Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur portföljen.
- Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. (Forts. fr. sid. 176.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
promenadplats i pilsnabb fart rullar fram i ekipager, hvilkas elegans
stundom öfvergår all beskrifning, utan äfven stadens förnämligaste
handelsgata, der i palatslika hus en lyx i butiker och varulager
utvecklas, som står i fullaste öfverensstämmelse med den prakt,
hvarmed rikedommen der utanför uppträder. Bland mycket annat
af mångfaldigt intresse, hvarpå Newskij-Prospekt bjuder, kan man
der också få en till häpnad gränsande föreställning om, hvad en häst
förmår åstadkomma i afseende på snabbhet och uthållighet. De
svenska städernas hyrkuskar och åkare hafva aldrig drömt om,
hvad deras yrkesbröder i Petersburg dagligen i fortkörning prestera.
Dessa besväras dock icke af smala och backiga gator.
Gastronomien eller konsten att tillaga läckra rätter, äfvensom
konsten att i grund och botten förstå sig på läcker spis, är, drifven
till sin höjd, knappasi fattlig för personer med enkla, sunda
lefnadsvanor. Fråsseriet, mot hvilket redan de äldste sedelärarna varnade,
räknas af gammalt till de sju så kallade dödssynderna, i
sammanhang hvarmed man ock om fråssaren säger, att "han gjort buken
till sin gud". Dess bättre och till menniskoslägtets heder äro det
jämnförelsevis ett fåtal, som dukat under för denna last. Så många
äro de likväl, att något hvar väl gjort bekantskap med ett eller
annat beklagligt offer derför. Kasta en granskande blick på
teckningen sid. 208 och erkänn, att artisten der lyckats att låta drag
och min med all önsklig tydlighet utvisa "läckergommen", der han
sitter njutningslysten, synbarligen glömsk af allt annat, än hvad
som för ögonblicket tjusar hans sinne. En sådan der läckergom
har med all den godmodighet, som hans vanligen välfödda ansigte
uttrycker, ej så litet af det lystna vilddjuret i sig, hur pass belefvad
menniskoform han än besitter. Vanligen följer med fråsseriet en
figur, som sqvallrar om storätaren, men någon gång händer det dock,
att naturen med en obetvinglig seghet motstår hvarje
uttänjningsförsök af en gång gifna former. Man har sålunda exempel på ytterst
svårtillfredsställda läckergommar, ja, till och med storätare, hvilka
äro och förblifva magra som nötskrikor; dessa lära till och med,
enligt någras påstående, höra till den fin-finaste arten af
gastronomernas slägte och sägas i alla tider hafva, framför andra, utgjort
äfven de skickligaste kockars fasa.
*
D:r C. W. Siemens, en af Englands större industriidkare och
verldskunnig för sina uppfinningar, förnämligast på järnindustriens
och telegrafiens områden, berättade nyligen i ett tal vid öppnandet
i Birmingham af "Midland Institute", till hvars president han blifvit
vald, huru han, tjugo år gammal och med ganska klen kassa, men
med hufvudet fullt af uppfinningar och framtidsplaner, tillbragte
sina första dagar i jättestaden London, der han ville söka den lycka,
som han icke trodde sig kunna finna i sitt fädernesland, Tyskland.
Hans bekantskap med engelska språket var ganska ringa och som
han icke heller hade några rekommendationer, visste han icke, hvart
han skulle vända sig. När han nu ganska modfälld ströfvade
omkring på gatorna, fastnade hans blickar slutligen vid en skylt, på
hvilken med stora bokstäfver stod att läsa: "N. N. Undertaker".
Här, tänkte han, har du funnit din man; han öfversatte nämnligen
ordet "Undertaker" med tyska ordet "Unternehmer", som betyder
detsamma som franska ordet "entrepreneur". Full af glada
förhoppningar trädde han in i lokalen. Men han fann der till sin stora
öfverraskning och grämelse, att han stigit in i ett - likkistmagasin;
"Undertaker" kalla sig nämnligen i England de, som hafva
begrafningsbyråer. "Då jag ej hade någon lust, att så utan vidare
omständigheter låta begrafva mig med mina många planer", yttrade
hr Siemens leende, "så skyndade jag med en knapphändig ursäkt
derifrån." - Sedermera har han, som sagdt, lyckats förverkliga sina
idéer och arbeta sig upp till verldsrykte.
Tankekorn. Så länge apan sitter, märker man ej, att hon
saknar svans.
- Gif ditt barn, hvad det vill hafva, och din hund, när han
viftar med svansen, och du skall få en snäll hund och ett elakt barn.
*
Furst Serebräny.
Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy.
Öfversättning af C. Ludv. Törnberg.
(Forts. fr. sid. 176.)
XV.
Kyss-ceremonien.
Det är tid för oss att återvända till Morosoff. Helenas
upprörda tillstånd i Serebränys närvaro hade ej
undgått den skarpsynte bojaren. I början hade han
visserligen antagit, att ett möte med Vjäsemski förorsakat denna
sinnesoro, men sedan rotfästes en annan misstanke i hans hjerta.
Sedan Morosoff tagit afsked af fursten och ledsagat denne
till porten, återvände han till sina rum. De buskiga
ögonbrynen hade sammandragit sig på ett olycksbådande sätt, djupa
rynkor genomfårade pannan, ansigtet glödde - han tyckte sig
färdig att qväfvas.
"Helena sofver nu och hör mig ej", tänkte han; »jag
skall gå ned i trädgården - kanske aftonsvalkan gör mig godt.»
Morosoff gick ut. Det var redan mörkt i trädgården.
När han närmade sig staketet, varseblef han en hvit klädning.
Han blickade skarpare ditåt och sökte urskilja föremålet.
Plötsligt nåddes hans öra af ord om kärlek. Gubben stannade -
han igenkände sin hustrus röst. Bakom staketet afstack en
ryttares gestalt obestämdt mot stjernhimmelen.
Den obekante lutade sig öfver till Helena och sade henne
något. Morosoff lyssnade med återhållen anda, men en
vindstöt skakade trädens toppar och förtog ljudet af den obekantes
stämma. Hvem var denne obekante? Hade Vjäsemski genom
sin ihärdighet lyckats vinna Helenas ynnest? Qvinnans hjerta
är en olöslig gåta: i dag finner det behag i, hvad som i
går väckte dess afsky. Eller hade möjligen Serebräny ett
möte med hans hustru? Ja, hvem vet! Kanhända hade fursten,
som han mottagit som en son, just samma dag tillfogat honom
en blodig skymf - honom, hans faders bäste vän - honom,
som var beredd att sätta sitt eget lif på spel, för att rädda
Serebräny undan tsarens vrede!
Men nej, tänkte Morosoff, det är ej Serebräny, det är
någon opritschnik, någon ny gunstling hos tsaren. Att en
sådan söker vanära en gammal bojar, det må man ej förundra
sig öfver. Men denna qvinna, denna giftiga orm! Hur högt
har jag ej älskat henne! Jag har ju hållit henne som en dot-
ter! Och har hon icke helt och hållet af fri vilja mottagit min
hand? Visade hon sig icke tacksam till på köpet, den
hycklerskan? Har hon icke svurit mig trohet? Nej, aldrig, aldrig,
Druschina, bör du bygga på troheten hos en qvinna!...
Qvinnotrohet!... Ett högt gemak med dörrar af ek och säkert
jernlås - det är hvad som höfves qvinnor!... Du har
öfverilat dig, Druschina, du har anförtrott din ära åt en ovärdig.
Ditt glödande hjerta har förslöat ditt förstånd, gubbe. En ung,
trolös hustru - folket i Moskva kommer att skratta åt dig!
Så tänkte Morosoff, och hans farhågor plågade honom på
det grymmaste. Han hade velat störta fram, men då kunde
ryttaren taga till flykten, och bojaren finge ej veta, hvem hans
fiende vore. Han beslöt derför att vänta.
Liksom om det skedde med afsigt, susade vinden oafbrutet
denna afton och månen höll sig gömd bakom molnen.
Morosoff igenkände hvarken ryttarens stämma eller ansigte. Han
förnam blott, att bojarinjan under tårar sade till honom:
»Jag älskar dig mer än mitt lif, mer än dagens ljus.
Utom dig älskar jag ingen och skall aldrig älska någon,»
Kort derefter gick Helena förbi Morosoff, utan att märka
honom. Långsamt följde Druschina henne.
Följande dag förrådde han ej genom minsta tecken, att
han hyste misstankar mot Helena. Han visade sig liksom förut
vänlig och öm mot henne. Blott då och då, när hon ej gaf
akt på honom, glömde bojaren sig, hans ögonbryn samman-
drogos, och han såg på henne med hotande blickar. I dylika
ögonblick rufvade bojarens själ på en förfärlig tanke. Han
grubblade öfver, huru han skulle kunna upptäcka sin fiende...
Fyra dagar hade förflutit. Morosoff satt vid ett ekbord,
på hvilket låg en öppen bok. Denna bok var bunden i rödt
sammet och försedd med silfverspänne. Emellertid tänkte bojaren ej
på att läsa. Hans ögon gledo flyktigt öfver de brokiga
siraterna och de underliga bilderna mellan texten, men hans
fantasi vandrade beständigt fram och tillbaka mellan hans
hustrus rum och trädgårdsstaketet.
Aftonen förut hade Serebräny återkommit från slobodan
och, enligt sitt löfte, besökt Morosoff. Denna dag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0211.html
