser pryderiet blott på yttre former,
på skenet. Den pryda qvinnan söker finna någonting bakom
allt, tager anstöt af det harmlösaste skämt och rodnar starkt
vid den oskyldigaste fråga. Hos henne förvandlar sig den ädla,
qvinnliga högsintheten i högmod och stel tillbakadragenhet,
den ljufva anspråkslösheten och den barnsliga förvirringen i
tillgjordhet och tillkonstladt väsen, ungdomens naiva, friska
åskådningssätt i sjuklig inbillning och öfverspänning. Fruktan
för den offentliga meningen beherrskar hela hennes varelse.
Alla hennes handlingar grunda sig på detta ett småaktigt
tänkesätts motto: "hvad skall väl folk säga härom?" - hela
hennes uppträdande på det eviga: "det passar ej!" Och
hvad blifva följderna häraf? Sjelfskapade qval, missbelåtenhet,
ja, icke sällan en förspilld lefnadslycka!
Huru annorlunda med den blygsamma qvinnan! Fri
från alla låga fördomar, betraktar hon verlden och tingen
med friska, frimodiga ögon; framför allt frågar hon ej efter
menniskors mening, utan följer fritt sitt hjertas maning, ty
hon vet, att, när det gäller, hvad som besjälar henne icke
skall lemna henne i sticket: hon skall endast göra det, som
är godt och passande.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
