Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logogryf - Schack - Bokstafsgåta. - Schackgåta. - Omkastningsgåta. - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Logogryf.
Åt en och hvar, som tycker om att tänka,
Jag något sällsynt denna gång vill skänka.
Två hela vill i dag jag bjuda på,
Som till hvarandra så i frändskap stå,
Att samma delar deras väsen bilda.
Fast de för öfrigt äro vida skilda.
En mycket upphöjd plats det ena har.
Men afundsvärd den posten aldrig var,
Fastän med den en inkomst är förenad,
Som är för andra tusende förmenad.
Men ingenting det samla ses ändå,
Ty allt, som kommer, får på stunden gå,
Och annorlunda bör det icke vara:
Det kan ej och det får ej sammanspara.
När inkomstkällan hunnit sina ut,
Då bör det emottagna vara slut. -
Det andra söker inga äreställen,
Det har sin plats inom de låga tjällen.
För innehållets skull det älskadt är,
Fastän det enkelhetens pregel bär,
Och fast det ej med präktig yta blänker,
Det lika gästfritt sin förfriskning skänker.
I glädtigt lag det ofta gör sin rund
Ur hand i hand och ifrån mund till mund.
Det ena som det andra af mitt hela
Man kan i åtta delar sönderdela.
Och nu jag dem vill flytta af och an
Och visa, hvad af dem man bilda kan:
Hvad på vår nästas fel vi troget gifva,
Hvad klosterjungfrun svär att aldrig blifva,
Hvad lättingen ej vore värd att få,
Hvad lundarna i vintertiden stå;
Hvad man värdera plär i regnigt väder,
Hvad barn ej ärfva efter sina fäder,
En långbent skrikhals uti sorgedrägt,
Hvad ställningen plär vara hos en knekt;
Hvad vi i tidningarna ofta finna,
En olycksbringande och falsk gudinna,
Hvad krögarn tummar på emellanåt,
En ganska respektabel räddningsbåt;
Hvad alltid man bör göra förr’n man talar,
Hvad oftast man en hjelpare betalar,
Hvad hvarje väsen envist följa vill,
Ett qvinnonamn, som väl du känner till;
Hvad en och annan krok kan råka göra,
Hvad vi på lagens ömhet icke böra,
Hvad minnet utaf barndomshemmet är,
Hvad skepparn, då det är af nöden, plär;
Hvad med talang den ystre springarn böjer,
Hvad sjö dig visa kan, som köl ej plöjer,
Hvad båten lätt i bränningarna kan,
Hvad i ett garfveri man alltid fann;
Hvad färgen är, som ej går ur i tvätten,
Hvad han ses fjeska för, den unge sprätten,
Hvad den, som ej är blyg, på saken går,
Ett barn, som fostrats utaf sol och vår;
Hvad redligen du bör dig här i verlden,
Hvad fisken gör till fånge midt i fjärden,
Hvad aldrig tärningen kan ligga på,
Hvad icke utan stöd kan upprätt stå;
Hvad mången heldre än affärer sköter,
Hvad i en frukt, tro mig, du alltid möter,
Hvad mången pojke sig i förtid har,
Hvad af en dufva alltid omtyckt var;
För fiskens element en konstgjord bana,
Hvad du dig bör för hvarje elak vana.
Och nu jag mitt register sluta vill.
Adjö för denna gång och lycka till!
Ol. Ersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
