- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
217

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Band. 21. Häft. 6 - Henrik Ibsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Band. 21. Häft. 6.

Henrik Ibsen.

På vi pryda detta häftes första sida med bilden af
vårt broderlands berömde skald Henrik Ibsen,
är det så mycket obehöfligare att som ram kring
porträttet använda en i mer eller mindre mån
uttömmande skildring af det kännetecknande och
betydelsefulla i hans skriftställareverksamhet,
som våra läsare, liksom hvarje bildad svensk, haft rikliga
tillfällen att för länge sedan bilda sig ett omdöme derom,
liksom om skaldens djupt
allvarliga syften samt de medel, han
användt för att främja dem. Vi
kunna sålunda här inskränka oss
till några strödda biografiska
uppgifter ur hans lefnadshistoria.

Henrik Ibsen, son till en
köpman, föddes den 20 Mars 1828
i den lilla staden Skien, der han
också tillbragte sina gossår.

Den trakten, och särskildt
den staden, var vid den tiden
egentliga härden för de religiösa
rörelserna i Norge, och det är
ganska visst, såsom en biograf
anmärker, att de intryck, den
känslige och reflekterande gossen
fick af de mången gång skarpa
slitningarna i det lilla samhället,
till följd af religionsgrubbel och
af den dådlösa lifsåskådning, som
är kännetecknande för den
religiösa fanatismen, blefvo i mycket
bestämmande för hans inre
utveckling, hans skaldskap och hans
lifsuppfattning i mognare ålder.

Efter att en tid hafva
umgåtts med tanken att egna sig
åt apothekareyrket, hvilket också föranledde några
förberedande pharmaceutiska studier, fängslades han dock snart af
utsigten att kunna med andra läkemedel, än piller, pulver
och mixturer, vara sitt fädernesland och sina medmenniskor
till gagn, hvarför han fortsatte sina studier vid universitetet
till 1850, då han ansåg sig rustad att kunna bryta en bana
i lifvet. Kedan då hade han gjort sin ovanligare begåfning
bemärkt. Under författarenamnet Brynjolf Bjarne hade han
redan börja tala till sina landsmän och de hade fäst
uppmärksamhet vid den nya stämman. Först vid studentmötet
i Kristiania uppträdde Ibsen med öppet visir. Han var då
känd af blott få; men han blef der känd af många. Han
försummade sedan icke häller tiden för att bibehålla sig i de
nya bekantskapernas minne och göra sitt namn kändt i ännu
vidare kretsar. Tillsamman med två själsfränder, Paul
Botten-Hansen och Vinje, försökte han sig på tidningsmannabanan,
i det de grundade tidningen »Mannen» (Andhrimner), men
den måste snart upphöra, ty allmänheten var icke ännu mogen
att smälta den själaspis, som der
bjöds.

När man nu blickar tillbaka
på denna händelse i Ibsens
tidigare lif, hvilken då utan tvifvel
kändes honom ganska bitter, kan
man ej annat än glädas öfver
denna hans motgång, som drog
honom från en verksamhet, der
hans begåfning snart skulle blifvit
utnött, och kanske utnött utan
gagn, till den väg, som ledde
till ett ärorikt lefnadsmål och
till den atmosphär, i hvilken
hans andliga krafter ensamt
kunde ernå den harmoniska
utveckling, som nu väcker samtidens
beundran.

Norges berömdaste och mest
kände man den tiden var Ole
Bull. Han hade gjort sin
glänsande resa genom Europa och
kom hem, höljd af lager och
guld och med hufvudet fullt af
stora planer. Han kom med
stormaktstankar och det dristiga
uppsåtet att skaffa dem utrymme
i sitt hemlands små och trånga
förhållanden. I sin födelsestad Bergen grundade han »Det
norske Nationalteater». Der fick Ibsen 1851 anställning
som artistisk direktör, der skref han också och lät uppföra
flera af sina första dramatiska arbeten - i regel ett
om året - såsom »Midsommarnatten», äfventyrkomedi i
tre akter, »Olof Lilienkrans», romantiskt skådespel i tre
akter, »Gildet på Solhoug», skådespel i tre akter, hvarmed
han också gjorde sitt inträde på svenska scenen, ty det
uppfördes å Stora theatern i Stockholm 1857. Under andra
året af sin Bergenstid företog han sin första utrikes resa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:36 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1882/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free