Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers. af C. A. Swahn. (Forts. fr. sid. 191.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228
kommande flod och omgifves af höga berg. Der herrskade
fordom en beg, som var nästan oberoende af Bukharas emir.
Invånarna äro ypperliga skyttar, och landet öfverflödar af
villebråd. Icke utan motstånd gåfvo de sig under Ryssland,
som der företrädes af tre embetsmän och en liten garnison.
Medan jag förfärad betraktade det närbelägna bergets
torra och nakna sidor, leddes hästarna fram. Sedan jag
aflaggt prof i ridkonsten, befanns min skicklighet deri vara så
otillräcklig, att jag
icke kunde deltaga
i den tillämnade
utflygten, hvarför
min man, brukande
eller missbrukande
sin myndighet,
förklarade, att jag
finge återvända till
Samarkand. Jag
fann mig
motsträfvigt i detta mitt öde,
men aflade inom
mig ett heligt löfte
att snart förkofra
mig i den ädla
idrotten.
General Iwanoff
inbjöd mig att
öfvervara en
afskedsfest, som
infödingarna skulle gifva
för general
Abramoff, och jag
beslöt att bevista
den i sällskap med baronessan A. Generalens vagn förde oss
alltså på aftonen genom en ståtlig alle af, bland andra träd,
ett slags almar med så tät löfskrud, att solen icke kunde
genomtränga den. Der voro små brokiga lyktor upphängda,
och för att kunna se, utan att sjelfva blifva sedda, hade de
infödda qvinnorna
klättrat upp på
hustaken. I slutet
af alléen reste sig
en gammal moské,
hvilken visserligen
beröfvats sina
vackra fajanser, men
för tillfället var
upplyst med en rik
gördel af ljus, hvars
förbländande sken
genomträngde de
omgifvande höga
träden, som
framstodo ännu
tydligare vid
belysningen från de
flammande facklor,
infödingarna höllo i
händerna.
Genom ett af ljus
och lyktor
strålande galleri kommo
vi så till en stor
rotunda, hvars alla
väggar voro prydda med grönt och rikt upplysta, Den utgjorde
sjelfva hufvudmoskeen. På båda sidor om den bildade tre
andra, i höjd allt mera aftagande, rotundor liksom två
gallerier, i hvilkas dunkla bakgrunder skymtade en skara män
med bronsfärgadt ansigte och svart skägg, som stucko bjert
af mot deras bländhvita turbaner.
Man förde mig att åse infödingarnas dans. Tio omkring
en ofantlig matta på turkiskt sätt sittande infödingar höllo
i sina händer musikinstrument, sex tamburiner, två flöjter
och två tamburiner af annat slag. Vid ett gifvet tecken
började de alla på en gång och angafvo i en half timme nästan
samma ton; det var omöjligt att här finna minsta spår
af melodi. Under detta musikaliska oljud ställde sig två
män på mattan midt emot hvarandra oeh började taga några
steg vid knäppningar med ett slags castagnetter. Snart slöt
sig en tredje till dem. Efter fem minuters förlopp reste
sig sex vackra
gossar, batchas, hvilka
lärt sig dansyrket,
och gåfvo prof på
sin konst. De
minsta af dem gjorde
luftsprång, utan att
bryta takten, de
andra snurrade om
åt båda hållen,
hvarunder de litet
emellanåt fattade
tag i sina långt ned
på ryggen
hängande hårflätor.
Slutligen
framträdde två män,
som buro
metalltallrikar på ändan
af en käpp, och
lade i dagen en
förundransvärd skicklighet. Jag måste
tillstå, att jag icke
kunde finna något
egendomligt eller behagfullt i denna dans, men
infödingarna njuta mycket deraf. Då jag kastade en blick uppåt,
såg jag moskeens tak kantadt med nyfikna och varseblef
äfven några, som man sade mig, turkomenska qvinnor,
hvilka med betäckt ansigte bevistade skådespelet.
Jag gjorde
derefter en vandring
genom
trädgårdarna, hvilkas
gångar skyldes af
mattor och upplystes af
venezianska lyktor.
Några makliga
infödingar lågo eller
sutto i skuggan.
För dem är hårda
marken en mjuk
madrass, hvilken de
använda som både
stol och säng; en
matta deröfver, och
deto är dem nog.
Åt infödingarna
bjöd man omkring
glace af snö och
honing, hvarvid de
alla begagnade sig
af samma sked. En
stund derefter
inbars qvällsvarden,
hvilken utgjordes
af pilao (ris och fårkött), som är österländingens älsk-
lingsrätt.
Klockan tre återkommo min man och hans sällskap från
sin tio dagar långa utflygt bland bergen samt uttalade sig
med den största förtjusning om hvad de sett. De hade
begifvit sig af till häst, åtföljda af fyra kosacker, fem eller
sex infödingar, en tolk och vägvisare. Ända till Ikist är vägen
tämligen lätt att färdas för ryttare. De hade öfvergått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
