- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
235

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I morgonväkten. (Till illustrationen, sid. 240) - Väderleksspådom i äldre och nyare tid. (Efter E. Hoppe.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så ropar det plötsligt på mamma,
Ocb slumrerskan skrämd spritter till
Och frågar med kinden i flamma:
»Min älskling, hvad är det du vill?»

»Gu’ mojon!» till svar ger den lilla
Och breder små armarna ut.
Hon vet ej, hon handlade illa.
Att afkorta sömnens minut.

Men stråldagrar spela så varma,
Som förde de bud från det blå,
Att Gud ser i nåd till de arma
Och skyddar de värnlösa små.

Toivo.




Väderleksspådom i äldre ooli nyare tid.

(Efter E. Hoppe.)

Bland menniskorna äro få önskningar mer allmänt
utbredda, än den att lära känna det tillkommande.
Denna trängtan, lika gammal som menniskoslägtet
och orsaken till så många förvillelser och bedrägerier,
blir numera åtminstone i en riktning tämligen tillfredsställd,
dock långt ifrån till fullo, nämnligen genom de
meteorologiska notiser, tidningarna regelbundet börjat meddela och
hvarigenom den stora allmänheten erhåller några faktiska
stödjepunkter för sitt omdöme om följande dagens väderlek.
Huru annorlunda var det icke i gamla tiden, om man också
ej går längre än hundra år tillbaka! Då var det icke endast
fråga om, att en dag i förväg känna väderleken; nej, veckor
och månader förut var man, på grund af förment insigt i
framtidens väderleksförhållanden, i stånd att ingå eller fatta
deraf beroende aftal och beslut.

År 1798 bestämde den bekante naturforskaren Lamarck
vädret för hvarje dag under det följande året, och han
förband sig tillika att utröna »de gynnsammaste dagarna för en
resas anträdande, en flottas afsegling, skördens börjande och
så vidare». År 1721 förutsade en läkare i Erfurth, Christoph
von Helwig, jämnte sin ärade föregångare, Johannes Knauer,
väderleken för ett hundra år, men öfverträffades dock af en
något senare utgifven kalender för hundraett år. Inträffade
så regn på en dag, då kalendern spådde solsken och
torrväder, var man öfverseende nog att ej mycket bråka för den
sakens skull, utan ursäktade den falska profetian med
anmärkningen: »någon gång kan väl en menniska misstaga sig».
Hände det emellertid att kalendern spådde sannt, kunde dess
utgifvare vara viss på att få fullständig tillgift för hundratals
föregående osanningar. Ännu i dag kan man i Tyskland få
höra gammaldags folk yttra: »Den hundraåriga kalenderns
förutsägelser voro dock de säkraste». Den åsigten går som
en tradition från slägte till slägte.

Många alldeles påtagliga förhållanden hafva dock, detta
oaktadt, försatt dessa afslöjanden af framtiden i allt större
misskredit. Låtom oss emellertid ej dömma dessa teckentydare
öfver en bank. Icke alla voro uppsåtliga bedragare, icke alla
hängåfvo sig åt medvetna förvillelser, utan de trodde sig vara
verkligt berättigade att uttala dessa djerfva spådommar, hvilka
förefalla som foster af vanvett, ty de voro inga okunniga och
vidskepliga herdar eller charlataner, de voro, åtminstone ett
stort antal, verkliga astronomer och fysiker, som stodo på
höjden af sin tids vetenskap. Hela deras spådomskonst
hvilade dock på en oriktig förutsättning, till följd hvaraf
också slutledningen måste blifva falsk: det ingick nämnligen
i den tidens uppfattning, att månen hade nästan absolut makt
öfver jordens luftkrets och väderlek.

Denna åsigt är urgammal och står hos sjelfva folket så
orubbligt fast ännu i dag, att allmänheten har större tillit
till månen, än till alla meteorologer tillsammantagna. Huru
ofta får man ej höra yttranden i afseende på väderleken,
hvilka förutsätta detta förmenta inflytande af månen? Har
solhettan en sommardag plötsligt afbrutits af ett oväder, och
synes regnet aldrig vilja upphöra, så »går den solbelysta
månen upp och förjagar molne;» när »månen gått ned, våga
molnen sig åter fram»; »ovädren draga aldrig mot månen»,
men göra de det likväl, ja, »med sin makt gömmer han sig
då bakom dem, för att till slut dock segra»-, har det länge
varit regnigt väder, så är det alldeles säkert, att »det blir
vackert vid nästa qvarter»; omgärdar sig nattens trogna
väktare med en ring (mångård), så »blir följande dag regnig»;
och hvad allt de heta, de urgamla reglerna, af hvilka åtskilliga
till och med voro kända i det gamla Grekland och Rom,
enligt hvad flere af deras skalder fulleligen intygat.

Den i fråga om naturvetenskapliga studier tröga
medeltiden åtnöjde sig med att endast inregistrera dessa gamla
regler för väderleken, hvilket hade till följd, att ända till
begynnelsen af 1600-talet ingenting positivt blef uppställdt
mot dessa torra påståenden, ja, ej en gång den berömde
Kepler förmådde i vidare mån frigöra sig från tidens
föreställning, än, att han blott något varierade themat, genom
att dela ansvaret för jordens väderlek mellan planeterna och
månen, hvilket bestyrkes af hans påstående: »Merkurius har
den särskilda förmågan att frammana oväder; jordens
luftkrets befinnes alltid mulen, då planeterna äro i konjunktion;
när de äro aflägsnade från hvarandra precis sextio grader,
så regnar det.»

Icke ens uppfinningen af barometern (1643) var i stånd
att göra slut på detta meteorologiens eller, bättre,
astrologiens tillstånd, om man än helsade densamma med namnet
»väderglas», utan man skådade i qvicksilfrets höjningar och
sänkningar blott tecken på månens vexlande inverkan och
sökte, i stället för att skrida till objektiv undersökning, bringa
barometerns stigande och fallande i något slags sammanhang
med månskiftningarna. Så kunde det inträffa, att sjelfva
Vetenskapssocieteten i Montpellier utgaf det år 1778 prisbelönta
verket »Väderleksläran för landtbruket», hvari författaren,
astronomieprofessorn Toaldo i Padua, kommer till följande
resultat: »vädret ändras, när det blir fullmåne, när månen
blir ny, när han inträder i första eller sista qvarteret, när
han kommer i närmaste och fjärmaste afståndet från jorden,
när han är i uppstigande eller nedstigande punkten.» I samma
bok förekommer ock, bland annat, följande sköna påstående:
»Vid ny och fullmåne, som stå dagjämningen nära, delvis också
omkring solstånden, hufvudsakligen omkring vintersolståndet,
bestämmer sig vädret vanligen för tre, väl också för sex,
månader till vått eller torrt. På en fuktig höst och en lindrig
vinter följer vanligen en torr, kall vår; är deremot vintern
torr, så blir våren fuktig; på en våt vår följer en vacker
höst, på en vacker höst en våt vår, med ett ord: årstidernas
väderleksförhållanden tura om och utjemna sålunda skiftesvis
afvikningarna från det vanliga!»

Denna teori föll dock af sig sjelf, men ur densamma
framträdde en ny satts:"med månvexlingen inträder
väderleksvexlingen" Och denna satts synes i sanning hafva något för sig.
Allmänt erkännes, att ebb och flod bero af månens inverkan, och
hvarje skolbarn lär sig ju, att luften har beståndsdelar
gemensamma med vattnet. Under sådana omständigheter, måste man
mena, skall månen äfven i luften åstadkomma en ebb och en flod,
som gifva sig tillkänna i barometerns höjningar och sänkningar.
Tanken är alltigenom riktig, man har blott öfverdrifvit det
inflytande, som verkligen äger rum. Det är den store
fransmannen Laplace, som, med fästadt afseende på luftens tyngd
och de beträffande afstånden, beräknat storleken af denna ebb
och flod. Det resultat, hvartill han kom (en half millimeters
skilnad mellan högsta och lägsta barometerståndet), var dock
allt för otillfredsställande, och andra fysiker skyndade sig
att genom egna iakttagelser ådagalägga hans misstag. Bland

30*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free